Annons
Analys

Jenny Nordberg:Rädslan för att prata om rasism – perfekta grunden för misstro

Medlemmar i New Black Panther Party samlades med anledning av kongressförhöret i Washington den 19 juni för att protestera.
Medlemmar i New Black Panther Party samlades med anledning av kongressförhöret i Washington den 19 juni för att protestera. Foto: USA today Network/TT

I veckan hölls kongressförhör om att skapa en kommission för att utreda statlig ersättning och en offentlig ursäkt för 250 års slaveri i USA. Det sätter åter fingret på frågan om vad som ska räknas som rasistiskt idag – och vem som egentligen är rasist.

Under strecket
Publicerad

Slaveriet har lagt grundet till många av dagens orättvisor i USA.

Foto: ILN/TT Bild 1 av 1

NEW YORK Under flera hundra år rättfärdigades extrema brott när vita slavägare använde svarta människor för att skapa enorma privatförmögenheter i USA, som existerar än i dag. Sedan följde extrem segregation i alla delar av samhället och dess institutioner, som etsades fast trots medborgarrättsrörelsen och lagar mot diskriminering.

Det finns mycket forskning på hur utbildningssystem, arbetsmarknad, lagstiftning, markägande och ekonomiska system ända sedan dess systematiskt har verkat till nackdel för svarta amerikaner. Det har i sin tur lagt grunden för och upprätthållit ett samhälle som är extremt mycket svårare för svarta amerikaner att ta sig fram i på lika villkor.

De som med goda argument förespråkar kompensation för slaveriet säger att det inte behöver handla om kontantersättning till slavättlingar, utan snarare om att genom statliga program underlätta för svarta amerikaner att kunna studera, eller få banklån för att köpa hus eller starta företag.

Det finns andra exempel på försök att gottgöra historiska brott mot mänskligheten: Tyskland betalar fortfarande ut ersättning i olika former till offer för Förintelsen och deras efterlevande. Den svenska regeringen har erkänt och beskrivit hur romer under hela förra århundradet behandlades som andra klassens medborgare. President Reagan bad om ursäkt och betalade ut ersättning till amerikaner med japanskt ursprung som internerades under andra världskriget och dess efterlevande. 

Annons
Annons

Slaveriet har lagt grundet till många av dagens orättvisor i USA.

Foto: ILN/TT Bild 1 av 1

Trots detta tros det amerikanska förslaget om att ta itu med slaveriet inte ha någon större chans att gå igenom, och den republikanske senatorn Mitch McConnell har varit en av de som öppet uttryckt vilken dålig idé han tycker att det är.

”Vi har utkämpat ett inbördeskrig”, sade han, ”och vi har skapat nya medborgarrättslagar”. Dessutom har USA haft en svart president, lade han till.

Hans kommentarer väckte stor uppmärksamhet och en hel del ilska. Som om rasism och diskriminering är ämnen som redan var avklarade – i synnerhet i en tid när presidenten själv har uttryckt sig nedsättande mot olika grupper.

Slaveriet har lagt grundet till många av dagens orättvisor i USA.
Slaveriet har lagt grundet till många av dagens orättvisor i USA. Foto: ILN/TT

Antropologiprofessor John L Jackson är forskare i ämnet som i USA kallas ”critical race theory” och undersöker nutida skillnader och motsättningar mellan vita och svarta amerikaner. I sin fascinerande bok ”Racial Paranoia” beskriver han en fara med att tro att rasism är något som är avklarat i och med lagstiftning mot diskriminering och att ett putsat språkbruk har införts i offentligheten.

Det offentliga samtalet kommer då att fokusera på att försöka lista ut vad som ska räknas som rasism och när den inträffar.

För det finns en baksida med tanken om att rasism är något som officiellt ”avskaffats” i dag, skriver han. Förr fanns rasistiska lagar som segregerade människor, och öppen rasism i form av tillåten diskriminering. Det var legitimt att vara rasistisk.

Annons
Annons

Men den som vill överleva socialt och i yrkeslivet i dag måste i mycket större utsträckning passa sig för att säga något eller bete sig på ett vis som kan uppfattas som rasistiskt av andra.

Det offentliga samtalet kommer då att fokusera på att försöka lista ut vad som ska räknas som rasism och när den inträffar. Där stannar sedan ofta diskussionen, och kommer att fokusera på enskilda ord och uttryck.

Det leder också till en form av paranoia, där den som utsätts för något ibland inte kan veta riktigt säkert om det är rasism som ligger bakom eller inte. Den som till exempel känner sig förföljd av en säljare i en fin butik inbillar sig ofta inte. Men den som förföljer kan alltid hävda att utseendet på personen inte alls hade med saken att göra.

Sanningen finns ju bara inuti den personen – som kan vara en hårdför och genomtänkt rasist, som verkligen ser ner på eller misstror människor med annan hudfärg – eller någon som skulle vara mottaglig för att tänka om.

Jackson beskriver frågan om rasism och dess definitioner som något som skulle vara mer betjänt av att diskuteras lite mer öppet. En rädsla och osäkerhet inför någon som är annorlunda eller ser annorlunda ut kan kännas obefogad och pinsam, men att låtsas som om att den rädslan inte existerar gör det svårare.

Det handlar inte heller bara om ras, eller vad man i Sverige kanske skulle uttrycka som ”hudfärg”, enligt Jackson. Det går även att använda på debatten om invandring och terrorism i USA, där etnisk, kulturell och religiös tillhörighet också spelar in.

Det är mänskligt att inte vilja framstå som obildad, okultiverad eller osofistikerad. Många avstår därför från att fråga om sådant de undrar eller inte förstår hos andra människor. Trots att någon som har ett annat beteende, en annan sedvänja, eller till och med en annan trosuppfattning, kanske skulle vara helt öppen för ett samtal med den undrande, eller bara en fråga.

Annons
Annons

De två betraktar ofta varandra på håll, men om de skulle mötas så är paranoian ömsesidig – den ena vill inte nudda vid rasism genom att fråga eller ens närma sig, och den andra kan då lika gärna förutsätta rasism eftersom personen beter sig så konstigt.

Det är den perfekta grogrunden för misstro från båda håll.

Slarvigt uttryckt kan man säga att Jackson i stället förespråkar lite öppet språkbruk och öppna frågor – för att komma åt den verkliga, djupare rasismen. Opassade humor eller satir kan till exempel vara en början.

Han föreslår något som känns radikalt i vår tid: att i stället för att låtsas inte se ytliga skillnader mellan människor, så är det bättre att se och till och med börja leta efter dessa skillnader. Först därefter kan insikten komma om att skillnaden inte är farlig eller ett hot.

På samma vis kan det vara lika effektivt att notera var skillnader mellan människor inte finns.

Om de enda barn ser är människor av annan etnicitet som gör en viss sak – städar, till exempel – så formar det deras bild av verkligheten, skriver han. Den som tror sig, eller låtsas vara färgblind och aldrig se några skillnader på människor, gör också sig själva och andra en otjänst.

När det är helt socialt omöjligt att uttrycka sina rädslor inför andra – som i sin tur kan bottna i frågor och osäkerhet inför skillnader mellan människor – så kanske det framstår som en offentlig seger för samhället. Men det utgör i själva verket en social tillbakagång, skriver Jackson.

Ju mindre som sägs i det offentliga rummet, desto mer sägs då i de enskilda rummen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons