Annons

Avgång 23:11Publiken har makt i musikalisk ödesresa

”Avgång 23:11” med Sthlms musikteater.
”Avgång 23:11” med Sthlms musikteater. Foto: Mia Malcyone

Vem ska undslippa döden? Det är frågan i det nyskrivna musikteaterverket ”Avgång 23:11”. Efter en trevande start kommer man närmare människoödena – och får höra en riktig showstopper.

Under strecket
Publicerad

Avgång 23:11

Genre
Musikal
Regi
Andreas Boonstra
Medverkande
Aida Jabbari, Sanna Martin, Jasmine Heikura, Antonio Tengroth, Evelina Klavéus, Zardasht Rad, Jonas Nerbe
Var
Sthlms musikteater på Scalateatern
Text
Don Allen. Sångtexter: Erik Fägerborn, Stefan Levin, Jonas Nerbe

Musik: Stefan Levin. Kapellmästare: Anders Zibbe Holst. Kostym, scenografi: Sara Kander. Mask: Cais-Marie Björnlod

Sex förvirrade människor på en spårvagn, mitt i natten. Vart är de på väg? Och hur hamnade de där?

Skyddsängeln Vinge, i hatt och utanpåskjorta, är den som vet. Han är lite som Damiel och Cassiel, de två trötta och luggslitna änglarna i ”Himmel över Berlin” – det tär på krafterna att vaka över människorna.

Sakta uppdagas sanningen: att de sex på spårvagnen har dött och nu är på väg till den andra sidan, lotsade av Vinge. Det är ingen lätt insikt att bearbeta och alla har olika sätt att bearbeta insikten.

Annons

Det visar sig också att det skett ett misstag. Vinge har bara med sig fem biljetter till den definitiva ändstationen. Det spär på den dåliga stämningen och får Vinge att bryta scenens fjärde vägg och be publiken om hjälp med att rösta fram den som ska få en returbiljett. Det är ju så det går till nuförtiden, i alla fall på tv. Fast här ska ingen röstas bort utan röstas tillbaka till livet.

Det skulle kunna vara krystat, men de talande och sjungande skådespelarna gestaltar denna sista resa på ett trovärdigt sätt. Inte så lätt då scenografin är minimal, några transparenta stolar som ska föreställa säten i en spårvagn, och den musikalisk uppbackningen begränsats till en klaviatur och en dator.

Det fungerar, jovisst, men första akten är ändå trevande. Det är svårt att riktigt engagera sig i dessa summariskt skissade människoöden och Jonas Nerbes ängel är inte tillräckligt karismatisk.

Stefan Levins musik är snyggt integrerad men onödigt återhållen. Men den unga mamman Dorota (Aida Jabbari) sjunger ändå en fin sång till den dotter hon lämnat kvar i jordelivet. Julia (Sanna Martin), Nadine (Jasmine Heikura) och Elle (Evelina Klavéus) är också sångerskor man hade unnat en mer storstilad inramning. Anders Zibbe Holtz gör förvisso ett bra jobb bakom klaviaturen men det räcker inte.

Andra akten har bättre flyt. De sex individerna har kommit varandra närmare och ängeln Vinge visar upp en mer komplex personlighet, han kan ju både vara ståuppare och kuplettsångare.

Musikalnumren är fler och mer utvecklade med koreografiska inslag och karriärkvinnan Julias sång är en riktig showstopper. Till slut blir det ändå lite gripande med dessa människoöden: deras tillkortakommanden och önskningar om livet efter detta.

Och ja, det blev precis som jag röstade i pausen. Den själfulla unga mamman Dorota fick returbiljetten. Man ville ju att hon skulle få komma tillbaka till livet och ta hand om sin dotter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons