X
Annons
X
Recension

Kusama – infinity Publiken tillåts aldrig sjunka in i Kusamas universum

"Kusama – infinity" rör sig med starkt material, men som film betraktat har den både estetiska och praktiska brister.

Yayoi Kusama är en av den samtida konstens populäraste namn. Foto: Nonstop Entertainment
Läs mer om Veckans biofilmer

Kusama – infinity

Regi
Heather Lenz
Genre
Dokumentär
Manus
Heather Lenz, Keita Ideno
Medverkande
Yayoi Kusama

1 tim 13 min. Barntillåten.

Betyg: 3 av 6

Yayoi Kusama är en av den samtida konstens populäraste namn, föremål för retrospektiv på världens prestigefyllda institutioner och rekordhöga försäljningar på de största auktionshusen. "Kusama – infinity" är ett försök att teckna detta fenomen till bildkonstnär – "infinity" med syfte på evigt återkommande motiv och mönster i japanskans verk, lika mycket som på hennes strävan att bli ett namn för oändligheten.

Lusten att skapa och lusten att bli erkänd och berömd – för Kusama, som för så många andra, tycks de två omöjliga att skilja åt. Men vägen till framgång har varit särskilt svår för Kusama, med dubbel minoritetsställning, som kvinna och som österlänning i väst. 

Uppväxt i Nagano-regionen och tonåring under andra världskriget gjorde hon tidigt uppror mot den patriarkala hemmiljön, där modern tog ut faderns otrohet på barnen. Hon skippade etikettskolan till förmån för konstskolan, vägrade gifta sig rikt, smugglade dollarsedlar i en kimono fast besluten att inta New Yorks konstscen under det sena 1950-talet, en annan starkt mansdominerad miljö.

Annons
X

Inte ens hennes intensiva "publicitetslusta", som Village Voice kallade den, bet helt på kritiker och gallerister. Andy Warhol och andra av popkonstens storheter snodde hennes idéer medan Kusama själv förnekades större genombrott. I stället blev hon allt mer deprimerad och självmordsbenägen.

Åter i Japan på 1970-talet lade hon snart in sig på psykiatrisk klinik, för gott; under sent 1980-tal kom hennes namn åter på tapeten, och med sociala medier har hennes konstnärskap kunnat växa ytterligare.

Efter reklamen visas:
Kusama – infinity

"Kusama – infinity" rör sig onekligen med starkt material, men som film betraktat har den både estetiska och praktiska brister. Många talking heads – professorer, psykoanalytiker och curatorer – vittnar om Kusamas storhet och utsatthet, om tidiga trauman och senare förorätter, liksom med eftertryck i varje stavelse.

Något intressantare blir det när Kusama, i dag fyllda 89, får tala själv: "Idén om anhopning är ett resultat av min besatthet", som en förklaring inte bara till sina tidiga tvångsneuroser utan också motivbilden i verken – som genomgående kommer till utan utkast, i stunden fast ändå med skönjbar struktur.

Men en betydande anhopning drabbar även filmen på ett mindre produktivt sätt; bilder tillsammans med text (översatt från japanska) och kamerans panoreringar gör inte verken någon större rättvisa.

Yayoi Kusama med sina prickar. Foto: Nonstop Entertainment

Detta tillsammans med ett andefattigt hantverk och filmens fixering på diskriminering – en konstnär som inte får vara större än förtrycket mot henne (trots att hon uppenbarligen är det) – gör att åskådaren att aldrig tillåts komma in och försjunka i Kusamas myllrande konstnärliga universum.

Annons
X
Annons
X

Yayoi Kusama är en av den samtida konstens populäraste namn.

Foto: Nonstop Entertainment Bild 1 av 2

Yayoi Kusama med sina prickar.

Foto: Nonstop Entertainment Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X