Annons

Catarina Kärkkäinen:Regeringen måste skydda landet

Skydd.
Skydd. Foto: Lotte Fernvall/TT

Regeringen har beslutat att sex islamistiska män ska utvisas från Sverige. Men trots hot mot rikets säkerhet kan utvisningarna kan inte verkställas.

Under strecket
Publicerad

Bilderna på hur imamen Abo Raad tas emot i Gävles moské upprör. Han är en känd ledare inom den islamistiska miljön i Sverige, och anklagas för att hota rikets säkerhet. Nu är han släppt på fri fot, och mottogs på fredagsbönen som en hjälte. Filmerna på kramar och hyllningar ger en känsla av vanmakt. Hur är det möjligt att vi inte är mer värnkraftiga än så?

Gävleimamen är en av sex muslimska ledare som togs i förvar under Säkerhetspolisens offensiv i våras. De är från Umeå, Gävle, Västerås och Västsverige. Flera är verksamma som imamer. Några har kopplingar till friskolor. Vissa är dömda för brott sedan tidigare. De beskrivs alla som centrala personer i den islamistiska miljön, och som hot mot rikets säkerhet.

Säkerhetspolisen begärde med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) att männen skulle utvisas eftersom de ska ha bidragit till radikalisering och medverkat till att andra personer rest från Sverige för att ansluta sig till terroristorganisationer.

Migrationsverket instämde i bedömningen, men beslutet överklagades till regeringen. I veckoslutet fällde den sitt avgörande. Samtliga av männen ska utvisas. Nu är de ändock släppta ur förvar. Det är inte klart om utvisningarna kommer att genomföras. Det råder hinder mot att verkställa dem eftersom männen riskerar förföljelse i sina hemländer.

Annons
Annons

”Migrationsöverdomstolen har kommit fram till att det för närvarande föreligger hinder mot att verkställa utvisningsbesluten. Detta är regeringen bunden av. Regeringen arbetar aktivt för att undanröja de hinder mot utvisningarna som Migrationsöverdomstolen anser föreligger”, skriver Mikael Damberg i en kommentar till SVT (31/10).

Männen är från Irak, Egypten och Tjetjenien. En är statslös. Migrationsöverdomstolen menar att det finns en hotbild och fara för männens liv och hälsa i hemländerna. I beslutet om imamen Abo Raad skriver domstolen till exempel att han riskerar ”utsättas för skyddsgrundande behandling” om han utvisas.

”Sverige kan utvisa folk till de här länderna men lagstiftningen säger att om det finns risk att de dödas om de utvisas kan man inte verkställa det”, säger terrorforskaren Magnus Norell till Expressen (2/11). Han fortsätter: ”Men det är en bedömningsfråga, vad som är viktigast. Är det här så farligt att vi tycker att säkerheten för nationen och medborgarna är viktigare än att de här männen eventuellt kan drabbas av något om vi utvisar dem? Väldigt många länder skulle säga att landets säkerhet är viktigare.”

Om huruvida utvisning är möjligt tvista de lärde. Det finns dock otvetydigt saker som regeringen skulle kunna försöka att göra. Migrationsöverdomstolen skriver i sitt beslut att ”tillförlitliga diplomatiska garantier” skulle kunna påverka bedömningen om hinder för utvisning. Det kan handla om säkerhetsgarantier från hemländerna. Regeringen skulle kunna sätta ekonomisk och politisk press på länderna – inte minst på Irak varifrån tre av männen kommer och som tar emot stort bistånd från Sverige.

Och om det inte gav resultat hade man åtminstone kunnat hålla islamisterna i fortsatt förvar. Ändringar i reglerna om tidsgränserna för förvar vid verkställighetshinder fanns med i överenskommelsen om åtgärder mot terrorism redan i juni 2017. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har kritiserat regeringen för att ta över ett år på sig att ta fram direktiven. Utredningen är inte klar förrän i mars nästa år.

Nu står man handfallen, och under tiden kan islamisterna gå fria. Säkerhetspolisen kommer naturligtvis fortsatt att hålla dem under uppsikt, men männen kan alltjämt återgå till att ägna sig åt radikalisering, och kommer dessutom tillbaka till sina följare som martyrer.

Regeringen måste nu agera skyndsamt. Det är dess yttersta ansvar att så göra. Sverige har redan drabbats av islamismens brutala terror. Det som ingen av oss vill tänka på kan hända igen. Om en oskyldig i Sverige faller offer kommer vi återigen att fråga oss vad vi gjorde för att förhindra det. Vad svarar vi då?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons