Annons

Benjamin Katzeff Silberstein:Rapport från ett coronaföredöme

En turist från Sydkorea väntar på flyget hem. Ben Gurion flygplats, Tel Aviv, Israel.
En turist från Sydkorea väntar på flyget hem. Ben Gurion flygplats, Tel Aviv, Israel. Foto: Ariel Schalit / TT

Sverige har något att lära i coronahanteringen av andra demokratiska länder som Israel och Sydkorea.

Under strecket
Publicerad

Hur stänger man av ett helt land, samtidigt som samhället ska fortsätta fungera? Vi får se hur det går, för på lördagskvällen meddelade Israels regering att landet ”delvis stängs” i fem veckor. I princip allt utom nödvändiga samhällstjänster kommer att stänga, och på arbetsplatserna måste anställda hålla sig minst två meter från varandra. Att skolor och universitet ska hållas stängda meddelades redan förra veckan.

Israel var ett av de första länderna som introducerade svepande, totala inreseförbud från vissa länder, som Kina och Sydkorea. Ungefär samtidigt som Sverige introducerade en gräns för offentliga möten på 500 personer införde Israel samma förbud fast mot folksamlingar på 100, och från och med söndagen på tio personer. Det kanske mest unika med hanteringen i Israel är hur det religiösa livet påverkas. Religion handlar till stor del om kollektiva ritualer och samvaro i stora grupper, precis sådant som nu måste undvikas.

I och med folksamlingsförbudet ställde flera synagogor helt in sina gudstjänster under sabbaten den gångna veckan, då de annars ofta är överfulla i Jerusalem, medan andra höll flera mindre, parallella gudstjänster. Israels två chefsrabbiner uppmanade folk att inte samlas vid Västra muren (ofta kallad ”klagomuren”), en av judendomens heligaste platser. De underströk att det allra viktigaste, i alla lägen, är att rädda liv, och att judisk lag i sig dikterar att alla måste följa riktlinjerna från den sekulära statens hälsodepartement.

Annons
Annons

Premiärminister Benjamin Netanyahu gick ut med direktiv på en presskonferens i början av månaden: skaka inte hand, utan hälsa på indiskt vis. Sedan dess har en ny coronahälsning växt fram. Nästan alla hälsar nu i stället genom att nudda varandras armbågar, om alls. I ett land vars kultur är världskänd för att misstro auktoriteter är det fascinerande att se hur väl det sociala trycket fungerar i skarpt läge.

Allt detta är intressant och potentiellt livsviktigt, därför att exemplet Israel visar hur stor roll ord och direktiv från makthavare och myndigheter kan spela. Israels regering har varit klar och tydlig redan från början med att man tar coronaviruset på enormt allvar, och visat det med praktisk handling.

Lagar, regler och formella direktiv spelar roll. Men när det gäller den typen av åtgärder som krävs för att dämpa smittspridningen, som att se till att människor håller fysisk distans från varandra ute i samhället, då är det fullständigt nödvändigt för politiska ledare att vara tydliga med vilka riktlinjer som gäller, och hur allvarligt läget är.

Visst är det viktigt att hålla huvudet kallt i krissituationer och inte gripas av panik. Men det är slående att det är just länder som vet att kriser är något som kan drabba alla länder, och inte bara andra, som gått hårdast fram. Det kanske främsta exemplet är Sydkorea. Landet har testat flest i världen per capita, och tack vare omfattande och tydlig och snabb information till invånarna har folk självmant hållit sig hemma och, vad det verkar, kanske nu lyckats vända virusets spridningskurva.

Båda är demokratiska länder som levt under mer eller mindre permanenta kristillstånd i decennier, med varierande grad av intensitet. Israel med hot från grannländer och terrorism, och Sydkorea med Nordkoreas kärnvapenhot på andra sidan gränsen.

Att agera snabbt och hårt mot samhällsfarliga hot ligger i de båda ländernas DNA. Där har både Sverige och många andra länder mycket att lära.

BENJAMIN KATZEFF SILBERSTEIN är doktorand i historia och gästforskare på Hebrew University i Jerusalem.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons