X
Annons
X
Recension

Riot days: om Pussy Riot och tiden i fängelset ”Putins köttiga botoxfyllda kinder skulle fly till bergen”

Maria Aljochina från Pussy Riot lämnar ett samtida bidrag till en specifikt rysk genre: Gulaglitteraturen. I "Riot days" berättar hon på sitt galghumoristiska och hårdkokta sätt om tiden i en straffkoloni i Uralbergen.

Maria ”Masja” Aljochina (född 1988) är politisk aktivist, konstnär och medlem i Pussy Riot-kollektivet. Foto: Dark Mofo och AP
Läs mer om Vinterns böcker 2018–2019

Riot days: om Pussy Riot och tiden i fängelset

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Teg publishing

Översättning: Linda Skugge 202 sidor

"Jungfru Maria, Guds moder, fräls oss ifrån Putin… jungfru Maria, Guds moder, bli feminist!" hann fyra unga kvinnor ur det ryska aktivistkollektivet skandera till elgitarr och punkig dans vid altaret i Kristus Frälsaren katedral i Moskva under exakt 40 sekunder. Sedan tystades de av framrusande säkerhetsvakter. Den inte ens en minut långa aktionen kom att kosta Maria Aljochina två år i fängelse.

Det var i februari 2012, en månad innan Vladimir Putin lät sig väljas till president för en – egentligen författningsvidrig – tredje period. Parallellt pågick stora anti-Putinprotester på Moskvas gator.

För att förstå den alltjämt kristet troende Maria Aljochinas och hennes Pussy Riot-kollegors performance i katedralen måste man känna till att den ryska ortodoxa kyrkan är ytterst nära lierad med staten och Putin. Den är också skamlöst korrupt. Samma år som Pussy Riot framförde sin "punkbön" i katedralen publicerades ett iögonfallande exempel i internationell press: två porträtt av kyrkans överhuvud Kirill som visades bredvid varandra. På det ena syntes tydlig ett exklusivt armbandsur av märket Breguet pryda patriarkens vänstra handled. På det andra var det magiskt försvunnet, bortretuscherat enligt den fotopraxis som rådde på Stalintiden. Dock avslöjat av ett metalliskt blänk, en reflex i skrivbordet, som glömts bort av bildbehandlaren.

Annons
X

I skildringen av de förnedrande ritualerna, de otäcka små potentaterna, det genomcyniska straffarbetet – att sy uniformer till polis och militär – och av att möta sin egen ångest i isoleringscellen.

Den internationella uppmärksamheten kring den utdragna rättegången och det hårda straffet, bidrog till att sprida aktivisternas namn över världen. Iklädda först färgstarka kläder och rånarluvor, sedan i fångmundering, blev Pussy Riot en kraftfull internationell symbol för motstånd mot Putinregimen, ja mot patriarkatet överhuvudtaget.

Om detta har Maria Aljochina skrivit en på sitt galghumoristiska, korthuggna och hårdkokta sätt märkligt gripande bok – egentligen ett långt reportage med insprängda stycken av punkig poesi. Till det oförställt ärliga intrycket bidrar också bokens grafiska utformning. Texten presenteras i korta passager som liknar spontana anteckningar. Då och då är de försedda med illustrationer, barnteckningar av Maria Aljochinas son Filip, som under ett år inte fick träffa sin mamma, sedan endast under ett besök var tredje månad.

Skildringen börjar med de tidiga protesterna vintern 2011 när de, en grupp konstnärer, musiker, filmare och aktivister, bara var några och tjugo och fortfarande tänkte att just de skulle kunna förändra något:

"Vi trodde att om vi tryckte en nål i Putins arsle så skulle han flyga ur presidentstolen. Han skulle rusa upp och fara åt helvete. Hans köttiga, botoxfyllda kinder skulle fly upp i bergen och rulla ner i historiens soptunna".

Foto: Teg Publishing

Men framför allt skriver Aljochina om sina upplevelser från olika häkten och senare i kvinnofängelset – ett arbetsläger, en straffkoloni i Uralbergen norr om Perm. Därmed lämnar hon ett samtida bidrag till en specifikt rysk genre, Gulaglitteraturen. Och det är där, på "vägen till korrigering", den officiella termen för inspärrningen i lägret, texten verkligen bränner till. I skildringen av de förnedrande ritualerna, de otäcka små potentaterna, det genomcyniska straffarbetet – att sy uniformer till polis och militär – och av att möta sin egen ångest i isoleringscellen. Hennes helvetesvandring är inte minst en svidande kritik av det barbarariska ryska kriminalväsendet.

Det som förvånar och imponerar är Maria Aljochinas obrutet trotsiga energi. I dag är hon belagd med utreseförbud från Ryssland. Ändå dök hon upp på en releaseperformance i England där hennes bok först gavs ut (i Ryssland finns den endast som illegalt tryck) efter att ha kört bil genom Vitryssland till Litauen och sedan tagit flyget därifrån. Inför den svenska boklanseringen kom hon ridande på en "magisk ponny", som hon sa till Jessica Gedin i hennes intervju i SVT:s "Babel".

"Jag protesterar där jag kan, där jag måste. Det är bara sådan jag är. Jag måste protestera."

Annons
X
Annons
X

Maria ”Masja” Aljochina (född 1988) är politisk aktivist, konstnär och medlem i Pussy Riot-kollektivet.

Foto: Dark Mofo och AP Bild 1 av 2
Foto: Teg Publishing Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X