Skådespelaren Sandra Huldt har ett treårigt kontrakt på Kulturhuset Stadsteatern. Nu ska hon spela Emma, en skådespelare som får ett sammanbrott, i ”Personer, platser och saker”.
Skådespelaren Sandra Huldt har ett treårigt kontrakt på Kulturhuset Stadsteatern. Nu ska hon spela Emma, en skådespelare som får ett sammanbrott, i ”Personer, platser och saker”. Foto: Lars Pehrson

”Publiken ska engageras som på en fotbollsmatch”

En hel del gråt, sammanbrott och skrik blir det, säger Sandra Huldt om höstens utmaning. Efter en rad starka rollprestationer hos fria grupper ska hon spela den missbrukande Emma i ”Personer, platser och saker” på Kulturhuset Stadsteatern.

Publicerad

Ibland kan det vara svårt att exakt formulera scenisk kvalitet. Hon eller han är så bra, säger vi. Fast vad betyder det? Uppenbarligen handlar det om kommunikation, och att göra känslor subtila och få publiken att relatera till dem. En skicklig scenkonstnär skapar beröringsytor och närhet till sin publik, får oss att upptäcka något nytt och att känna igen något hos oss själva.

Om hon dessutom kan lägga till en intelligent introspektion och lätt distans, så hör hon till de få skådespelare som kan få sin publik att på en gång känna och problematisera den sceniska situationen. Väva samman känslor och tankar.

Sandra Huldt är just sådan. Hon är ett namn som många främst förknippar med Teater Galeasen. Stockholmspubliken har där kunnat njuta av hennes nära, energiska spel via pjäser som ”Metallflickan”, men hon har också arbetet med Lumor, bland annat i ”People respect me now”.

Nu ses vi på Kulturhuset Stadsteatern där hon fått ett treårskontrakt – numera en lång anställningsperiod. Vi får låna ett sammanträdesrum som visar sig fungera som tillfälligt omklädningsrum för barnen som spelar ”Mio, min Mio”. Jonathan:ar och Jumjum:ar skuttar genom samtalet så uppskruvat teatralt som man tänker sig miljön bakom en scen.

Även ett sammanträdersrum på Kulturhuset Stadsteatern – Sandra Huldts nya arbetsplats – kan bli en dramatisk inramning.
Även ett sammanträdersrum på Kulturhuset Stadsteatern – Sandra Huldts nya arbetsplats – kan bli en dramatisk inramning. Foto: Lars Pehrson
Annons

Sandra Huldt ska spela huvudrollen Emma i pjäsen ”Personer, platser och saker” av britten Duncan Macmillan. Emma är en massiv huvudroll vars fall och utveckling totalt dominerar pjäsen. Ibland påminner texten om ett monodrama där andra roller, psykiatriker och terapeuter kommer och går men den enda konstanten är Emma och hennes färd genom olika former av beroenden, svek och hennes akuta jakt efter en sann kärna, eller en fast botten.

Uppsättningen är dock tänkt att bli ett stor ensembleverk med tolv personer på scenen där alla hela tiden väver samman berättelsen med musik.

Emma skär bort lager efter lager på sig själv, hittar nya avgrunder och sanningar.

– Rollen är utmanande på flera plan, säger Sandra Huldt. Den handlar om en kvinna med grav missbruksproblematik och hennes behandling. Pjäsen är närmast surrealistisk, miljön och situationerna förändras hela tiden. Emma omges av människor som byter skepnad men ändå är konstanta som positioner. Emma skär bort lager efter lager på sig själv, hittar nya avgrunder och sanningar. Hon genomgår en tuff resa mot självinsikt. Slutet innehåller ett slags hopp.

Annons

– Det är ju märkligt detta faktum att missbruksproblematiken ökar – spel, tabletter och konsumtion – men vi talar knappast aldrig om den, eller om hur den ska behandlas – och hur många som drabbas av den komplexa väven av medberoendet.

Det man lär sig när man jobbar på en gruppteater är att ta ansvar för helheten, för berättelsen.

”People, places & things” fick stor framgång på National Theatre i London och flyttades till West End – under hösten blir det Broadwaypremiär. Titeln beskriver vad som kan trigga igång missbruk hos den som en gång fallit offer för sprit och droger. Pjäsen skildrar kritiskt beroendebehandling, med starka scener.

– Jo, en hel del gråt, sammanbrott och skrik blir det nog, avslöjar Sandra Huldt. Och det blir en utmaning. Jag har ju nästan konsekvent arbetat på små scener, med grupper – och trots sitt namn är Lilla scenen på Stadsteatern faktiskt rätt stor. Det gäller att omfamna, omfatta hela rummet, hela publiken. Skapa närhet och en meningsburen kontakt med publiken.

– Det man lär sig när man jobbar på en gruppteater är att ta ansvar för helheten, för berättelsen. Att hitta ett tydligt fokus, när man gjort det kan man arbeta med detaljer – förstärka situationer. Titta på skeendet med en blick som från sidan. Om man lyckas formulera inför sig själv vad en pjäs handlar om, då kan man också börja formulera rollen gentemot en publik.

Annons

Det är faktiskt ett privilegium, att slippa pela dessa roller som så ofta definieras av en historiskt mallad kvinnlighet och manlighet.

För Sandra Huldt var Teater Weimr, dit hon kom efter Teaterhögskolan i Malmö, en fantastisk skola:

– Där allt var tillåtet, också att misslyckas. Nästan alla små teatrar jag varit på – Bhopa, Terrier, Galeasen och Lumor – har vågat satsa på viktiga eller okända pjäser. Jag har nästan inte spelat en enda klassiker. Det är faktiskt ett privilegium, att slippa bedömas efter en tradition, och att slippa spela dessa roller som så ofta definieras av en historiskt mallad kvinnlighet och manlighet.

Foto: Lars Pehrson / Svenska Dagbladet

Att få spela en roll för första gången och fritt utforska den ger en möjlighet till förutsättningslös fördjupning.

Annons

– Teaterscenen är en fantastisk plats för att utforska samtiden. Vi på scenen jobbar kollektivt för att undersöka våra nutida berättelser – och det är viktigt att allas berättelser kan få plats. All teater är ju politisk beroende på hur man väljer utgångspunkt, miljö och sätt att skildra vardagen. Ett av hoten mot konsten är kravet på utsålda hus. Teater ska få pröva sig fram. Vara en plats för samtal om demokrati.

Sandra Huldt har kontrakt på Kulturhuset Stadsteatern till och med 2019. Det innebär att hon får vara med då verksamheten ska lämna ”moderskeppet” som ska stängas för att renoveras. Hon är mycket positiv till det, särskilt möjligheten att skapa nya scener eller samprojekt mellan grupper och den stora institutionen.

Mitt mål är att publiken ska kunna bli så där engagerad som den kan bli på en fotbollsmatch.

Teaterchefen Anna Takanen har bett Sandra Huldt att sitta med som del av Stadsteaterns konstnärliga råd. Där är hon med och diskuterar pjäser, teman och strategier – vilket hon tycker är roligt och intressant. Inte minst att med sin breda erfarenhet från scener utanför institutionen kunna påverka vad Kulturhuset Stadsteatern ska vara.

– Ibland kan vara en aning högtidligt att gå på teater. Mitt mål är att publiken ska kunna bli så där engagerad som den kan bli på en fotbollsmatch. Om vi kan förena en grundsituation där man får tänka kring olika ämnen några varv plus starkt driv och en känsla av att vi gemensamt upplever något nytt och angeläget – då är teater en oöverträffad mötesplats.

Personer, platser och saker

Kulturhuset Stadsteatern

Premiär 30 september

Även ett sammanträdersrum på Kulturhuset Stadsteatern – Sandra Huldts nya arbetsplats – kan bli en dramatisk inramning.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2
Foto: Lars Pehrson / Svenska DagbladetBild 2 av 2