Annons

”Regeringen kan inte blunda för hälsoklyftorna”

Hälsans ojämlika fördelning i samhället kan inte rättas till med några enkla åtgärder. Istället måste hälsa knytas till arbetet med de stora sociala och ekonomiska samhällsutmaningarna. Vi hoppas att regeringen ska visa att man menar allvar med tidigare löften för att komma åt hälsoklyftorna, skriver flera debattörer.

Under strecket
Publicerad

Statsministern lovade i sin regeringsförklaring 2014 att ”de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas på en generation”.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1

Statsministern lovade i sin regeringsförklaring 2014 att ”de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas på en generation”.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1
Statsministern lovade i sin regeringsförklaring 2014 att ”de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas på en generation”.
Statsministern lovade i sin regeringsförklaring 2014 att ”de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas på en generation”. Foto: Christine Olsson/TT

DEBATT | FOLKHÄLSA

Det har ofta sagts att av alla olika typer av ojämlikhet, så är hälsans ojämlikhet den som minst kan accepteras därför att hälsa är nyckeln till så mycket annat som bestämmer vår livskvalitet. Om hälsan är dålig så minskar möjligheterna till en god utbildning, ett välavlönat arbete, framgångsrik familjebildning och även ett aktivt deltagande i samhället. Därför måste samhället utifrån ett solidaritets- och rättighetsperspektiv sträva efter att erbjuda alla individer samma möjligheter till en god hälsoutveckling, oavsett vilken samhällsklass, vilket kön, eller vilken etnicitet man tillhör. Få skulle antagligen argumentera emot detta, men hur ser det ut i dagens svenska samhälle?

Statsministern lovade i sin regeringsförklaring 2014 att ”de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas på en generation”. I fredags kom slutligen den proposition om åtgärder för att minska de ökande hälsoklyftorna, och det är ett stort arbete som ligger framför oss.

Annons
Annons

Internationellt sett har Sverige under lång tid varit ett av de länder i världen som har haft en mycket god folkhälsa kombinerat med en relativt jämlik hälsa i befolkningen, men på senare år har de sociala hälsoklyftorna vuxit. Mellan 1982 och 2016 så ökade den förväntade livslängden vid 30 års ålder från 76 år till 78 år för män med förgymnasial utbildning, medan den ökade från 80 år till 84 år för män med eftergymnasial utbildning. För kvinnor låg den förväntade livslängden kvar på 81 år för gruppen med förgymnasial utbildning, medan den ökade från 83 år till 87 för dem med eftergymnasial utbildning. Den tiondel av kvinnorna som tjänar mest lever sju år längre än den tiondel som tjänar minst. För män är motsvarande skillnad ännu större, den rikaste tiondelen lever nio år längre än den fattigaste tiondelen. Det finns ingen tydlig gräns för hälsans ojämlikhet, varje ytterligare år av utbildning är förknippat med en högre förväntad livslängd.

Hälsan bestäms huvudsakligen av faktorer som påverkar hur människor har det när de växer upp, där de lever och arbetar och där de åldras. Detta kallas hälsans sociala bestämningsfaktorer och det är fördelningen av dessa i ett samhälle som bestämmer hur jämlik hälsan är. Det behövs ett bredare perspektiv än enbart tillgången till hälso- och sjukvårdens tjänster och insatser för att påverka livsstilsfaktorer, till exempel rökning, motion och alkoholvanor.

Makt är ett uttryck för gruppers och individers handlingsutrymme som i sin tur bestämmer hur stor andel av hälsans sociala bestämningsfaktorer som kan tas i anspråk. Världshälsoorganisationen har i en rapport sammanfattat dessa faktorer som ”makt, pengar och andra resurser”. Konkreta exempel är hur den ekonomiska tillväxten fördelas över olika samhällsklasser, tillgången till utvecklande och skäligt betalda arbetssituationer, möjligheter till återhämtning och rekreation, eller en trygg och stimulerande tillvaro som äldre.

Annons
Annons

Med tanke på att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige har ökat stadigt under de senaste decennierna så är det inte förvånade att hälsans ojämlikhet också har ökat. Välfärdsstatens möjligheter att skydda de mest utsatta grupperna har minskat som en följd av demografisk utveckling och politiska åtgärder som minskad inkomst- och förmögenhetsfördelning och inskränkningar i exempelvis sjukförsäkringen. En ytterligare faktor utgörs av en ökande globalisering av arbetsmarknaden och finanssystemen, som försvagat kollektiv mobilisering i lokala och nationella fackföreningar och dess möjligheter att bromsa såväl ökande inkomstskillnader som en nedrustning av välfärdssystemen.

Under det senaste årtiondet har det också blivit klart att den utveckling som beskrivits ovan gett upphov till delvis nya mekanismer som tenderar öka de svenska klassklyftorna i hälsa. Ett sådant exempel är den växande trenden med osäkra anställningsvillkor, behovsanställning eller arbete inom plattformekonomin där arbetstagaren erhåller enskilda påhugg via internetbaserade förmedlingstjänster utan arbetsgivaransvar.

En svensk studie visade att nästan hälften av alla individer mellan 18 och 34 år befann sig i denna typ av prekära anställningar under minst ett tillfälle under en tioårsperiod och att dessa individer hade betydligt större risk att drabbas av psykisk ohälsa. Risken för att hamna i en sådan situation var mycket större för personer med låg utbildning eller arbetaryrken.

Ett annat exempel är att en större flexibilitet då det gäller uttag av ålderspension riskerar att förstärka en redan ojämlik ekonomisk fördelning bland äldre personer. En möjlighet att skjuta på ålderspensionering är oftast mycket gynnsamt för de personer vars arbetssituation möjliggör detta. Det ger ekonomisk fördel, social stimulans och en högre livskvalitet i många avseenden. Problemet är att de som inte har denna möjlighet ofta är individer med tunga och belastande arbetsuppgifter, som man inte längre klarar på grund av det biologiska åldrandet eller på grund av arbetsrelaterad ohälsa. Studier har visat att i denna grupp är individer med låg utbildningsnivå eller arbetaryrken starkt överrepresenterade. De klassmässiga hälsoklyftorna i den äldre befolkningen riskerar att förstärkas om inte dessa grupper kompenseras.

Annons
Annons

Det är en prioriterad fråga för den nuvarande regeringen att minska hälsoklyftorna i det svenska samhället. Detta lyftes fram redan i regeringsdeklarationen då regeringen tillträdde 2014, och avspeglades i tillsättningen följande år av en statlig utredning med uppgift att föreslå åtgärder för detta: Kommissionen för Jämlik Hälsa. Propositionen som nu lagts fram är i många delar baserad på Kommissionens förslag och det återstår att se hur dessa kommer att implementeras.

Hälsans ojämlika fördelning i samhället kan inte rättas till med några enkla skräddarsydda åtgärder eller enbart genom en jämlikare tillgång av hälso- och sjukvård utan måste knytas till arbetet med de stora sociala, ekonomiska och ekologiska samhällsutmaningarna, som bland annat har formulerats i FN:s hållbarhetsmål och Agenda 2030. Det är därför vår förhoppning att regeringens framtida arbete att sluta hälsoklyftorna i Sverige tydligt återspeglar detta och visar att man menar allvar med utfästelserna i regeringsdeklarationen 2014.

Per-Olof Östergren
professor i socialmedicin, Lunds Universitet

Karl Gauffin
forskare i folkhälsovetenskap, Stockholms universitet

Christer Hogstedt
professor, forskare vid Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet

Mats Wingborg
fristående utredare och rapportförfattare

Daniel Suhonen
chef fackliga idéinstitutet Katalys

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons