Annons

”Svårt ta in att en mördare är biologiskt skadad”

Du är styrd av din biologi – oavsett om du ger beröm eller tar till våld. Alltså finns det ingen fri vilja, enligt Stanfordprofessorn Robert Sapolsky. Måndag 23 april kommer hans nya bok om biologin bakom människans beteende på svenska.

Under strecket
Publicerad

Robert Sapolsky är professor i neurobiologi på Stanford University.

Foto: Joakim StåhlBild 1 av 5

När man inspireras av hjältar kan det översättas till biologi. ”Informationen hamnar i pannloben och lämnar spår i hjärnan. När du sedan står inför en situation tänker du: ’Också jag kan bli likadan och göra det som är rätt’.”

Foto: Joakim StåhlBild 2 av 5

Helikopterpiloten Hugh Thompson, som under Vietnamkriget vände k-pisten mot sina egna landsmän när han insåg att amerikanerna hade börjat döda civila.

Foto: TTBild 3 av 5

Robert Sapolsky guidar läsaren bakåt i tiden genom de biologiska mekanismer som påverkar vårt sämsta och bästa beteende.

Foto: Joakim StåhlBild 4 av 5

Robert Sapolsky anser att människan styrs av strikt biologiska funktioner och att vi inte har någon fri vilja.

Foto: Joakim StåhlBild 5 av 5

Robert Sapolsky är professor i neurobiologi på Stanford University.

Foto: Joakim StåhlBild 1 av 1
Robert Sapolsky är professor i neurobiologi på Stanford University.
Robert Sapolsky är professor i neurobiologi på Stanford University. Foto: Joakim Ståhl

Det senaste halvåret har biologiprofessor Robert Sapolsky blivit kallad till tre mordrättegångar hemma i USA. Uppdrag: Att plädera för att mänskligt beteende är förutbestämt och att brottslingar bör betraktas som biologiskt skadade personer.

I ena fallet gick det inte hem alls och juryn dömde till dödsstraff. I nästa bidrog Sapolskys dragning till oavgjort. I det tredje ändrades åtalet till dråp.

En biolog i rättssalen? Ja, du läser rätt. Robert Sapolskys inställning till kriminalitet och fri vilja citerades förra året flitigt i engelskspråkiga recensioner av hans nya bok. Nu kommer den på svenska: ”Varför vi beter oss som vi gör. Biologin bakom människans bästa och sämsta sidor” (Natur & Kultur 2018).

I 17 tjocka kapitel beskriver Robert Sapolsky hur såväl medmänskliga som fientliga beteenden styrs helt och hållet av biologi. Allt vi gör i nuet påverkas samtidigt av neurologi, hormoner, pubertet, barndomsupplevelser, epigenetik …

Annons
Annons

När man inspireras av hjältar kan det översättas till biologi. ”Informationen hamnar i pannloben och lämnar spår i hjärnan. När du sedan står inför en situation tänker du: ’Också jag kan bli likadan och göra det som är rätt’.”

Foto: Joakim StåhlBild 1 av 1

Till exempel så här: i det ögonblick du skäller ut en kollega beror ditt handlande på aktiviteten i hjärnans amygdala och på om du inte ätit på ett tag, på hur din pannlob mognade under tonåren och vad dina föräldrar tutade i dig under uppväxten.

Beteendet styrs av sinnesintryck och blodsockerhalt, kultur, gener och evolution.

Samma sak gäller om du ger din arbetskamrat beröm. Beteendet styrs av sinnesintryck och blodsockerhalt, kultur, gener och evolution. Enligt Robert Sapolsky är vi den art som är i stånd till allt på skalan mellan att hjälpa okända och skada våra närmaste, och – vilket är den stora tesen i boken – att vi kan förändras till att göra gott. Däremot finns det inte någon fri vilja.

Hur får man ihop det med biologisk determinism?

– Åh, det är enkelt! svarar Robert Sapolsky per telefon från San Francisco. Och sedan kan han nästan inte sluta prata.

När man inspireras av hjältar kan det översättas till biologi. ”Informationen hamnar i pannloben och lämnar spår i hjärnan. När du sedan står inför en situation tänker du: ’Också jag kan bli likadan och göra det som är rätt’.”
När man inspireras av hjältar kan det översättas till biologi. ”Informationen hamnar i pannloben och lämnar spår i hjärnan. När du sedan står inför en situation tänker du: ’Också jag kan bli likadan och göra det som är rätt’.” Foto: Joakim Ståhl

För att sammanfatta hans förklaring: Alla våra erfarenheter lämnar spår i hjärnans nervbanor. Redan när vi är tio månader aktiveras amygdala – centrat för rädsla – inför det främmande, särskilt andras språk och hudfärg. Hos dem som växer upp i multikulturella sammanhang blir den markeringen inte lika tydlig. Det har inget med rasism att göra utan hur vi tidigt skapar en ”byggsten” för vilka vi omedvetet upplever som trygga och inte.

Annons
Annons

Helikopterpiloten Hugh Thompson, som under Vietnamkriget vände k-pisten mot sina egna landsmän när han insåg att amerikanerna hade börjat döda civila.

Foto: TTBild 1 av 1

– Och det förändrar de här nervbanorna i hjärnan för resten av livet, förklarar Robert Sapolsky.

Sedan fortsätter våra erfarenheter att förändra hjärnans nervbanor. Ibland blir vi destruktiva, ibland hjältar – som Hugh Thompson, en amerikansk helikopterpilot under Vietnamkriget. När han landade i Son My och insåg att amerikanerna hade börjat döda civila vände han k-pisten mot sina egna landsmän: ”Skjuter ni fler så skjuter jag er.”

Vad fick Hugh Thompson att plötsligt riskera sitt liv för att rädda oskyldiga? Inte är det resultatet av fri vilja, betonar Robert Sapolsky. På den punkten är han ”så hård som man kan bli”.

– Ja, det är bara de biologiska ramverken som har byggts upp under livet som spelar in när människor hoppar in och räddar andra.

 Helikopterpiloten Hugh Thompson, som under Vietnamkriget vände k-pisten mot sina egna landsmän när han insåg att amerikanerna hade börjat döda civila.
Helikopterpiloten Hugh Thompson, som under Vietnamkriget vände k-pisten mot sina egna landsmän när han insåg att amerikanerna hade börjat döda civila. Foto: TT

Hur kan vi då själva odla våra bästa sidor? It’s complicated, skulle man kunna sammanfatta Robert Sapolskys resonemang – en slutsats han drar i många av bokens kapitel. För när Hugh Thompson vände k-pisten mot sina egna berodde det visserligen på en neurologisk signal till musklerna, men också på hur han strax innan hade reagerat på synintrycken, om han hunnit äta frukost och fått tillräckligt med sömn. Mat och vila gör pannloben mer aktiv så att man orkar tänka sig in i andras situation.

Annons
Annons

Robert Sapolsky guidar läsaren bakåt i tiden genom de biologiska mekanismer som påverkar vårt sämsta och bästa beteende.

Foto: Joakim StåhlBild 1 av 1

Men också uppfostran och kultur bidrar till förmågan att byta perspektiv.

– Uppväxten är den enda gemensamma nämnaren för personer som plötsligt blir hjältar. Deras familjer har på olika sätt trummat in att man bör hjälpa andra.

I Hugh Thompsons fall fanns rötter i USA:s ursprungsbefolkning. Släktingar hade drabbats av förföljelser och föräldrarna var aktiva i medborgarrättsrörelsen. Han växte upp med en stark medvetenhet om rasfrågor.

– I vissa kulturer är man mer benägen att diskutera moral med sina föräldrar och läsa vissa böcker. Du väljer att exponera dina barn för viss kunskap för att … nej förresten, du väljer inte. Du har lärt dig att föräldraskap kan göra skillnad. Under uppväxten förändras din hjärna genom dessa erfarenheter. Det är ren biologi.

Och därför har vi ingen fri vilja? Den tanken är väldigt utmanande.

– Ja, jag fattar inte själv hur det skulle fungera med den idén. Men låt oss låtsas att det finns en fri vilja och att någon yrkar på dödsstraff. Då kan du känna oh, my God, spärra in honom för evigt! Eller så kan du tänka på hur personen växte upp: med skjutvapenvåld, exponerad för alkohol och droger, utsatt för sexuella övergrepp och pappan i fängelse. Då kanske hjärnan kan ta in att personens beteende inte beror på ondska utan på att han har fem procents chans att inte begå allvarliga brott.

Robert Sapolsky guidar läsaren bakåt i tiden genom de biologiska mekanismer som påverkar vårt sämsta och bästa beteende.
Robert Sapolsky guidar läsaren bakåt i tiden genom de biologiska mekanismer som påverkar vårt sämsta och bästa beteende. Foto: Joakim Ståhl
Annons
Annons

Vid brutala mord skriker våra känslor efter begrepp som ”ondska” och ”bestraffa”, förklarar Robert Sapolsky. Det är naturligt. Amygdala går igång och rädslan tar överhanden. Men om pannloben bara får en chans kommer ett slags eftertanke:

– Det tar ungefär tio sekunder. När den delen av hjärnan kickar in skäms man litet för sina våldsamma känslor. Och säger till sig själv: Vänta lite, saker är nog mer komplicerade än så …

Att se på en mördare som en biologiskt skadad människa … det är svårt att ta in för hjärnan.

Att överföra det här tänkandet till att förändra hur vi dömer i mordfall är oerhört svårt, säger Sapolsky själv. Men ”om vi bara kan få bort tron på en fri vilja” är han optimist. I dag uppmärksammas fall där svarta döms hårdare än vita, vi anser att psykisk sjukdom kan vara förmildrande och – Sapolskys favoritexempel  – vi har för länge sedan slutat se på epileptiker som besatta. I dag mister de kanske körkortet. Men de blir inte brända på bål.

– Även om det tog några hundra år är det i dag självklart att betrakta epilepsi som ett biologiskt problem. Jag är säker på att den inställningen kommer att gälla inom fler områden. Men att se på en mördare som en biologiskt skadad människa … det är svårt att ta in för hjärnan.

Också detta svåra tänkande kan förklaras biologiskt, berättar Robert Sapolsky och refererar till forskning på Harvard. Studier har visat att om vi snabbt måste fatta beslut om moral och självuppoffring för dem i ”min grupp” tenderar vi att bli ganska givmilda. Får vi gott om tid blir vi i stället själviska. Det omvända gäller om vi ska fatta moraliska beslut om ”de andra”. Ju mer tid vi får på oss, desto mindre själviska blir vi.

Annons
Annons

Robert Sapolsky anser att människan styrs av strikt biologiska funktioner och att vi inte har någon fri vilja.

Foto: Joakim StåhlBild 1 av 1

– Lösningen är alltså att fatta beslut snabbt om oss själva och långsamt om andra. Att ge hjärnan en chans att se saker ur den andras synvinkel är mycket jobbigare än att låta känslorna rusa iväg, men det går. Det är en fråga om självdisciplin, ungefär som att gå upp ur sängen på morgonen.

Robert Sapolsky anser att människan styrs av strikt biologiska funktioner och att vi inte har någon fri vilja.
Robert Sapolsky anser att människan styrs av strikt biologiska funktioner och att vi inte har någon fri vilja. Foto: Joakim Ståhl

Hur kan jag då själv öka mitt ”goda” beteende?

– Lär dig om de här biologiska funktionerna som vi just pratat om. Lär dig att stanna upp några sekunder så att du kan byta perspektiv. Låt dig inspireras av andras hjältedåd – det kommer att förändra din hjärna och göra det mer sannolikt att det blir du som är hjälten nästa gång.

– Och inte minst – misstro alla hårda omdömen. Om allt. För det finns ingen fri vilja och ingen kan rå för biologin bakom människans sämsta sidor, säger Robert Sapolsky.

Det finns ingen fri vilja och ingen kan rå för biologin bakom människans sämsta sidor.

I konsekvensens namn måste man därmed göra något ännu svårare –  avstå från att bli smickrad för sådant som räknas till människans bästa sidor. Om man vill ge Robert Sapolsky beröm efter en föreläsning borde man egentligen säga ”vad roligt att du fick tillräckligt med protein som barn så att din pannlob kunde utvecklas så bra”, förklarar han.

Alltså kan han inte ta åt sig äran för den banbrytande forskning han gjort på babianer eller för de fem böcker han tidigare skrivit om stress, testosteron respektive primater. Eller känna stolthet för att han har fått flera utmärkelser, blivit hedersdoktor och är en hejare på piano.

Det är ju neuroner, hormoner, en tonårsformad pannlob, en barndom, mammans graviditet, släktens värderingar, genernas samspel med omvärlden och reptilhjärnan som gjort jobbet. Inte Robert Sapolskys ”jag”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons