Annons

Jesper Sundén:Proxykrig hotar Libyen – omvärlden kan bara se på

Milismedlemmar som försvarar Tripoli mot general Haftars trupper laddar maskingeväret.
Milismedlemmar som försvarar Tripoli mot general Haftars trupper laddar maskingeväret. Foto: Hazem Ahmed/AP

Kaoset i Libyen förvärras. Rapporter om turkiska vapenleveranser till miliserna som försvarar Tripoli mot general Haftars trupper oroar.

Det internationella samfundet är ”impotent” när det gäller Libyen, säger FN:s utsända.

Under strecket
Publicerad

Levnadsförhållandena i Libyen är ganska förfärande för de flesta av dess invånare. Precis som under diktatorn Muammar Gaddafis styre är fängslanden utan rättegångar vanliga, likaså tortyr, misshandel och sexuella övergrepp. De drabbade är både libyer och migranter som fångats in under sin färd mot Europa.

Redan innan generalen Khalifa Haftar och hans armé anföll huvudstaden Tripoli ville en tredjedel av libyerna lämna Libyen permanent, enligt en opinionsundersökning från Gallup.

Sedan offensiven mot Tripoli startade den 4 april råder dessutom brist på mediciner, mat och rent vatten i staden. Det enda som det inte tycks råda någon brist på är vapen, trots att FN:s säkerhetsråd sedan länge beslutat om vapenembargo mot Libyen.

Förenade arabemiraten och Ryssland har tidigare försett general Haftars armé med vapen och Turkiet har skickat vapen till miliserna som försvarar den FN-stödda regeringen i Tripoli.

Kriget i Libyen håller på att övergå i ett så kallat proxykrig.

Den senaste turkiska vapenleveransen – mitt under brinnande krig – har särskilt upprört omvärlden, och speciellt Egypten. De upprörda känslorna eldades på ytterligare av att Salah Badi, ledare för en islamistisk milis som USA förra året införde sanktioner emot, lade ut ett videoklipp där han stoltserade vid ett nylevererat turkiskt militärfordon.

Annons
Annons

”Besten är här. Slaget om Tripoli kommer att ha vänt till vår fördel inom två veckor”, skröt Salah Badi.

– Turkiet vill kontrollera Libyen och sätta området i Egyptens omedelbara närhet i brand, kommenterade Rami Ashour, vid Nassers militärakademi i Kairo, det hela.

Egypten har särskilda skäl att frukta kaos i grannlandet – vapen från Libyen används exempelvis av terrorgruppen IS på Sinaihalvön. Av den anledningen ser egyptierna gärna att general Haftar skapar stabilitet och krossar terrorismen i Libyen.

Vapentransporterna gör det också tydligt att kriget i Libyen håller på att övergå i ett så kallat proxykrig, där de libyska striderna huvudsakligen handlar om kampen mellan stater som är för respektive emot det Muslimska brödraskapet och politisk islam.

För att bryta dödläget finns risk att parterna öppnar nya fronter.

På ena sidan finns Egypten, Förenade arabemiraten och Saudiarabien som alla terrorstämplat det Muslimska brödraskapet och är absoluta motståndare till politisk islam.

På andra sidan finns Turkiet och Qatar, som stöder Muslimska brödraskapet runt om i regionen. De stödde också brödraskapets egyptiska president Mohammad Mursi, som störtades av Egyptens nuvarande president Abdel Fattah al-Sisi 2013.

Efter snart två månaders strider har general Haftars offensiv mot Tripoli kört fast i förorterna. För att bryta dödläget finns risk att parterna öppnar nya fronter. I värsta fall kanske även utländska trupper skickas in i landet, som i Jemen. Då kan det snabbt bli mycket, mycket värre.

FN:s särskilda sändebud för Libyen, Ghassan Salamé, varnade nyligen för att kriget hotar att utvecklas till ett landsomfattande inbördeskrig.

Att Libyens öde avgörs av krafter utanför dess gränser illustreras också av att både general Haftar och Tripoliregeringens premiärminister Fayez al-Sarraj rest runt i Europa den senaste månaden för att söka stöd.

FN spelar en allt mindre roll.

Båda har dessutom anlitat amerikanska lobbyister för att försäkra sig om att få sin sak försvarad i Washington DC. För säkerhets skull har även Tripoliregeringens vice premiärminister Ahmed Maitig skaffat sig en egen lobbyfirma.

FN spelar en allt mindre roll och dess särskilda Libyen-sändebud Salamé konstaterade uppgivet i en intervju med France 24 i veckan att:

– Det är inte lätt för mig att representera ett splittrat och ibland impotent internationellt samfund.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons