Annons

Malström. En memoarRausing försöker förstå missbrukets tragik

Författaren Sigrid Rausing framträder den 17 oktober på Internationell författarscen, Kulturhuset i Stockholm, i samtal med Ukon. Den 19 oktober talar de två vidare på Göteborgs stadsbibliotek. 
Författaren Sigrid Rausing framträder den 17 oktober på Internationell författarscen, Kulturhuset i Stockholm, i samtal med Ukon. Den 19 oktober talar de två vidare på Göteborgs stadsbibliotek.  Foto: Albert Bonnier förlag & Jonas Ekströmer/TT

Sigrid Rausing tvingades se sin bror Hans-Christian och hans fru Eva sjunka allt djupare ned i det missbruk som så småningom ledde till Evas död. I ”Malström” skriver hon klarsynt och känsligt om ansvar och skuld, arv och miljö – de anhörigas eviga frågor.

Under strecket
Publicerad

Malström. En memoar

Författare
Sigrid Rausing
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers Förlag

Övers. Rebecca Alsberg och Sigrid Rausing 208 s.

Sommaren 2012 sitter förlaget Granta Books ägare, filantropen och förläggaren Sigrid Rausing, i ett telefonsamtal om mänskliga rättigheter i Vitryssland. Plötsligt kommer hennes man in i rummet med en papperslapp på vilken det står: ”De har hittat Eva död”. Trots att Sigrid Rausing länge vetat att hennes bror Hans och svägerskan Eva är tunga missbrukare kommer dödsbudet som en chock. Vid det laget har Eva varit död i två månader, men dödsfallet upptäcks först när Hans stoppas av polis efter att ha kört drogpåverkad i London. Hans uppträdande är så märkligt att polisen beslutar sig för att genomföra en husrannsakan i hans hem. Där, under en hög med bråte och textilier, påträffar de Evas kropp. Hon har dött av en överdos, men Hans har i sin sorg och förvirring gömt undan hennes kropp. Han lever i förnekelse, förmår inte acceptera Evas död och dövar sig med droger.

Omständigheterna kring dödsfallet riktar ett obarmhärtigt massmedialt strålkastarljus mot familjen Rausing. Den medieskygga Tetrapak-familjen, bosatt i England och rankad som en av de tjugo rikaste i världen, får plötsligt finna sig i att få sitt privatliv nagelfaret och uthängt till allmän beskådan.

Annons
Annons

I memoaren ”Malström” försöker Sigrid Rausing förstå vad det var som egentligen hände i hennes familj. Det är inga enkla frågor med lättformulerade svar. Hur, var och varför börjar ett beroende? Hur mycket avgör arv respektive miljö? Hur mycket får man som anhörig lägga sig i någon annans liv? De eviga frågorna för de människor som står en missbrukare nära.

Även här finns en ångestfylld pendelrörelse: den mellan att anse sig ha gjort allt som står i ens makt och att inte tycka sig ha gjort tillräckligt.

”Jag tänkte mycket på begreppet familj och vad det innebär under åren. Var går gränserna för vårt ansvar för varandra? Vilka var vi, och vilka hade vi blivit?” skriver hon.

Hon låter sin berättelse pendla mellan dåtid och nutid, mellan minnesbilderna av pojken med ”mjölkmustasch och O’Boy under naglarna” och den vuxne mannen, hos vilken ”chokladpulvret hade blivit heroin, en mörk och klibbig substans under naglarna”. Men pendelrörelsen mellan ett då och ett nu handlar inte bara om minnesbilderna av Hans och Eva, utan också om Sigrid Rausings kunskap om broderns missbruk. Den aningslösa blindheten då ställs mot insiktens förlamande depression nu.

Med insikten kommer också den tunga känslan av ansvar och skuld. Även här finns en ångestfylld pendelrörelse: den mellan att anse sig ha gjort allt som står i ens makt och att inte tycka sig ha gjort tillräckligt. Den närståendes ständigt gnagande ambivalens.

Redan i den ömsinta, lilla ”Anteckningar från en kolchos” (2014) – där författaren undersökte förhållandet mellan politiskt förtryck och människors minne i Estland – visade Sigrid Rausing vilken språkligt medveten stilist hon är. I ”Malström” skriver hon med klarsynthet, stor precision och känslighet om hur alla familjemedlemmar blir ”missbrukets fångar”, hur banden mellan dem långsamt slits sönder.

Annons
Annons

Efter en utdragen och inflammerad rättsprocess tilldömdes Sigrid Rausing och hennes man Eric våren 2008 vårdnaden om Hans och Evas fyra, ännu små, barn. Enligt Evas föräldrar, Pepsico-chefen Tom Kemeny och hans hustru Nancy, var det en starkt bidragande orsak till Evas överdos. Sigrid Rausing skriver plågat att hon är fullt medveten om att hennes bror och svägerska älskade sina barn. ”Men är inte kärleken också en kliché när man talar om föräldraskap? Vad betyder kärlek om drogerna kommer först?”

Hennes berättelse är djupt personlig, men aldrig navelskådande privat. Hon skriver för att själv förstå, men också för att återta sin brors och svägerskas livshistoria från massmedierna. Eva, som gick förlorad, och Hans som förmådde återvända till ett normalt liv och idag är drogfri och omgift. Sigrid Rausing skildrar dem båda värdigt och med värme, men ställer ändå alla de svåra frågor som närstående till missbrukare bär på.

”Malström” är en viktig bok, som kommer att kunna skänka tröst åt många drogberoende och deras hårt prövade familjer. Men förhoppningsvis också skapa förståelse hos de lyckliga som befinner sig fjärran från beroende- och medberoendeproblematik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons