Annons

Flickan i frackPubliken sugs in i en virvel av kärleksintriger

Foto: Dragan Popovic

Ensemblen på Stadra sommarscen i Bergslagen gnistrar av revolutionär glöd och musikalisk schvung i Agneta Pleijels version av ”Flickan i frack”. Publiken får sitt lystmäte av glad underhållning och Sara Granath är mycket nöjd.

Under strecket
Publicerad

Flickan i frack

Genre
Teater
Regi
Karin Parrot-Jonzon
Medverkande
Sofia Berg-Böhm, Rune Jakobsson, Magnus Wetterholm, Bodil Carr Granlid, Eva Haldert, Lovisa Carlson, Måns Hammarström, Anton Hellberg, Neryse Klaassen, Filippa Persson, Hilda Svedbro
Var
Stadra sommarscen, Stadra herrgård i Bergslagen
Text
Agneta Pleijel efter Hjalmar Bergman

Scenografi: Ebba Forstenberg. Kostym och mask: Agneta von Gegerfelt. Musikarr: Johan Graden. Koreograf: Catrine Örman Oskarsson. Piano: Johan Graden, Max Agnas

Agneta Pleijel tände på alla cylindrar när hon fick uppdraget att göra dramatik av Hjalmar Bergmans kortroman ”Flickan i frack”. Det märks verkligen! Och Karin Parrot-Jonzons uppsättning suger omedelbart in publiken på Stadra sommarscen i en virvel av kärleksintriger, sång, dans och minnen.

Pleijel börjar historien när Katja Kock och Ludwig von Battwyhl är femtio år och med helt olika perspektiv ser tillbaka på ungdomen. Sedan ligger hon rätt nära den humoristiska originalberättelsen, där en kvinnlig student kan göra stor skandal enbart genom att uppträda på bal, inför Wadköpings honoratiores, iklädd sin brors frack.

Katja är faktiskt orättvist behandlad: hon får inte köpa klänning, trots att brodern gör slut på hela hushållskassan för att hålla sig elegant. Hon är trött på att plugga tyska prepositioner med dumma pojkar; hon vill göra revolution! Hos Bergman blir Katjas uppror en katalysator för ett spel om makt i ett samhälle där alla har sin givna plats, där flickor ska underordna sig, där de flesta grevar har ett fideikommiss och där domprostinnan Hyltenius och lektor Paulin styr över moralen.

Annons
Annons

På scenen väger det mer över åt att handla om förhållandet mellan kvinnor och män, på alla nivåer, och hur kärleken ska kunna överleva i en värld som ställer sig i vägen.

Liksom mötet mellan Pleijel och Bergman är fruktbart, slår det gnistor om ensemblen, som får ny glöd av den skönsjungande Sofia Berg-Böhm, som klär alldeles utmärkt i frack. Hon och Bodil Carr Granlids Eva dansar glatt ihop och skrattar åt manlig dumhet och fåfänga. Hela föreställningen är lätt queer: Magnus Wetterholms Curry Kock slår an tonen genom att sjunga Karl Gerhards ”Jazzgossen” i början och dansar i sin tur med Rune Jakobssons Ludwig.

Trotjänarinnan Eva Haldert är bättre än någonsin, inte minst som den tankspridde pappa Kock, i långa slokmustascher. (Agneta von Gegerfelts kostym och mask spelar en viktig roll.) Det är också roligt att se hur Stadras egna teaterungdomar tar plats på scenen och bidrar till alla inslag med dans och sång av kära slagdängor.

Som i de flesta uppror är det roligast i början. För sen kommer frågan: Vad gör vi med friheten? Då blir det genast svårare, i verkligheten och på scenen. Efter paus blir allt något mattare, även om det här finns komiska höjdpunkter. En del referenser till samtiden och me too känns lite konstruerade. Det är ändå roande att notera hur konflikten mellan revolution och det gamla vanliga trygga gör sig gällande i kvinnoligan på det battwyhlska godset. Wetterholm lyser där som handlingskraftig tant, bland andra.

Men visst är det fint att följa samspelet, genom tiden, mellan Jakobssons Ludwig och Berg-Böhms Katja. Stadra sommarscen har ännu en gång förmedlat en kärlek till litteraturen och musiken, litet grann sig lik, men alltid ny. Gå dit och njut!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons