Annons

CrowdRejvnatt som ångar av åtrå och ödslighet

Tyra Wigg (i förgrunden) i Gisèle Viennes verk ”Crowd”.
Tyra Wigg (i förgrunden) i Gisèle Viennes verk ”Crowd”. Foto: Estelle Hanania

Testosteron, jord och ensamhet yr i luften när 15 unga dansare samlas till rejvparty. Den franska koreografen Gisèle Vienne iscensätter en natt som ångar av känslor.

Under strecket
Publicerad

Ur ”Crowd”.

Foto: Estelle HananiaBild 1 av 1

Crowd

Genre
Dans
Medverkande
Lucas Bassereau, Philip Berlin, Marine Chesnais, Sylvain Decloitre, Sophie Demeyer, Vincent Dupuy, Massimo Fusco, Rehin Hollant, Oskar Landström, Theo Livesey, Louise Perming, Katia Petrowick, Jonathan Schatz, Henrietta Wallberg, Tyra Wigg
Var
Dansens hus
Koreografi
koncept, scenografi: Gisèle Vienne

Dramaturgi: Gisèle Vienne, Dennis Cooper. Musik: Peter Rehberg samt Underground Resistance, KTL, Vapour Space, DJ Rolando, Drexciya,The Martian, Choice, Jeff Mills m fl. Ljus: Patrick Riou

Dansens hus möter november med mörka tongångar, där kollektiv rörelse blir motkraft och motstånd i en värld som möjligen är dömd att gå under.

Förra veckan var det Hofesh Shechters ”Grand finale” som fyllde stora scenen med en dansad besvärjelse. Nu är scengolvet täckt av lös jord, skräp och petflaskor och – så småningom – avkastade kläder. Ljuset silar sparsamt in i en skogsglänta som långsamt fylls av 15 ungdomar i hoodies och trasiga jeans. De söker något: gemenskap, erotik och att för en stund få hänge sig åt den transartat pulserande technomusiken.

Ett rejvparty, alltså. Att se ”Crowd” är som att sugas in i en iscensatt dokumentär om fenomenet, där de unga deltagarna med otrolig kroppskontroll, skärpa och detaljrikedom återger en utlevande natt komprimerad till 90 minuter – allt uppspelat i slowmotion med frysningar här och där så att vi hinner uppfatta små scener av glädje, förväntan, kamratskap, rus och åtrå (främst mellan män) men också slagsmål, förtvivlan, ensamhet och alienation.

Visst känner man i ”Crowd” igen den melankoliska och lite gåtfulla tonen som brukar prägla den franska koreografen, dockmakaren och filosofen Gisèle Viennes arbete. Tillsammans med författaren Dennis Cooper och elektronmusikkompositören Peter Rehberg har hon sedan 20 år skapat en rad verk om människans mörka drivkrafter: våld, erotik och död. Gång på gång återkommer hon till teman som rör det undermedvetnas skuggzoner och dess fysiska representation. Scenen blir en ceremoniplats där gränser kan överskridas.

Annons
Annons

Ur ”Crowd”.

Foto: Estelle HananiaBild 1 av 1

Det vilar både magi och ödslighet över denna festplats, arena för en subkultur som andas ungdom men också något uråldrigt.

Verken är ofta kittlande och olycksbådande vackra i sina glidningar mellan realism och dröm, gärna inspirerade av verkliga öden eller sagor. I ”I apologize” rekonstruerades ett sexualbrott, ”Jerk” handlade om en seriemördare, ”Kindertotenlieder” om tragiska händelser i satanistiskt influerade black metal-band. I ”This is how you will disappear” smög gestalterna runt i en högst naturalistisk skog, medan ”The pyre” hade en artificiell, abstrakt scenbild.

Ur ”Crowd”.
Ur ”Crowd”. Foto: Estelle Hanania

”Crowd” från 2017 markerar en delvis ny inriktning i Viennes oeuvre, inte minst som här saknas dockor. Istället arbetar hon med en stor ensemble som fångar varje verklighetstrogen rörelse i skeendet med exakt precision och uttryck. En senkommen flicka blöder näsblod. En annan motas bort med våld. Testosteron yr i luften, liksom uthälld energidryck, chips och jord. Ibland hackas rörelserna upp – då påminner dansarna om marionetter.

Det vilar både magi och ödslighet över denna festplats, arena för en subkultur som andas ungdom men också något uråldrigt. Människor samlas för en ritual: tänk ”Våroffer”. Här blir det understundom mycket ödesmättat, med andäktigt uppåtvända anleten och musik som maler dovt medan ljuset skulpterar fram situationerna. Och så en plötslig tystnad där alla ligger livlösa.

”Crowd” gestaltar ett lågintensivt socialt spel – fascinerande och lite sövande. Det är svårt att slita ögonen från dessa 15 individer och deras skiftande känslolägen medan de dansar som på randen till en avgrund, och rytmen fortplantas till betraktaren.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons