Annons

Psykologen: Låter som ditt barnbarn inte alls mår bra

Foto: Science Photo Library/TT och SvD

16-åringen sköter inte sin hygien, drar sig undan och isolerar sig med datorn. Spelandet i sig behöver inte vara något negativt, menar Jenny Jägerfeld. Men det kan ändå finnas skäl att oroa sig.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Jag är mormor och farmor till flera barnbarn. De är glada, sociala, klarar sig bra i skolan och är som barn och tonåringar är mest. Förutom en sonson på 16 år.

Han är inåtvänd, fåordig och numera mycket svår att få kontakt med. Han är alls inte obegåvad, tvärtom. Hans intressen är dator och datorspel, vilka han ägnar mycket tid i sin ensamhet. Han har få kamrater, om ens några numera. Han ser bra ut men sköter inte sin hygien. Vi som träffade honom nyligen tyckte alla att han verkade mycket deprimerad, vilket han också har antytt själv.

Han har under sitt korta liv drabbats av svåra förluster. Först och främst när han var yngre och hans pappa avled efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Barnen och deras mamma erbjöds både psykolog- och kuratorshjälp, men tyvärr rann allt ut i sanden.

Min sonsons högstadietid har varit mycket problematisk. Mycket skolk, kurators- och psykologhjälp och kontakt med BUP.

Min svärdotter är snäll och välmenande men har problem med att planera sitt och barnens liv. Barnen har också varit mycket ensamma då hon arbetar långt från hemmet.

Annons
Annons

När sonsonen skulle fylla år beslöt vi att vi skulle gå ut och äta allihopa vilket han tillslut lät sig övertalas till. Det blev en ganska munter och glad stämning, prat och skratt, men i detta deltog han inte.

Hur kan vi hjälpa honom?

/Bekymrad farmor

Hans skolfrånvaro, passivitet och isolering kan bidra till att vidmakthålla problemet.

Jenny Jägerfeld: Jag förstår att du är orolig för ditt barnbarn, som du beskriver har drabbats av svåra förluster och som också verkar ha dragit sig undan allt mer, är svår att få kontakt med och verkar nedstämd.

När man kommer in i puberteten sätts en rad stora förändringar igång: biologiska, emotionella och kognitiva. Det kan pågå från att man är runt tio ända upp i 25-årsåldern. Samtidigt ökar kraven i skolan, man förväntas ta ett större ansvar för sitt eget liv, ha viktiga relationer utanför familjen och skapa en egen identitet. Det kan vara svårt att navigera i allt det nya som sker både i det inre och i det yttre, och det är regel snarare än undantag att tonåringar växlar snabbt i humöret – inte bara på grund av hormonpåslaget (som humörväxlingarna ibland väl enkelt reduceras till).

Risken finns att föräldrar, släktingar eller lärare misstar vad som faktiskt kan vara en depressiv episod för den irritabilitet och trötthet som ofta hör till tonåren.

Depression har sällan en enskild orsak, både genetik och miljöfaktorer spelar in, men vissa barn kan vara särskilt sårbara. Det kan handla om att det finns ärftlighet för depression, att man lider av annan psykisk eller fysisk ohälsa, är utsatt för långvarig stress eller varit med om negativa livshändelser.

Annons
Annons

För ditt barnbarn kan förlusterna – särskilt faderns död –, eventuella svårigheter i sociala relationer och problem i skolan vara faktorer som påverkar hans mående. Bristande stöd hemifrån kan också påverka.

Jag vet inte hur länge ditt barnbarn har mått så här, även om du berättar att det har varit stökigt en längre tid. Det kan handla om en depression, en sorgereaktion, en svårighet att hantera de förändringar som tonåren för med sig, en kombination av allt detta eller någon annan underliggande orsak. Men oavsett vilket låter det som att ditt barnbarn inte alls mår bra. Och hans skolfrånvaro, passivitet och isolering kan bidra till att vidmakthålla problemet.

Kanske kan du respektfullt fråga svärdottern om det finns något som du kan hjälpa henne med?

Datorspelandet kan vara svårt att förstå när det inte är något man själv växt upp med. Många spel är väldigt utvecklande och kan också vara ett sätt att ha kontakt med andra, vilket blir särskilt viktigt om man saknar kompisrelationer i sitt övriga liv. Men om spelandet tar så mycket tid att annat blir lidande så finns det skäl att oroa sig, även om spelandet inte är det primära problemet. Det kan vara en flykt från områden som man inte kan eller orkar ta itu med.

Människor är olika, vissa är mer introverta än andra, men eftersom du har känt ditt barnbarn sedan han var liten kan du faktiskt se hur han förändrats: att han blivit svårare att få kontakt med, att han inte gärna deltar i era sociala aktiviteter, att han inte sköter sin personliga hygien och att det verkar som att han inte har några vänner. Han har dessutom själv antytt att han är deprimerad.

Annons
Annons

Har du talat med din svärdotter? Kanske har hon redan tagit tag i sonens mående – de verkar ju ha haft kontakt med psykolog och kurator tidigare. I annat fall tycker jag att du ska prata med henne och beskriva vad du har lagt märke till. Om du och barnbarnet har en någorlunda god relation tycker jag även att du ska ta upp din oro med honom.

När man talar med en inåtvänd, nedstämd tonåring får man inte alltid så mycket bekräftelse. Men det är viktigt att komma ihåg att kontaktförsöken ändå kan spela roll. Om det är svårt att prata med honom ”live” kanske du kan försöka mejla honom, eller skriva på Facebook? Det är inte ovanligt att en nedstämd, i övrigt tystlåten person, kan uttrycka sig betydligt bättre i text.

Du skriver att din svärdotter har svårt att planera sitt och familjens liv och att barnen lämnats mycket ensamma. Nu vet jag inte hur er relation ser ut, men kanske kan du respektfullt fråga om det finns något som du kan hjälpa henne med? Ta hand om barnbarnen när hon är borta eller hjälpa henne med något praktiskt?

Hjälpen kanske blir extra viktig nu, då det låter som om hon behöver lägga lite extra tid på sin son.

Om det inte finns en pågående kontakt med BUP så tycker jag att du ska uppmana din svärdotter att höra av sig dit. Det är viktigt att ta ditt barnbarns nedstämdhet på allvar och då behövs en professionell bedömning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons