Annons

City of ghostsRapporterar från Raqqa – trots att familjerna mördas

Foto: Nonstop Entertainment

Dokumentärfilmen ”City of ghosts” följer medborgarjournalisterna som kallar sig RBSS. Men att rapportera från det slutna Raqqa har ett högt pris.

Under strecket
Publicerad

City of ghosts

Regi
Matthew Heineman
Genre
Dokumentär
Medverkande
Hamoud, Mohamad, Azis

1 tim 32 min. Från 15 år.

Betyg: 4 av 6

Svenska Dagbladet har inte någon korrespondent stationerad i Raqqa, huvudstad i det som kallar sig Islamiska Staten, och där det händer en hel del som man skulle kunna rapportera om, och som man som läsare skulle vilja läsa om. Huvudskälet är inte budgetåtstramningar utan det faktumet att IS inte är särskilt förtjusta i reguljär nyhetsbevakning, varför förutsättningarna är de sämsta tänkbara. Makthavarna i Raqqa föredrar att kommunicera via egentillverkad propaganda.

Det innebär att den information som ändå når oss från denna ockuperade stad, förmedlas av så kallade medborgarjournalister som utsätter sig för närmast vanvettiga risker. Det är dessa vi har att tacka för att vi faktiskt vet vad vi trots allt vet. Matthew Heineman ”City of ghosts” skildrar hur denna verksamhet går till och klargör vilket pris de inblandade tvingas att betala.

Egentligen hade de inte alls tänkt bli journalister, kollektivet som kallar sig RBSS, vilket står för Raqqa is Being Slaughtered Silently. De var helt vanliga studenter som försökte roa sig så gott det gick i ett Syrien där Assad-regimens repression gradvis hårdnade. När den arabiska våren utbröt, anslöt de sig med glädje. Men snart inträdde den arabiska permafrosten i form av IS. Och lika hastigt som olustigt såg man sig tvungen att välja mellan att tala eller att tiga.

Annons
Annons

Den amerikanske dokumentärfilmaren Matthew Heineman följer Azis, Hamoud, Mohamad och de andra genom ett kylslaget Europa som å ena sidan erbjuder säkra bostäder utom räckhåll för terrorsektens utsända mördare (än så länge), å andra sidan upplåter Berlins gator åt aggressiva fascister som demonstrerar mot invandring. Hans kamera är med när de försöker få tag i de uppgiftslämnare som finns kvar och mot alla odds fortfarande verkar inne i Raqqa, liksom när de berättar – och visar rörliga bilder på – hur deras egna familjer mördas därhemma med anledning av den rapportering RBSS bedriver.

Raqqa är ett avlägset och oregelbundet sprakande i mobiltelefonen.

För det är ju inte så att det omfattande våldet och den besinningslösa brutaliteten, stympningar och avskurna halsar, är hemliga; tvärtom är det ju genom att hetsa till den sortens våldsutövning som IS bedriver rekrytering. Vad man möjligen skulle invända mot är bildernas låga tekniska kvalitet. Nej, den skamliga hemligheten i sammanhanget är hur IS gör fiasko som stat betraktad, hur det utarmade folket svälter.

I den Oscarsnominerade ”Cartel land”, som följer ett organiserat gräsrotsuppror mot en mexikansk knarkkartell, hade Heineman hela dramatiken framför sin kamera. Det har han inte här. Raqqa är ett avlägset och oregelbundet sprakande i mobiltelefonen. Vad han har är kallsvett och desperation i kala rum. Samt en visshet om att det kommer att bli ännu mycket värre innan det kanske någon gång blir bättre.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons