Färgen har inte torkat på Lusine Djanjans nya målning i familjens vardagsrum. Hennes och Alexejs konstnärliga aktioner är numera riktade lika mycket mot svensk migrationspolitik, som den är mot Putins Ryssland.
Färgen har inte torkat på Lusine Djanjans nya målning i familjens vardagsrum. Hennes och Alexejs konstnärliga aktioner är numera riktade lika mycket mot svensk migrationspolitik, som den är mot Putins Ryssland. Foto: Malin Hoelstad

Pussy Riot-medlemmars nya måltavla: svensk migrationspolitik

Numera riktar två medlemmar i Pussy Riot lika mycket kritik mot Putin som mot svensk migrationspolitik. Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij bor med sina barn i en lägenhet i Storå – men före jul fick de avslag på sin ansökan om asyl i Sverige. SvD har besökt paret.

Publicerad

Scenen är både bisarr och obehagligt sadistisk. Fem kvinnor och en man i färgglada rånarluvor och åtsittande klänningar blir piskade på ett torg i den ryska badorten Sotji. Strax intill OS-skylten bakom dem glittrar solen i Svarta havet.

– Åk tillbaka till USA!

Kosackerna som piskar medlemmarna i ryska aktivistgruppen Pussy Riot river av deras luvor och tar tag om armarna på en av männen och tvingar hans huvud ner mot betongen. Blodet rinner nerför hans panna och de riktar pepparspray rakt mot hans ögon och mot resten av gruppen samtidigt som en av kvinnorna skriker:

– Jag kräver att ryska staten ställer dessa män inför rätta för misshandel!

Lusine Djanjan, Pussy Riot-medlemmen som krävde rättvisa på torget i Sotji 2014, har hunnit bli mamma för andra gången när jag träffar henne i en lägenhet norr om Örebro som hon och maken, Alexej Knedljakovskij – mannen med den blodiga pannan – tilldelats av Migrationsverket. Sonen Levon i hennes famn föddes här i exilen, i september 2018, tretusen mil från hans föräldrars ursprungshem i Krasnodar, Ryssland. Storebror Tigran har just börjat på förskola. Lusine och Alexej pluggar svenska i väntan på att Migrationsdomstolen ska ta ställning till avslaget på deras asylansökan, som landade i brevlådan strax före julen 2018.

Vi pratar om aktionen på OS, den sista som Lusine har deltagit i. Gruppen skulle framföra den nyskrivna satirlåten ”Putin will teach you to love your Motherland”, men hann knappt plocka upp elgitarrerna innan kosacker i svarta pälsmössor och uniform anföll.

Annons

Vilka är de här kosackerna? Varför skriker de ”åk tillbaka till USA”?

– De menar att vi är amerikanska agenter som får betalt för att ställa till med bråk. Att vi är köpta horor, säger hon.

Vid OS i Sotji 2014 piskades Pussy Riot av kosacker när de skulle framföra låten ”Putin will teach you to love your Motherland”.
Vid OS i Sotji 2014 piskades Pussy Riot av kosacker när de skulle framföra låten ”Putin will teach you to love your Motherland”. Foto: Morry Gash/AP

Kosackerna är militärpoliser, Vladimir Putins specialförband, som samarbetar med ryska polisen. När Pussy Riot genomförde sin aktion i Sotji hade Nadja Tolokonnikova och Maria ”Masja” Aljochina nyligen släppts fria efter nära två år i ”Mordovlag”, det ryska smeknamnet på de ökända fånglägren i delrepubliken Mordvinien, 50 mil sydost om Moskva på samma plats som sovjetiska Gulag. När kvinnorna började hungerstrejka och Nadja i ett brev som publicerades i internationell press vittnade om slavarbete och övergrepp, kände sig ryska regeringen tvungen att släppa dem fria innan de avtjänat hela straffet.

Annons

Fängelsestraffet lyckades inte tysta gruppen. Aljochina och Tolokonnikova reste direkt till New York, uppträdde på en Amnesty-gala med Madonna, och startade ett nätverk för fri journalistik i Ryssland och en människorättsorganisation för politiska fångar. Sen åkte de tillbaka till Moskva och planerade aktionen vid OS i Sotji.

Lägenheten i Storå är full med konst. Lutad mot väggen står en gigantisk målning, ett huvud klätt i den ikoniska balaklavan. Färgen har ännu inte torkat. Jag känner mig iakttagen av det vaksamma ögonparet, men frågan är vem som iakttar vem i dagens Ryssland.

Foto: Malin Hoelstad

Mycket tyder på att parets telefoner är avlyssnade. Vår kommunikation går via en krypterad app. Påfallande ofta är Lusines och Alexejs svar svävande. Som om de inte vill kunna hållas till svars.

Annons

Pussy Riot är en paradox. Det ryska konstnärskollektivet bygger på anonymitet. Men idag är medlemmarna allt annat än anonyma. Samtidigt verkar de vara utbytbara. Vid varje ny aktion dyker nya medlemmar upp, som en oändlig rad matrjosjka-dockor. Långa perioder är det tyst från gruppen.

– Det var Nadja Tolokonnikova som kom på den geniala idén att använda balaklavan, berättar Lusine Djanjan.

I sin nya bok ”Read and riot – A handbook for activists” (Harper Collins 2018, på svenska hos Norstedts förlag i augusti) berättar Nadja Tolokonnikova om hur hon och Jekaterina Samusevitj bildade Pussy Riot 2011. De skulle föreläsa om punkfeminism i Ryssland, men när de insåg att fenomenet inte existerade såg de sig tvungna att uppfinna det feministiska punkrockbandet Pussy Riot. Nadja beskriver hur de satte sig i en lekstuga på en lekplats medan regnet öste ner, och började sjunga in låten ”Mörda sexisten” i en diktafon. Ett par narkomaner tittade in och frågade:

– Vad har ni rökt egentligen? Vi är inte lika höga som ni… kan ni dela med er?

Annons

Nadja ville att allmänheten skulle uppmärksamma Pussy Riots gerilla-aktioner istället för deras medlemmar. ”Vi ville göra människor glada, så vi klädde oss som clowner”. Balaklavan representerar på det sättet gruppens konstnärligt/politiska filosofi: Vem som helst kan vara Pussy Riot. Vid starten samlade gruppen ett trettiotal medlemmar av bägge kön. Hur många de är i dag vet bara de själva och FSB, ryska säkerhetstjänsten. Det fanns också en praktisk tanke bakom att gruppen skulle ledas av kvinnor: i Ryssland råkar de inte lika illa ut som män i konfrontationer med polisen. Pussy Riots aktioner problematiserade kvinnomisshandel i hemmet, ökande diskriminering av HBTQ-personer och migranter, och Vladimir Putins auktoritära maktapparat.

Aktionen i Frälsarkatedralen i Moskva år 2012, ”Punkbönen”, som genomfördes strax innan Ryssland valde Vladimir Putin till president för tredje gången, gjorde dem världsberömda över en natt. Valet av arena var ingen tillfällighet. Punkbönen är en sarkastisk bön till Jungfru Maria om att befria det ryska folket från Vladimir Putin, och pekar ut rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud Kirill den I som kollaboratör med FSB.

Annons
Punkbönen i Frälsarkatedralen i Moskva 2012 gjorde Pussy Riot världsberömda. 
Punkbönen i Frälsarkatedralen i Moskva 2012 gjorde Pussy Riot världsberömda.  Foto: Sergey Ponomarev/AP

Rättegången som sedan följde gav några av medlemmarna ansikten och namn i resten av världen. Den patriarkala ryska makten stod plötsligt öga mot öga med kvinnor i färgglada rånarluvor. Var det ett skämt? Ett hån? Ett konstverk? Hädelse inspirerad av religiöst hat, bestämde domstolen och dömde Nadja och Masja till arbetslägret i Mordvinien. En av kvinnorna, Jekaterina ”Kat” Samusevitj, slapp undan straff eftersom hon hindrats av en vakt att ta fram sin elgitarr och därför inte hunnit utföra den blasfemiska dansen framför altaret (där kvinnor för övrigt inte får vistas). En medlem – fortfarande oidentifierad – lyckades smita undan.

I samband med en middag med internationella gäster strax efter rättegången år 2012, försvarade den ryske president Putin beslutet att fängsla kvinnorna:

Annons

– Vi måste dra en röd linje: passerar man den, då saboterar man de moraliska grundvalarna för vårt samhälle. Då blir man också skyldig inför lagen, sa han.
Sedan dess har balaklavan blivit en logotyp för det konstnärliga varumärket Pussy Riot. Den förenar en grupp ryska dissidentöden i ett lekfullt narrativ inspirerat av amerikanska riot grrl fanzines från 1990-talet, dadaismens brutalitet och den konceptuella performancekonstnären och poeten Dmitrij Prigov (1940–2007), som de kallar för sin andlige gudfader.

Mödosamt iscensatta pirat-aktioner på symboliskt laddade platser triggar ett dominospel av förföljelse, rättegång, fängelsestraff, flykt och förgiftning. Som i sin tur leder till nya aktioner. Visst kan man se galghumorn i gruppens olika katt och råtta-äventyr, om det inte vore så att skrattet fastnar i halsen. Balaklavan är både narrkåpa, uniform och osynlighetsmantel. Så fort den tas av blir man en vanlig dödlig, som kan såras och i värsta fall förintas av ryska säkerhetspolisen.

Samtidigt som Nadja och Masja hungerstrejkade i fängelset fortsatte de andra medlemmarna skapa egna aktioner och konst. Men klimatet har hårdnat sedan 2012. En efter en har gruppens medlemmar flytt till utlandet med hänvisning till trakasserier och hot. Efter den senaste aktionen vid VM i fotboll 2018, där fyra medlemmar utklädda till poliser stormade planen, drabbades en av dem, Pjotr Verzilov, av akut förgiftning och fördes till sjukhus i Berlin.

Annons
Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij från Pussy Riot sökte asyl i Sverige i mars 2017, och fick avslag på sin asylansökan strax före jul.
Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij från Pussy Riot sökte asyl i Sverige i mars 2017, och fick avslag på sin asylansökan strax före jul. Foto: Malin Hoelstad

Vi sitter runt köksbordet i Storå. Medan Lusine ammar Levon ställer jag fram kokt potatis och lite rökt lax som jag tagit med mig. Men 4-årige Tigran verkar mer intresserad av godispåsen som hans pappa köpt på vägen hem från dagis. Alexej häller upp kall glögg åt sig själv och Lusine till lunchen. Det här är andra gången i sitt liv som 37-åriga Lusine Djanjan är på flykt. Hennes föräldrar är kristna armenier, och lämnade det muslimska Azerbadjan när myndigheterna började rensa landet på kristna och utplåna alla spår av armenisk kultur. De startade ett nytt liv i Krasnodar, drygt 20 mil från gränsen till Ukraina och lika långt från Sotji.

– Jag blev konstnär för att mina föräldrar var det, säger Lusine. Under tiden hon arbetade som lektor vid konsthögskolan i Krasnodar blev hennes konst alltmer politisk, och hon drogs in i kretsen kring Voina.

Annons

Aktivistgruppen Voina grundades redan 2007, och föregick Pussy Riot med en rad spektakulära aktioner, däribland en gigantisk penis på en klaffbro som när den reste sig riktades mot FSB:s högkvarter i S:t Petersburg. Gruppen blev också känd för en aktion i ett snabbköp, där man låtsades hänga migranter. I Voina fanns Nadja Tolokonnikova, Pjotr Verzilov och Lusine Djanjans tillkommande, Alexej Knedljakovskij.

Alexej ledde Moskva-sektionen av den ryska medborgarrättsorganisationen Solidaritet när oppositionspolitikern Boris Nemtsov mördades i centrala Moskva 2015. Det här var timmarna innan Nemtsov skulle leda en protestmarsch mot kriget i Ukraina.

– Jag har fortfarande svårt att prata om det. Han är fortfarande levande för oss, säger Alexej Knedljakovskij, som tvingades lämna Moskva efter händelsen.

2014 ställde paret Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij ut installationen ”Vita cirkeln” i Marat Guelmans berömda galleri i Moskva. Verket återskapade den stora protestaktionen mot Vladimir Putin på Bolotnayatorget Moskva 2012 med hjälp av skyltar, banderoller och små pappfigurer. Pro-regeringsaktivister kom in i lokalen och trampade sönder dem.
Delar av installationen visades samtidigt på kulturhuset i Uppsala.

Annons

– Vi bestämde oss för att låta våra svenska vänner ta hand om den. Och vi började tänka på att emigrera, säger Alexej.

Strax innan paret, på uppmaning av den ryska människorättsorganisationen Agora, lämnade Ryssland i mars 2017 fick Alexej tillbringa två veckor i fängelse som straff för en annan konstinstallation, som kan tolkas som en spegling av Pussy Riots aktion i Frälsarkatedralen 2012. Han spikade fast ett kors på en skulptur föreställande Felix Derzjinsky, även känd som ”Blodige Felix” – grundaren av sovjetiska säkerhetstjänstens specialstyrka, kallad ”Tjekan”, på 1920-talet. Ryska säkerhetstjänsten firar grundandet på ”tjekist-dagen” varje år den 20 december.

– Jag ville visa att den rysk-ortodoxa kyrkan och den ryska säkerhetstjänsten vuxit samman till en ny sorts religion, ”tjekist-religionen” där den förre KGB-agenten Vladimir Putin är Messias, en frälsare med mystiska krafter, säger han.

Innan paret lämnade Ryssland hade de trakasserats, hotats och förföljts under en lång tid. Lusine säger att hon i samband med planeringen av en festival om aktivistisk konst i Krasnodar fick en rad sms som i detalj beskrev hur man skulle bryta sönder hennes armar och ben.

Annons

Ångrar du någonsin att du engagerat dig i Pussy Riot?

Lusine Djanjan ler och skakar sakta på huvudet. Hon har något drömskt, glittrande i blicken.

– Jag har lämnat min familj, mina föräldrar. Men nej: jag ångrar ingenting.

Berusningen som Nadja Tolokonnikova beskriver i sin bok, superkrafterna som sitter i balaklavan: något av det ser jag glittra i Lusine Djanjans blick där hon vid köksbordet i Storå.

– Jag gick med i Pussy Riot för att jag tyckte att det var spännande. En konstnär kan ha många olika verktyg. En Pussy Riot-aktion kan ta flera år att planera trots att den är över på några sekunder, säger Lusine.

När Nadja Tolokonnikova under tiden i arbetsläger meddelade att hon skulle hungerstrejka körde Lusine och Alexej i väg till Mordvinien. Bilen var fullastad med pennor, målarfärg och papper, och vid ankomsten utanför lägret iscensatte de en installation som pågick i fyra veckor.

– Jag satte på mig en av rockarna som lägerfångarna tillverkar, och började måla ett porträtt av Nadja. Sen målade jag ett stort porträtt av fängelsechefen, Överste Kuprjanov, och skrev ner alla hans dödshot mot henne, berättar Lusine.

Annons

Fängelseledningen blev märkbart irriterad, och försökte ta bort konstverken och köra på Alexej, enligt paret. Till sist blev fängelseledningen själva en del av Pussy Riots konceptuella konstverk.

Lusine och Alexej har fortsatt verka även i Sverige. Deras gallerist i Moskva, Marat Guelman, satte dem i kontakt med svenske konstnären Fredric Ceson, som hjälpt dem på traven. Parallellt med förflyttningar mellan olika flyktingboenden har de föreläst och skapat en aktivistisk installation, ”The world is yours”, som närmast visas vid Supermarket Art Fair i april. Än en gång kanaliserar de den psykiska terrorn i konst. Men nu handlar det om svensk migrationspolitik. Trots alla uppdrag har de inte kunnat skaffa ett bankkonto. Alexej har inte kunnat ta ett jobb.

– Det är bra i Sverige! Ni är feminister, och svenskar verkar vara nöjda med tillvaron. Men ni måste vara rädda om det ni har, säger Lusine.

Alexej Knedljakovskij är mindre diplomatisk:

– Vi hamnade i Sverige för att vi hade visum hit, och på grund av Dublin-förordningen. Vi hade mycket hellre kommit till ett land där de var beredda att ta emot oss. Ett varmare land, som Montenegro, säger han med en blick mot snödrivorna utanför köksfönstret.

Annons
Pussy Riot turnerar just nu med showen "Riot Days" efter Maria Aljochinas bok. Gruppen gästade Fasching den 3/2.
Pussy Riot turnerar just nu med showen "Riot Days" efter Maria Aljochinas bok. Gruppen gästade Fasching den 3/2. Foto: Malin Hoelstad

Det är närmast fullsatt den söndagskväll på Fasching i Stockholm när en av frontgestalterna i Pussy Riot, Maria ”Masja” Aljochina, gästspelar med allkonstverket ”Riot days.” Den bygger på hennes bok med samma namn, som släpptes på svenska hösten 2018 (Teg Publishing). Det är aggressiv politisk kabaré, texter rappas och ropas fram på ryska till ett monotont beat punkterat av Oleg Larionovs trumpetfarfarer medan de tre medlemmarna Masja, Kiril Masjeka och Kot dansar, sjunger och agerar fram berättelsen om Pussy Riot, och om Masjas fängelsestraff. Och berättelsen om den ryska revolution som enligt dem pågår idag: ”Vladimir Putin is lighting the fire of the revolution!”

Kärt återseende mellan Pussy Riot-medlemmarna Maria Aljochina och Lusine Djanyan i omklädningsrummet på Fasching. Managern Sasha kollar mejlen.
Kärt återseende mellan Pussy Riot-medlemmarna Maria Aljochina och Lusine Djanyan i omklädningsrummet på Fasching. Managern Sasha kollar mejlen. Foto: Malin Hoelstad
Annons

Foto: Malin Hoelstad

Foto: Malin Hoelstad

Bakom gruppen rullar videoinslag från Pussy Riots aktioner, varvade med textfragment. Den barbröstade Kirill spelar hotfull manlig auktoritet mot den späda men okuvliga Masja. I ett av föreställningens klimax ropar Pussy Riot med adress till Vladimir Putin och den vitryske presidenten: ”Gå och gift dig med pappa Lukasjenko”, varpå Kirill lägger sig ner och fejkar en orgasm. I nästa sekvens korkar han och Masha upp vattenflaskor och vaskar över hela publiken.

Annons

Före showen sitter Masha i omklädningsrummet bakom scenen och biter på naglarna. Vasilij Bogatov, filmaren som satt ihop videon till showen, är nedsjunken i soffan. Det här är gruppens andra turné med ”Riot days”: de började turnera i USA i mars 2017, strax efter att Donald Trump tillträtt som president, och de överraskades av det positiva mottagandet.

Kan publiken ha påverkats av att man just börjat undersöka kopplingarna mellan Trump-kampanjen och Kreml?

– Den amerikanska publiken tog emot vår erfarenhet som om den var deras egen. Vi kunde visa vad som händer i ett land där en galen skitstövel får fortsätta vara president i 18 år. Det sker övergrepp varje vecka i Ryssland och det har blivit värre sedan 2012.

Varför då?
– Den stora förändringen kom efter annekteringen av Krim. Man började använda en hårdför militaristisk linje mot alla som inte ville delta i projektet ”Make Russia great again”. Det handlar om nostalgin efter det forna Sovjet, som Vladimir Putin ofta pratar om, menar Masja.

Moskva är mer liberalt än resten av Ryssland. Bor man i Krasnodar, som Lusine och Alexej, löper man mycket större risk, flikar Vasilij Bogatov in från andra sidan bordet.

Annons

– Det är farligt att vara aktivist i provinserna. Krasnodar är ökänt för sin polistortyr, säger han. Han är svart i ögonen.

Vasilij Bogatov har filmat alla Pussy Riots aktioner, och står bakom dokumentären ”Pussy vs. Putin” som släpptes 2014. Men precis som Masja och de andra i Pussy Riot jobbar han också för att synliggöra dilemmat för andra ryska dissidenter. En av dem är den ukrainske filmregissören Oleg Sentsov, som dömdes till 20 års fängelse i Ryssland sedan han anklagats för terrorism. Han inledde en hungerstrejk i samband med VM i fotboll sommaren 2018 och krävde att samtliga aktivister som sitter fängslade på samma grunder som han.

– Jag inledde ett filmprojekt förra året, ”Sentsovs list”. Vi ville porträttera några av de närmare 80 ukrainska aktivister, många av dem krimtatarer, som sitter i ryska fängelser sedan annekteringen av Krim, berättar Vassilij.
Men antalet fängslade har bara vuxit.

Alexey Knedlyakovsky med ena sonen.
Alexey Knedlyakovsky med ena sonen. Foto: Malin Hoelstad
Annons

Daniel Carnestedt på Asylbyrån i Stockholm är Lusines och Alexejs juridiska ombud. Han har överklagat Migrationsverkets avslag till asylansökan, och begärt att Migrationsdomstolen ska höra parets skäl muntligt.

– De har ju berättat att de blivit kontaktade av myndighetsföreträdare som visat legitimation och hotat dem med påföljd om de inte slutar med sina konstnärliga och politiska aktiviteter. De har också blivit anklagade för extremism, vilket är ett lagbrott i Ryssland, säger han.

Enligt Carnestedt är den svaga punkten i Migrationsverkets beslut att man å ena sidan medger att uppgifterna om hot, trakasserier och misshandel i Ryssland är trovärdiga, men å andra sidan hävdar att det inte är sannolikt att förföljelserna fortsätter om familjen återvänder hem.

Det som väger tyngst är ändå hoten som Lusine utsattes för när Alexej satt i fängelse för ”Den nye tjekisten”. Den 3 januari 2017, tre månader innan familjen flydde Ryssland, sökte en överstelöjtnant från ryska myndigheten för extremism upp Lusine utanför hemmet. Han förklarade att Alexej måste sluta med sin aktivism och avstå från att leda presidentkampanjen för oppositionsledaren Alexej Navalnij.

Annons

– Han pekade på Tigran, och frågade Lusine om hon ville att hennes son skulle hamna på barnhem och växa upp utan föräldrar, berättar Carnestedt.

– Det kan ju tolkas antingen som att man har för avsikt att fängsla föräldrarna, eller som att man planerar att tvångsomhänderta Tigran på grund av föräldrarnas ”extremistiska” åsikter och aktiviteter. Det kan också uppfattas som ett dödshot. Det är oerhört förvånande ur mitt perspektiv att Migrationsverket inte tar detta på allvar, säger Daniel Carnestedt.

Martin Kragh, som är chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska Institutet, påpekar att konst och politik alltid har överlappat i Ryssland.

– Pussy Riot har en förmåga att irritera den ryska politiska eliten. Tanken att de skulle kunna mobilisera mer folk med sina aktioner är inte helt befängd, även om de mest når ut till en mindre grupp människor i de större städerna.

Kragh vill inte kommentera Migrationsverkets beslut, men menar att svårigheten med att förstå Ryssland är dess hybrid-form:

Annons

– Ryssland är en postmodern auktoritär stat, med inslag av såväl demokratiska som ickedemokratiska aspekter. I Sovjet var det enkelt: du hamnade i fängelse ifall du var en samhällsomstörtande individ. I dagens globaliserade Ryssland är det inte lika svartvitt. Det kan vara svårt för oss i Sverige att förstå det psykologiska klimatet.

Över fyrtio svenska artister agerar kör vid inspelningen av Fredrik Cesons låt som släpps som singel senare i vår.
Över fyrtio svenska artister agerar kör vid inspelningen av Fredrik Cesons låt som släpps som singel senare i vår. Foto: Malin Hoelstad

En inspelningsstudio i Stockholm, samma dag som Pussy Riot uppträder på Fasching. Platsen är hemlig och har kommunicerats via krypterade meddelanden. När jag kommer in i köket springer Tigran emot mig och ger mig en kram. Hans lerskulpturer har samma färgskala av neon som Pussy Riots rånarluvor.

– De måste bo här.

Han trycker ner dem i en plastlåda och stänger locket. På bordet ligger ett par baguetter och lite pastrami-skinka som någon köpt in till lunch åt familjen.

Annons

Lusine och Alexej sitter böjda över mobilen. De har författat ett statement om migranters svåra situation, som de ska läsa upp när de spelar in Fredrik Cesons nya låt, en parafras på ”Putin ska lära dig att älska ditt Moderland”, låten som Pussy Riot framförde vid OS Sotji. Den nya låten ska bli en singel som släpps internationellt.

I studion står fyrtiotalet artister, däribland Stefan Sundström och Tore Berger från Blå Tåget uppställda för att repetera in kören. Miss Li kommer att flyga in för att medverka i efterhand. Körstämman ska ligga under skådespelerskan Therese Brunnanders torra inläsning av Migrationsverkets avslag:

”Man har gjort bedömningen att det ni berättar är trovärdigt och tillförlitligt, men man anser det inte tillräckligt för att vara skyddsbehövande. En sammantagen bedömning är att det inte föreligger någon risk vid ett återvändande till Ryssland.”

– Ni ska låta som en vind på den ryska stäppen, förklarar producenten Claes Olson från skivbolaget Comedia till kören. Stämningen är uppsluppet rebellisk.

Annons
1/2
Foto: Malin Hoelstad
2/2
Foto: Malin Hoelstad

Lusine och Alexej sätter på sig hörlurarna och lyssnar på bakgrundsriffet innan de börjar läsa texten.

50 billion and a rainbow sky/ You may ask yourself: ”Why? Why? Why?/ Sweden and Putin hand in hand/ This is a winning brand/ Radical minds, democracy/ Punished, ignored - deplatformed/ They are blind for human rights/ Sweden is blocked/ Heil Putin! / Putin will teach you to love the Motherland!

Lusine läser versen själv, men när de kommer till refrängens ”Why? Why? Why?” ropar de ut texten tillsammans.

”Det är en fruktansvärt budskap inte bara till oss, utan till alla demokratiska aktivister i Ryssland och andra auktoritära länder”, skriver Pussy Riots Nadya Tolonnikova i ett debattinlägg på Facebook från 22 januari, som kommentar till Migrationsverkets avslag.

När de fick besked om avslaget på asylansökan strax före jul tappade Lusine hörseln av stress, berättar hon.

– Man hånskrattade åt oss i ryska nyhetskanaler och sociala medier. Man tyckte det var bra att Migrationsverket tycktes ställa sig på rysk sida.

Då hon fick tillbaka hörseln efter nästan tre veckor var Levons skrik det första hon hörde.

Kommer han att bli aktivist han med tror du? frågar jag Lusine.

Hon skakar på huvudet.

– Jag vet inte.

Konstverket ”The World is yours”, som paret ställer ut i april, är en exakt kopia av deras lägenhet, ett mikrokosmos av migrantens liv och väntan, kompletterad med målade scener från flyktingläger ute världen.

– Det är vårt viktigaste konstverk hittills. Vi vill visa hur plågsamt det är att vara migrant. Och vi hoppas att svenska myndigheter lyssnar. 

Foto: Malin Hoelstad

Vid OS i Sotji 2014 piskades Pussy Riot av kosacker när de skulle framföra låten ”Putin will teach you to love your Motherland”.

Foto: Morry Gash/AP Bild 1 av 13
Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 13

Punkbönen i Frälsarkatedralen i Moskva 2012 gjorde Pussy Riot världsberömda. 

Foto: Sergey Ponomarev/AP Bild 3 av 13

Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij från Pussy Riot sökte asyl i Sverige i mars 2017, och fick avslag på sin asylansökan strax före jul.

Foto: Malin HoelstadBild 4 av 13

Pussy Riot turnerar just nu med showen "Riot Days" efter Maria Aljochinas bok. Gruppen gästade Fasching den 3/2.

Foto: Malin Hoelstad Bild 5 av 13

Kärt återseende mellan Pussy Riot-medlemmarna Maria Aljochina och Lusine Djanyan i omklädningsrummet på Fasching. Managern Sasha kollar mejlen.

Foto: Malin HoelstadBild 6 av 13
Foto: Malin Hoelstad Bild 7 av 13
Foto: Malin HoelstadBild 8 av 13

Alexey Knedlyakovsky med ena sonen.

Foto: Malin Hoelstad Bild 9 av 13

Över fyrtio svenska artister agerar kör vid inspelningen av Fredrik Cesons låt som släpps som singel senare i vår.

Foto: Malin Hoelstad Bild 10 av 13
Foto: Malin HoelstadBild 11 av 13
Foto: Malin Hoelstad Bild 12 av 13
Foto: Malin Hoelstad Bild 13 av 13