Annons

BjörnkvinnanRamqvists historia borrar sig in i hjärna och hjärta

Karolina Ramqvist (född 1976) bland annat givit ut ”Den vita staden” (2015) och ”Flickvännen” (2009).
Karolina Ramqvist (född 1976) bland annat givit ut ”Den vita staden” (2015) och ”Flickvännen” (2009). Foto: Alexander Dahl

Bländande intellektuellt om skrivskam och moderskap – ”Björnkvinnan” tål att läsas, om och om igen. Karolina Ramqvists nya roman tar avstamp i ett osannolikt kvinnoöde, samtidigt som den skildrar inre skrivprocesser.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Björnkvinnan

Författare
Karolina Ramqvist
Genre
Prosa
Förlag
Norstedts

346 S

En författare, som också är en mamma, arbetar på ett manus om en svårfångad renässanskvinnas ofattbara öde. Under skrivandet väller en mörkervåg över henne och hennes familj, och hon går vilse. Hon famlar efter svar i Paris, New York och Kalifornien, enbart för att finna att sanningen – precis som i livet – sällan existerar i en enda version. 

”Björnkvinnan” tar avstamp i död och mörker, men handlar om livet när det bränner som allra mest. Det är en mångbottnad skildring av levnadsförmåga, moderskap och textens egentliga motiv.

Karolina Ramqvists författarskap spelar en viktig roll i samtidslitteraturen. Hennes prisbelönta böcker har givits ut i bland annat USA, Norge, England och Spanien. Hon rör sig ofta i det fördolda, i gränslandet mellan frihet och förtryck, men definierar sällan rätt och fel. 

Essän ”Det är natten” (2016) behandlar den kluvna relationen mellan isolerad skrivprocess och offentligt författarskap. ”Björnkvinnan” kretsar kring samma existentiella splittring. Det kvinnliga berättarjaget är en författare som lever tillsammans med sin man och deras tre barn, men den trygga tillvaro som hon tagit för given är inte längre intakt. Något har inträffat: ”Del för del har det som varit min värld försvunnit undan och förbytts i en ny verklighet som är bitvis obegriplig för mig, där jag inte längre kan vara säker på att det jag fram till nyligen trott mig kunna lita på längre gäller.”

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Skrivskammen och de ständiga skuldkänslorna som uppstår i den frånvarande närvaron.

Samtidigt pågår och skildras framskrivandet av 1500-talskvinnan Marguerite de La Rocque. Hon har en frivillig (eller ofrivillig) kärleksaffär med en besättningsman, ombord på ett expeditionsfartyg mellan Frankrike och Kanada. Som straff dumpas hon på en öde ö, tillsammans med den påstådde älskaren och en kvinnlig uppassare.

”Trots att jag alltid varit omgiven av berättelser om mäns våld mot kvinnor”, skriver Ramqvist, ”hade jag inte ens nuddat vid möjligheten att mannen utan namn kunde ha våldtagit henne på båten, och att han kunde ha kommit efter henne till ön för att göra det igen.”

Jaget rör sig som en osalig ande runt berättelsens egentliga kärna. Hon är orolig, rädd och frusen. Hon vet att hon måste ta sig dit, men samtidigt som hon försöker ge sig hän ska hon också vara en fungerande förälder. Skrivskammen och de ständiga skuldkänslorna som uppstår i den frånvarande närvaron, eftersom hon alltid är i texten: vid hämtningar och läggningar, bland portkoder, springmask och vinteråkpåsar.

”Björnkvinnan” är en bländande intellektuell roman och när Ramqvist väl ger efter för föreställningen om moderskapet som en lägre stående tematik i litteraturen och istället skildrar skuldkänslorna i förhållande till det som gått förlorat, blir texten också drabbande.

Avståndet till en dotter som håller på att växa sig fri och obunden. Känslor av främlingskap och frustration. De trevande kontaktförsöken och viljan att åter knyta an. En hand som räcker fram en vit hörlurssnäcka; en liten bit av mur som lossnar.

Annons
Annons

I likhet med författare som Ariel Levy, Sheila Heti och Maggie Nelson gestaltar Karolina Ramqvist livets beståndsdelar i så många lager att ”Björnkvinnan” tål att läsas, om och om igen. Hon skildrar konsekvensen av ordens makt. Hon skriver om förskjutningen av skrivprocessen, från att ha varit en tillflyktsort till att bli ett sätt att göra det möjligt att närma sig det verkliga livet efter det – vad det nu än må vara – som har hänt.

En kvinna – eller om det är två – återvänder mot alla odds till världen. För till slut spelar det ingen roll om författaren, berättaren och Björnkvinnan är flera eller en och densamma, Ramqvist visar att hon genom historien kan ha varit så många.

”Hon var en kvinna som tvingades underkasta sig men som också satte sig upp mot männens makt, i kraft av sin position men också i skrivandet.”

Och:

”Fiktionen och anonymiteten, det vanliga namnet, gjorde det möjligt för henne att skydda och gömma sin unga namne och samtidigt berätta hennes historia.”

Ramqvists historia, den är omtumlande, en sådan som borrar sig in i både hjärna och hjärta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons