Annons

”Rejält etiskt övertramp av överläkare Seeberger”

KI-studenten Eva Skärby kritiserar överläkare Astrid Seeberger.
KI-studenten Eva Skärby kritiserar överläkare Astrid Seeberger. Foto: Pontus Orre och Sofia Runarsdotter

KULTURDEBATT | När Astrid Seeberger kritiserar domen mot Arnault missbrukar hon sin läkartitel för att dölja sin uppenbart bristfälliga kunskap om sexualbrottsoffers agerande. Det menar Eva Skärby, läkarstuderande vid Karolinska institutet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Astrid Seebergers debattartikel i SvD med rubriken ”Överläkare kritisk: orimligt givet fysiologiska fakta” är undertecknad med hennes mäktiga titlar; docent, överläkare, författare. Samma artikel inleds med att ”det är bäst att hon deklarerar sin utgångspunkt” varpå en mångårig läkarkarriär och därigenom möten med våldtagna kvinnor beskrivs.

Det går inte, genom att läsa artikeln, att utröna att Astrid Seeberger är docent i njurmedicin och att hennes erfarenhet av arbete med offer för sexualbrott är mycket begränsad.

Astrid Seeberger går sedan vidare genom att – liksom Lena Andersson tidigare gjort i Dagens Nyheter – med hjälp av lösryckta citat ur en över 50 sidor lång dom ifrågasätta Jean-Claude Arnaults våldtäktsoffers trovärdighet.

Argumentationen sker i form av påståenden om hur saker är, konsekvent utan referenser och med uppenbar avsaknad av indikationer på att det hon presenterar är personliga tolkningar, åsikter och erfarenheter.

Efter att endast ha lyft fram citat ur domen som talar till nackdel för målsäganden och till fördel för den tilltalade presenteras en rad argument för varför den fällande domen mot Arnault är problematisk och, enligt henne, riskerar att leda till konsekvenser gällande svenskarnas sexualliv.

Annons
Annons

Argumentationen sker i form av påståenden om hur saker är, konsekvent utan referenser och med uppenbar avsaknad av indikationer på att det hon presenterar är personliga tolkningar, åsikter och erfarenheter.

”Det är inte ovanligt att man under ett samlag håller i den andra hårt i lustens hetta”, förklarar hon. Vidare påstås det att ”många kvinnor som har varit med om orala samlag kan intyga att sådant [åsyftan gäller att Arnault under en längre tid tryckte in sitt kön i kvinnans mun så att hon inte kunde andas och kräktes] kan hända i upphetsningens stund utan att det finns minsta illvilja bakom mannens agerande”.

Som ytterligare bevis för att målsägandens berättelse inte skulle vara trovärdig anger Seeberger att den är ”orimlig givet fysiologiska fakta”. Vilka dessa fakta skulle vara bemödar hon sig dock inte med att precisera och påståendet i själva texten, att någon efter att ha haft blockerade luftvägar i trettio sekunder måste agera på ett särskilt sätt, har knappast stöd i vetenskapen.

Förutom att hela argumentationen genomsyras av Astrid Seebergers uppenbart bristfälliga kunskap rörande sexualbrottsoffers agerande under och efter ett övergrepp, är det djupt problematiskt att hon låter påskina att hon uttalar sig i egenskap av läkare när det egentligen handlar om lekmannamässigt tyckande i en diskussion som rör juridiska processer och lagstiftning.

Läkartiteln är en maktfaktor som hon är väl medveten om. Att undvika att korrekt beskriva sin medicinska bakgrund och ta avstamp i samma bakgrund för att ge tyngd åt kommande argumentation och sedan argumentera genom att tala om hur saker ligger till, det är att missbruka den genomslagskraft texten får, tack vare hennes titlar.

Annons
Annons

Läkare bör därmed vara särskilt återhållsamma med spekulationer, särskilt i frågor med politisk laddning.

Förutom karriären inom njurmedicin är Astrid Seeberger en stor pedagogisk profil på Karolinska institutet och var under flera år ansvarig för den strimma i läkarutbildningen som kallas ”professionell utveckling”. Under denna strimma utbildas studenterna i god läkaretik.

I en artikel i Läkartidningen 2006 (”Etiska råd till läkare som deltar i den offentliga debatten”) konstaterar Niels Lynöe (tidigare ordförande för Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik) och Thomas Flodin (tidigare ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd) att allmänhetens förtroende för läkare leder till att medier gärna publicerar läkares uppfattningar.

Läkare bör därmed vara särskilt återhållsamma med spekulationer, särskilt i frågor med politisk laddning. Uttalar man sig i egenskap av läkare ställs också krav på att uttalandena är sakliga och vetenskapligt baserade.

Att liksom Astrid Seeberger inte tydligt klargöra att den artikel hon skrivit endast baseras på personliga tolkningar, åsikter och erfarenheter är ett rejält etiskt övertramp och en ursäkt alternativt ett förtydligande krävs för att rätta till detta.

Det enda påstående i artikeln som Seeberger möjligtvis kan finna stöd för i medicinsk vetenskap är att munhålan generellt kanske inte är optimalt utformad för att inhysa en erigerad lem.

Eva Skärby

läkarstuderande vid Karolinska institutet

Efter reklamen visas:
Irenius om domen mot Arnault
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons