Annons

Göran Eriksson:Regeringen Löfven – och det värsta som kan hända

Inrikesminister Mikael Damberg (S) statsminister Stefan Löfven (S), socialminister Lena Hallengren (S), Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen under en pressträff med anledning av coronaviruset.
Inrikesminister Mikael Damberg (S) statsminister Stefan Löfven (S), socialminister Lena Hallengren (S), Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen under en pressträff med anledning av coronaviruset. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Regeringen hanterar två olika kriser samtidigt, men på olika sätt. När det handlar om coronaviruset har riskerna tonats ned, medan man gör tvärtom när det handlar om EU:s flyktingkris med Turkiet.

Under strecket
Publicerad

Coronavirus i Sverige, och flyende i Turkiet som vill ta sig in i EU. Den svenska regeringen ägnar sig nu åt dubbel krishantering men använder olika kommunikationsstrategier.

När det handlar om coronaviruset verkar regeringen och myndighetssverige överens om att tona ned riskerna – eller i alla fall om att undvika att tala om ”det värsta som kan hända” och därmed riskera att utlösa oro eller panik i befolkningen.

Myndigheter i Norge räknar med att 25 procent av befolkningen i värsta fall kan insjukna, i Danmark räknar man med 10–15 procent medan svenska Folkhälsomyndigheten uttrycker sig i promille.

”Att sprida en bild av att 25 procent av svenska folket skulle kunna få covid-19 vill jag inte ta ansvar för”, sa socialminister Lena Hallengren till DN i veckan.

Och samma tendens går igen i statsepidemiologen Anders Tegnells senaste bedömning om coronaviruset i DN: ”Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt”.

”Keep calm and carry on” är en sammanfattning av det svenska offentliga budskapet i coronafallet som är den ena kris som regeringen nu har att hantera.

Annons
Annons

När det gäller coronaviruset vill man inte underblåsa befolkningens oro, eftersom man bedömer att det skulle förvärra situationen.

Gruppen för strategisk samordning (GSS) är regeringskansliets spjutspetsorgan för krishantering. Det är en grupp statssekreterare från de departement som berörs av den aktuella krisen, och man har redan sammanträtt flera gånger med anledning av coronaviruset.

Men i måndags kallades GSS in för att diskutera situationen gränsen mellan Grekland och Turkiet. Och även om regeringen betonar att läget idag är ett annat än vid flyktingkrisen 2015, så gäller i det här fallet inte principen att undvika värsta-scenarier:

”Det värsta som skulle kunna inträffa är att man manövrerar på ett sådant sätt att vi plötsligt har en, två, tre eller kanske fyra miljoner asylsökande på grekiskt territorium. Det skulle leda till enorma bekymmer”, sa justitieminister Morgan Johansson i onsdags.

Regeringen har förstås olika syften med kriskommunikationen i de här båda fallen. När det gäller coronaviruset vill man inte underblåsa befolkningens oro, eftersom man bedömer att det skulle förvärra situationen.

När det handlar om flyktingfrågan söker man snarare opinionsstöd för regeringens linje, att EU ska förhandla med Turkiets president Erdogan och för att skicka mer hjälp till Grekland så att landet kan upprätthålla EU:s yttre gräns.

Den svenska modellen för krishantering lägger stort ansvar på självständiga myndigheter, kommuner och regioner. I regeringskansliet uttrycks så här långt självförtroende för att det är rätt modell.

Men den innebär också att medborgarnas förtroende för regeringen ligger i myndigheternas händer. Skulle det visa sig att Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen kraftigt har missbedömt coronaläget, så kommer ilskan och misstron att riktas mot den politiska nivån. Och det hör till det värsta som kan hända en regering.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons