Annons

Experter: Omotiverad rädsla för kemikalier

Hur ska människor kunna se igenom de rökridåer som ordet cocktaileffekter skapar? undrar artikelförfattarna.
Hur ska människor kunna se igenom de rökridåer som ordet cocktaileffekter skapar? undrar artikelförfattarna. Foto: Hasse Holmberg/TT

De stora kemikaliehoten diskuteras mer sällan. Istället får rädslan för små mängder kemikalier i miljön och maten enorm uppmärksamhet. Det skriver professorerna Lennart Dencker och Magnus Ingelman-Sundberg.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Lennart Dencker och Magnus Ingelman-Sundberg.

Foto: Clara Dencker, PrivatBild 1 av 1

DEBATT | KEMIKALIER

Den information människor får om vardagsexponering av olika kemikalier måste sättas in i ett helhetsperspektiv. Har exempelvis miljökemikalier i maten någon betydelse i jämförelse med de kemikalier som finns naturligt i växter och i mat? Hur är det med de kemikalier som människor får i sig via rökning, alkohol eller läkemedel?

För allmänheten framgår inte den viktiga skillnaden mellan resultat från den experimentella forskningen och människors vardag. Medan läkemedel dödar tusentals människor i Sverige varje år är dödsfall som kan relateras till miljökemikalier försumbar.

Vi upplever idag en skevhet rörande debatten om kemikalier eftersom de stora kemikaliehoten diskuteras mer sällan, medan rädslan för små mängder kemikalier i miljön och maten får enorm uppmärksamhet.

Ett exempel: efter decennier av rapporter om genetisk toxicitet av kemikalier lever en stor del av befolkningen i tron att deras eller deras vänners cancer är orsakade av miljökemikalier. Cancerfonden betonar dock betydelsen av ärftliga faktorer, tobak, virus, alkohol, matvanor, sol och radioaktivitet (exempelvis radon) som de viktiga faktorerna för canceruppkomst medan miljökemikalier har ringa betydelse.

Annons
Annons

Exponering för miljökemikalier, exempelvis via maten, är mängdmässigt obetydlig men röner stor uppmärksamhet (se faktaruta i slutet av texten). Varje kemikalie kräver för att ha en biologisk eller toxikologisk effekt, bindning till en mottagarmolekyl (till exempel receptor eller transportör) som vidarebefordrar de biologiska signalerna. Effekten av kemikalien är helt beroende av dosen. Allt tal som har förekommit om att det inte finns någon lägsta dos av kemikalier under vilken skador inte kan uteslutas, är inte förenlig med biologin. Tyvärr saknas i debatten om miljökemikalier oftast ett dostänkande. Förekomsten av en kemikalie i spårmängder rapporteras som alarmerande.

Dostänkandet är dock en viktig aspekt bland annat för våra myndigheter vid till exempel olika gränsvärdessättningar eller rekommenderad läkemedelsdosering. Ett giftigt läkemedel är det mycket använda, smärtstillande och febernedsättande läkemedlet paracetamol (i exempelvis Alvedon) som skadar levern vid hög dosering. Läkemedel är emellertid sanktionerade av det medicinska etablissemanget, vilket inger allmänheten trygghet. Rökning som ger oss extremt höga mängder toxiska/cancerframkallande kemikalier och alkohol som förstör levern i höga doser, accepteras i högre utsträckning av samhället. Dessa ämnen är flera tusenfalt mer toxiska än andra ämnen vi utsätts för genom mat och miljö.

Att forskning pågår runt cocktaileffekter – samtidig verkan av flera kemikalier – är i sin ordning. Begreppet väcker oro i befolkningen. Emellertid gör de låga koncentrationerna av kemiska föroreningar som finns exempelvis i Matkorgen varken till eller ifrån även om de förekommer samtidigt. Men hur ska människor kunna se igenom de rökridåer som ordet cocktaileffekter skapar? Vill man tala om cocktaileffekter av verklig betydelse kan man nämna samverkanseffekter mellan högdosexponering av alkohol, rökning, läkemedel och vissa arbetsmiljökemikalier.

Annons
Annons

Toxikologin på modet idag gäller hormonstörande kemikalier, i synnerhet dem med östrogen verkan. En representant för den gruppen är bisfenol A som kan förekomma i plastmaterial. En rädsla för syntetiska kemikalier med östrogen verkan lever kvar till följd av ett nu indraget läkemedel med östrogen verkan (dietylstilbestrol) som när det gavs till gravida orsakade missbildningar hos barnen. Men halten hos människa och styrkan av de miljökemikalier som har östrogen effekt är enormt långt ifrån vad dietylstilbestrol hade.

I en amerikansk studie diskuteras relationerna bisfenol A och fytoöstrogener, växtämnen som liknar kroppens eget östrogen (se fakta). Urinanalyser hos befolkningen visar att fytoöstrogenet genistein utövar flera hundra gånger starkare östrogen effekt än bisfenol A om man beaktar såväl den verkliga exponeringen som den östrogena effekten. Syntetiska kemikalier med östrogen verkan kommer med andra ord in i vår kroppsmiljö där växtöstrogener redan finns i tusenfalt högre nivåer. Specifika vegetabilier som sojabönor, varav 100 gram ger 300 000 mikrogram fytoöstrogener, används som kosttillskott vid övergångsbesvär. Växter innehåller således enorma mängder naturliga substanser som är biologiskt aktiva och ibland toxiska, men dessa glöms ofta bort genom att de syntetiska ämnena utmålas som de verkliga bovarna.

Vi behöver dock inte alarmistiska artiklar och rubriker runt kemikalier, som ”russinpaketen till barn rena giftbomberna” (bekämpningsmedel i själva verket under gränsvärden) eller ”glyfosat i tamponger” (når inte slemhinnan och kroppen). Forskare och myndighetspersoner måste i sina kontakter med medier rörande kemikalier i miljön informera om förväntad exponering och dess eventuella betydelse för befolkningen och inte dra växlar enbart på förekomst.

Annons
Annons

Lennart Dencker och Magnus Ingelman-Sundberg.

Foto: Clara Dencker, PrivatBild 1 av 1

Kemikalieregleringen som görs i Sverige och EU (ECHA) bygger ofta på överdrivna antaganden om olika kemikaliers giftighet och hur de påverkar hälsan. Den är ofta helt orealistisk och medför i många fall onödig administration i samhället. Denna reglering kan dessutom skapa psykisk ohälsa hos vissa individer. När vi nu har mer kunskap och erfarenhet från kemikalieexponering i miljön, finns det anledning att revidera denna reglering från grunden.

Lennart Dencker
professor emeritus i toxikologi, Uppsala universitet
Magnus Ingelman-Sundberg
senior professor i molekylär toxikologi, Karolinska institutet

Lennart Dencker och Magnus Ingelman-Sundberg.
Lennart Dencker och Magnus Ingelman-Sundberg. Foto: Clara Dencker, Privat

Nedan fakta är ur boken ”Inte så farligt som många tror”, Nya Doxa 2017. En rimlig vardagssituation vad gäller vår exponering för kemikalier. Alla siffror är ungefärliga, och utgår ifrån ett intag av ett kilo livsmedel per dygn.
Exponering via andningsvägarna varierar med den miljö där vi lever.

Kemikalier
LäkemedelMikrogram/dag
Paracetamol4 000 000vanlig dos (mot smärta/feber)
Metformin2 000 000(vid diabetes typ 2)
Betablockerare5 000(hjärta- kärlläkemedel)
NjutningsmedelMikrogram/dag
Etanol20 000 000(1-2 glas vin) bröstcancerrisk
Rökning (20 cig/dag)200 000tjära, ca 40 carcinogener
Ur matkorgen (Livsmedelsverket)Mikrogram/dag
Bisfenol A6(hormonstörare)
Högfluorerade ämnen0,004-1
367 bekämpningsmedel<2
Östrogent verkande kemikalierMikrogram/dag
Dietylstilbestrol150 000(mot spontanaborter 1940-1970)
Fytoöstrogener5-10 000(många växter som soja, pollen)
Bisfenol A6
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons