Annons

”Råden om kött och hälsa saknar stöd”

Foto: Tomas Oneborg

Min slutsats är att de aktuella råden om att man ska äta mindre kött för hälsans skull saknar stöd av det slag som är gängse inom medicinsk forskning, och därför inte är enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det skriver professor Johan Frostegård i en slutreplik.

Under strecket
Publicerad
Foto: Bosse Johansson Bild 1 av 1

SLUTREPLIK | LIVSMEDEL

Företrädare för EAT-Lancetkommissionen och EAT-Lancetartikeln från februari 2019 (Johan Rockström är en huvudförfattare, och två medförfattare) samt representanter för Livsmedelsverket har svarat på min debattartikel från den 19 februari. Utgångspunkten för mig är att diskutera kött och hälsa, inte klimatfrågor eller annat.

Rockström och de andra EAT-Lancetförfattarna har väldiga ambitioner när det gäller kosten som ska ändras helt, även i Sverige. Man kallar detta för great food transformation – den stora kostförändringen – och aviserar en förändring av kosten på ett vis som aldrig tidigare skett. Starka påtryckningsmedel behövs, menar man men hur ska detta genomföras på tre decennier och hur ser påtryckningsmedlen ut? Somligt är bra, till exempel att man bör minska matsvinn, och nötter och grönsaker är nyttigt. Men den dramatiska slutsatsen är att vi bör dra ner på köttintaget till små mängder, eller sluta helt. Rockström och medförfattare skriver i sitt svar att det inte är så, men då undrar jag hur de ser på sin egen artikel som går tvärsemot vad de skriver i sin replik. I artikeln står nämligen uttryckligen (tabell 1) att en referenskost, en lämplig kost, bör innehålla i snitt 7 gram nötkött eller lamm per dag, samt 7 gram griskött – och man kan mycket väl avstå helt – 0 gram är lägre gränsen. Man kan sträcka sig till maximalt 14 gram dagligen av vardera.

Annons
Annons

En stor köttbulle i veckan var min illustration som inte uppskattades i repliken, men om vi lägger oss lite högre i deras intervall skulle man hamna på en pannbiff, eller kanske till och med en rejäl hamburgare i veckan. Stora andelar av maten ska vara ris, majs eller spannmål (vete) – i praktiken blir det för mycket av detta, eftersom sådan kost inte är lika mättande som kött och då lär man se ökad risk för diabetes och övervikt med mera.

Livsmedelsverket går inte så långt, även om man hävdar att det är bra att dra ner på kött för hälsans skull, man föreslår fyra måltider med kött i veckan. Mindre än 20 procent av måltiderna ska innehålla kött, menar man alltså och man bör inte äta mer än cirka 70 gram om dagen i snitt (max 500 gram i veckan).

På vilken forskning och på vilka insikter grundar man då dessa rekommendationer? Något annat svar än att det handlar om observationsstudier ges inte, här ger man mig rätt. I sådana tar man reda på vad folk ätit, ofta med hjälp av blanketter och så studerar man statistiska samband med hälsa, även med död senare. När medicinsk forskning varit framgångsrik, så är det typiska en kombination av olika forskningsmetoder, inte bara observationsstudier – som kan vara mycket värdefulla och generera hypoteser men de räcker inte. Rockströms och medarbetares påstående att jag ”kraftigt tillbakavisar forskning som bygger på statistiska samband och inte på orsakssamband” stämmer alltså över huvud taget inte. Däremot måste mekanismer klarläggas och experiment göras så man kan se om hypoteser stämmer innan man genomför väldiga förändringar som de föreslagna. Annars blir det som att börja sälja – och skriva recept på – en ny medicin utan att pröva om den är giftig och ger svåra biverkningar, eller om den ens fungerar.

Annons
Annons
Foto: Bosse Johansson Bild 1 av 1

Jag utgår från att Rockström och medarbetare när det gäller andra naturvetenskapliga (och medicinska) områden, anser att det behövs studier om orsaker och mekanismer innan man rekommenderar stora och genomgripande förändringar.

Varken Livsmedelsverket eller Rockström och medarbetare visar på att jag har fel när jag skriver att inga studier finns som visar att kött av god kvalitet orsakar sämre hälsa. Bägge hänvisar bara till statistiska samband vilka dessutom är spretiga, vilket studien i Annals of Medicine visar. Då ska man komma ihåg att det vanliga i dessa studier är att man inte skiljer på kött från gräsbetande djur, eller viltkött – som jag skulle rekommendera som föda – från korv av sämsta kvalitet. Allt hamnar i samma kategori vilket avsevärt försvagar betydelsen av eventuella statistiska samband.

Konsensus finns inte när det gäller kött, som Livsmedelsverket hävdar. Man kan citera en av världens mest meriterade forskare inom epidemiologi och hälsa, Salim Yusuf, som när han presenterade PURE-studien på Amerikanska hjärtläkarsällskapets (ACC:s) årliga möte 2018, sa: "For example, our results show that dairy products and meat are beneficial for heart health and longevity. This differs from current dietary advice." Han säger alltså att mjölkprodukter och kött är bra för hälsan och livslängden. Rockström och medförfattare är kritiska till PURE-studien, den är ju internationell, men kostomläggningen de rekommenderar är internationell och PURE-studien har i själva verket en fördel i detta avseende.

Det finns såvitt jag vet inga folkgrupper under människans långa evolution som undvek kött och fisk och strävade efter vegetarisk kost. Inga av debattörerna säger emot mig. Vi har i Sverige ätit mer och mer kött under de senaste 50–60 åren, och lever längre och längre. Somliga folkgrupper som lever ett traditionellt liv har kött som dominerande ingrediens i maten, och de har inga speciella tecken på de sjukdomar av i dag, som hjärtkärlsjukdom, som är huvudsakliga dödsorsaker och centrala sjukdomsorsaker.

Min slutsats är att de aktuella råden om att man ska äta mindre kött för hälsans skull saknar stöd av det slag som är gängse inom medicinsk forskning, och därför inte är enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Foto: Bosse Johansson

Johan Frostegård
professor i medicin, Karolinska Institutet samt överläkare och författare aktuell med boken ”Lev livet längre” (Lava förlag)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons