Annons

Synnöve Clason:Reformationen blev inte som Luther tänkt sig

Många krafter var i rörelse under det europeiska 1500-talets religionsstrider, som bland annat mynnade ut i splittringen mellan reformerta och katolska kyrkor. En ny bok ger en bred och mångfacetterad skildring av reformationens historia.

Under strecket
Publicerad

UNDER STRECKET

Om sju år fyller reformationen 500 år. I god tid inför jubileet 2017 ger tyska Verlag der Weltreligionen inom Insel Verlag ut en framställning av 1500- talets religionsstrider som vill ge en mer differentierad bild än den master plot med fokus på ljusgestalten Luther som föresvävar allmänheten. Inte för att minska dess betydelse utan för att frilägga det myller av krafter och faktorer som möjliggjorde protestantismens genombrott. Mot bakgrund av den långdragna strid som utkämpades mot Rom och Tyska rikets kejsare Karl V kan man förstås fråga sig om just 1517 är det år som i första hand bör ihågkommas med ett firande.

Luther var inte ensam om den hårda kritiken av katolska kyrkans avlatsförsäljning, men han var med offentliggörandet av sin våldsamma protest utan tvekan den mest seriösa och retoriskt begåvade. Märkesåren är många. Varför inte 1521 då professorn från Wittenberg stod pall inför kejsaren vid riksdagen i Worms? Eller 1529 i Speyer då kyrkans försvarare gav benämningen protestanter åt de evangeliska ständerna? En annan möjlighet vore 1548 då katolikerna med kejsaren i spetsen såg sig nödgade att kompromissa med de upproriska om ett interim, ett tillfälligt uppehåll i striden, tills kyrkan åter kunde enas. En paus vilken som bekant ledde till den bestående konfessionella och organisatoriska splittring vi levat med i Europa sedan dess. Slutligen, varför inte 1555, året för religionsfreden i Augsburg? Det var då kättarstämpeln äntligen lyftes från anhängarna till den konfession som tillkommsit tjugofem år tidigare, det var då den kanoniska rätten, som Luther angripit så hårt, förlorade sin allmängiltighet och de enskilda territorialfurstarna gick segrande ur striden om undersåtarnas konfessionella tillhörighet.Varje success story måste ha en början. Och bilden av munken Luther med hammaren höjd framför domkyrkoporten i Wittenberg kan varje barn förstå. Spikandet av de 95 teserna mot den skolastiska teologin blev emblematiskt för kampen mot Antikrist, påven i Rom, en kamp som kom att leda långt utöver protesterna mot den lavinartade kommersialiseringen av kyrkans nådemedel.

Annons
Annons

Bakom den nationalistiska lutherlegenden från 1800-talet stod Leopold von Ranke, den preussiska statens officiella historiograf. I hans efterföljd brukar det vara allmänhistoriker som skriver om reformationen. Kyrkohistorikern Thomas Kaufmann vid universitetet i Göttingen bryter i sin nyutkomna bok Geschichte der Reformation (Frankfurt am Main och Leipzig 2009) avsiktligt med den traditionen. På närmare tusen bibeltunna sidor inklusive register och ordförklaringar redovisar han resultaten av tre generationers samlade historiska forskning. Själv är han född 1962. Det är en framställning som spänner över vida fält. Mastigt? Javisst, men enormt intressant, fräscht och kunskapsrikt. Kaufmann ger en utomordentligt levande och mångfacetterad bild av det tyska 1500-talet med dess politiska, sociala, ekonomiska och religiösa spänningar. Här ska bara vissa teman antydas.

Recensenter i de stora tyska dagstidningarna har, oberoende av regional och konfessionell tillhörighet, varit eld och lågor. En i all sin saklighet magnifik upptakt till det stundande jubileet med andra ord, ägnad att upplysa såväl specialister som lekmän. I en kort presentation som denna kan endast verkets förtjänster som inspirationskälla för ny, och repetition av gammal, kunskap framhållas. Efter Ranke pågick länge diskussionen om reformationstiden, alltså spannet mellan 1517 och 1555, skulle tillordnas medeltiden eller renässansen – Neuzeit – och om Luther primärt måste ses mot bakgrund av sin tid eller om han är så evigt modern som många gärna velat ha det till. Är han den store föregångsmannen i frågor om mänskliga rättigheter och individens självbestämmande? Kaufmann varnar: Vi skall inte tro annat än att 1500-talet är oss väldigt främmande och med det även dess främste företrädare.Inledningsvis gör sig Kaufmann mödan att för en i stora stycken avkristnad civilisation förklara en tid då kyrkan mer än någon annan instans, utom kanske familjen, grep in i människornas liv från vaggan till graven. Till den var man bunden mer än till någon annan auktoritet. Kyrkans föreskrifter var närvarande överallt i vardag som fest. Det fanns inget socialt liv utanför dess domäner. Den var lokal och universell, den fanns i nuet, i det förflutna och i framtiden, den omfattade alla stånd, platser och åldrar. Just för att den var så nära och självklar kunde man raljera över Rom, påven och hans kurtisaner, en fjärran värld som berörde mindre än dess företrädare på nära håll. Till kyrkan hörde man genom dopet, inte av eget val.

Annons
Annons

Reformationen börjar inte på något bestämt datum och slutar inte heller på något, framhåller Kaufmann. Den innebär ett sedan medeltiden fortlöpande ifrågasättande av det etablerade kyrkliga livet. Kampen fördes på ett antal samhälleliga nivåer och innebar politiska, militära och rättsliga konflikter som knappt varit tänkbara på annan mark än den tyska. Humanisternas, och med dem boktryckarkonstens, roll för protestantismens snåriga och ofta våldsamma väg till brottet med Rom utgör ett av framställningens många fokus, Luthers alltmer strategiska tänkande efter året i landsfurstligt förvar på Wartburg i Thüringen ett annat. Först i efterhand och av propagandaskäl ställde sig Luther i raden av föregångare som Wyclif, Zwingli och Hus. Erasmus och Melanchton var hans sam- tida men först den folkliga entusiasmen gav honom en ledarroll som krävde sin historia bakåt. Kaufmann intresserar sig för de många historiska aktörerna på den scen som fått namnet reformationen: individer, små och stora hemliga grupper, politiska makthavare, mäktiga motståndare och fattigt folk. Samt en pamflett- och flygbladsproduktion späckad med citat från Luthers pinfärska översättning av Nya testamentet.

Så spred sig även Jesu ord på folkets eget språk och gav en riktning åt det stora missnöjet. Hur såg vägen till reformationen ut i städer som Wittenberg, Magdeburg och Calvins Zürich, frågar sig Kaufmann. Hur kom det sig att hantverkare och läskunniga kvinnor, borgare och bönder, riddare och furstar, akademiker och analfabeter vände sig mot den uråldriga kyrkan vid en och samma tidpunkt? Vilka uppror, kontroverser och konflikter utkämpades inom de olika förändringsvilliga lägren? Varför kom nattvarden att stå i fokus för den lärda debatten? Närheten till källorna är viktigare för Kaufmann än de makrohistoriska perspektiven. Men även dessa presenteras med stringens. Som till exempel det faktum att den katolska missionen får fäste på andra kontinenter samtidigt som kyrkan måste uppge stora delar av den gamla världen.Till de krafter som frammanade epokens många fromhetsrörelser hörde inte minst de apokalyptiska visioner som spreds via pressarna. Jordens undergång var nära, maningen att var man och kvinna snart skulle stå inför Gud ingöt skräck i sinnena. Bland bofast och strövande folk på rikets alla vägar mellan Prag och Strasbourg, Lübeck och Siena spreds agitationen för en uppgörelse med missbruk och överdrifter av olika slag. Klagomålen växte över ett obildat och parasiterande prästerskap, inte minst på landsbygden, och ett klosterliv i upplösning. Bara i Köln, en stad med 40000 invånare, fanns det 22 kloster och 120 andra kultplatser runt år 1500. Dagligen hölls över 1000 själamässor, mest för särskilda donatorer. Mirakeltro, judeskräck och masshysteri utlöste å sin sida en vallfartsindustri som väckte avsky hos de bokstavstrogna. Inte minst var resningen social: kyrkan gynnade de rika och sög ut de fattiga utan att öppna en väg till frälsning. Ett större allvar efterfrågades i det religiösa livet.

Annons
Annons

Var det inte just detta Luther for efter när han framhöll ordet, evangeliet och tron allena ( sola fide) och kallade allt kyrkligt utanverk för kätterskt? Undergångsstämningarna härrörde också från turkhotet. I det såg man straffet för kyrkans förfall. Osmanernas framstöt mot Medelhavet och Ungern blev den antiklerikala propagandans starkaste kort. Turkkejsaren Süleyman I var habsburgarnas huvudfiende och Karl V tvingades ständigt ut i krig, ansatt av Frankrike från andra hållet. Det fanns de som hoppades på att ett nytt rike av rättfärdiga skulle uppstå om osmanerna lyckades ändra maktförhållandena i Europa från grunden. Under det yttre hotet skyllde protestanter och katoliker på varandra när turkarna ryckte fram. Samtidigt ägde en annan framryckning rum, utgående från de territorialkyrkor som nu uppstod i städerna. Munkar och köpmän, humanister och studenter skapade hemliga samfund och nätverk som snart spred sig till länder utanför Tyska riket. Luther var den förste tyskspråkiga författare som översattes till andra folkspråk.

På god akademisk prosa driver Kaufmann sin reformationsberättelse framåt. Men han återkommer till att det var åren 1521–1530, decenniet efter riksdagen i Worms, som lade grunden till allt som senare skulle hända. Reformationens andra etapp, benämnd konfessionaliseringen, innebar en likriktning av det kyrkliga livet. De många lekmannarörelserna som utgjort revoltens grundpotential försvann. Akademiseringen av det nya prästerskapet under 1500-talets andra hälft hade som följd en stark modifiering av Luthers radikala program, en utveckling som nog gjort honom olycklig om han fortfarande levt.Vad som sedan hände är att regelverket stärktes på båda sidor. Den katolska motreformationen, utgående från konciliet i Trient, som sammanträdde i tre omgångar mellan 1545 och 1563, hade som följd ett vittgående nytänkande. De sinnliga elementen och den yttre prakten stärktes samtidigt som en mångfald ordenssamfund grundades som ingöt intellektuell och moralisk inspiration i moderskyrkan. Denna höll på sin helighet, sin auktoritet och sina sju sakrament. Inom den protestantiska kyrkan bantades de senare ned till två, dopet och nattvarden. Den allmänna psalmsången, bibelläsningen och predikandet på modersmålet präglade högmässan – örat blev viktigare än ögat. Katekesen band varje individ vid en uppsättning baskunskaper och en plikt att bekänna som inte kunde ersättas av någon annan.

Annons
Annons

Det var den politiska makten som tillsammans med den evangeliska förkunnelsen avgjorde protestantismens utformning i de olika länderna i Europa. Rådsherrarnas beslut för städer som Magdeburg och Zürich blev också Gustav Vasas beslut för centralstaten Svea rike. Tillhörigheten till staten blev det samma som tillhörigheten till en kyrka. Thomas Kaufmann talar om kungareformationerna i England, Danmark och Sverige och påminner om att den nya kyrkoordningen bibehöll en rad organisatoriska strukturer och liturgiska ritualer från den gamla. I länder där kampen för förnyelse i alla avseenden varit hårdare, som i Holland, Frankrike och Polen, kom protestanterna att mer aggressivt hävda sin självständighet både på det civila och religiösa planet. På många sätt blev världen mer komplicerad som följd av reformationen, konkluderar Kaufmann. Men på sätt och vis blev den också enklare. Man kunde skylla det mesta på religionen. Boken slutar i en paradox. I den ligger en sanning som tål att upprepas inför det stundande jubileet: Luther ville föra Rom tillbaka till källorna. Den kyrka som hörsammade hans appell kom dock att bli en annan än moderskyrkan. Såtillvida var reformationen ett misslyckande.

Synnöve Clason
är professor em i tyska vid Stockholms universitet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons