Annons
Kommentar

Lisa Irenius:Relationen till hästen avslöjar vår civilisation

Säg mig hur du umgås med hästar, och jag ska säga dig vem du är. Människans relation till hästar är under omprövning. Är det ett uttryck för en mer generell insikt om att det är ohållbart med respektlös dominans över djur och natur?

Under strecket
Publicerad

Hästen tar åter allt större plats i samhället. Med 355 000 hästar är Sverige ett av Europas mest hästtäta länder.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Bent Branderup, grundare av den akademiska ridkonsten, i SVT:s ”Flocken”.

Foto: SVT

Hästen tar åter allt större plats i samhället. Med 355 000 hästar är Sverige ett av Europas mest hästtäta länder.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Hästen tar åter allt större plats i samhället. Med 355 000 hästar är Sverige ett av Europas mest hästtäta länder.
Hästen tar åter allt större plats i samhället. Med 355 000 hästar är Sverige ett av Europas mest hästtäta länder. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Vem kunde tänka sig att en grupp som kallar sig ”riddarskapet” skulle stå för några av de mest nytänkande idéerna om ridning i dag? Det andra avsnittet av SVT:s nya dokumentärserie ”Flocken” är fascinerande. Dansken Bent Branderup berättar om hur han har utvecklat så kallad akademisk ridkonst med inspiration från forna tiders mästare – från Sokrates lärjunge Xenofon till renässansens ridakademier. Det handlar om att betrakta ridning just som en konst, som ska öka livskvaliteten inte bara för människor utan också för hästar. Dressyr ska användas för hästen – inte hästen för dressyren. Den akademiska ridkonstens motto är att ”två själar ska vilja göra det som två kroppar kan göra”.

”Många tror att jag sitter fast i det förflutna”, säger Branderup: ”Men jag försöker lära mig av det förflutna. Vi vill lära oss av det förflutna för att bli axlarna som framtiden kan stå på.”

Annons
Annons

Det är en vacker tanke. Hästar har till stor del varit med och format vår historia: jordbruk, transporter och krig. Författaren Birgitta Lillpers i fjol utkomna bok ”En häst brun till färjen” levandegör hur stark och självklar hästkulturen länge var i Sverige. Hon har dokumenterat hur den präglade Orsa i Dalarna, från äldsta tid till 1950. ”Man kan, om man vill, se själva kulturlandskapet som ett stort, urtida spår av häst”, skriver Lillpers: ”Människans slit och id tillsammans med djuren har format de öppna miljöer vi fortfarande ser åtminstone rester av.”

Nog gör hästar nytta även i vår industrialiserade och digitaliserade tid.

I dag tar hästen åter allt större plats i vårt samhälle. De senaste femtio åren har antalet hästar mångfaldigats, nu finns det 355 000 stycken i landet – vilket gör Sverige till ett av Europas mest hästtäta länder.

Varför, egentligen? Är det inte bara ett onödigt och dessutom ovanligt dyrt fritidsnöje? Hästar behövs ju egentligen inte längre, hör man ibland. Tja, det beror förstås på vad för slags behov man talar om. Faktum är att hästen har gjort comeback även i skogsbruket, om än i liten skala. Att avverka skog med hästar kan vara mer skonsamt för både klimat och natur, och det är enklare och billigare att flytta hästar än stora skogsmaskiner.

Men hästens återkomst i samhället verkar framför allt handla om att många människor mår bra av umgänge med hästar. Det används rentav som ett botemedel. Så kallad hästunderstödd terapi tillämpas vid såväl fysiska funktionsnedsättningar som psykisk ohälsa. Och medvetenheten om hur välgörande samspelet med dessa stora flockdjur kan vara för både kropp och själ tycks bara öka.

Annons
Annons

Bent Branderup, grundare av den akademiska ridkonsten, i SVT:s ”Flocken”.

Foto: SVT
Bent Branderup, grundare av den akademiska ridkonsten, i SVT:s ”Flocken”.
Bent Branderup, grundare av den akademiska ridkonsten, i SVT:s ”Flocken”. Foto: SVT

SVT:s ”Flocken” är ett tecken i tiden. Programledaren Sanna Lundell påpekar att hästar kan ”förändra livet” och ”få dig att förstå dig själv på ett helt nytt sätt”. Här skildras hur hästar kan skänka en känsla av mening i vitt skilda sammanhang – från en tillvaro präglad av fattigdom och alkoholism i ett reservat för amerikanska urinvånare, till Bent Branderups privilegierade herrgårdsliv i Danmark.

Nog gör hästar nytta även i vår industrialiserade och digitaliserade tid. Men när nyttan handlar om människans välmående snarare än hennes överlevnad blir de etiska frågorna mer pockande. För det är svårt att motivera att den egna lyckan ska bygga på en annan varelses olycka. Så hur mår egentligen hästarna?

Även den ”vanliga” ridverksamheten betonar alltmer djurens välmående.

Sakta men säkert verkar allt fler få upp ögonen för denna fråga. Akademisk ridkonst är bara en av flera rörelser som sätter hästen i centrum. Det har blivit allt vanligare med ”natural horsemanship”, som strävar efter ett större samarbete mellan häst och ryttare, där man utgår från hur hästen uppfattar omvärlden. Även den ”vanliga” ridverksamheten betonar alltmer djurens välmående. På dotterns ridskola påminner ordningsreglerna om att både kompisar och hästar måste behandlas med respekt. Jag kan inte minnas att liknande uppmaningar förekom när jag började rida för runt 30 år sedan – då var det tuffare tag, intrycket var att man ofta kämpade mot hästarna snarare än med dem.

Annons
Annons

Men ärligt talat är det en bra bit kvar för att det hästtäta Sverige ska framstå som ett verkligt föregångsland inom hästhållning. Sofie Viksten, tidigare djurskyddsinspektör i Stockholm och i dag forskare vid SLU, har till exempel uppmärksammat hur otillräckliga minimikraven i lagstiftningen är för att mäta hur hästar egentligen mår. I sin avhandling har hon presenterat ett nytt, mer kvalitativt protokoll för så kallad hästvälfärd.

Det är också mycket om djurens välbefinnande som vi fortfarande inte vet. Det bedrivs bland annat forskning om hur hästar påverkas av att stå isolerade i boxar och hur utfodringen bättre kan anpassas till deras naturliga beteenden – i frihet betar hästar 14 till 18 timmar per dygn.

Kanske är den pågående omprövningen av vår relation till hästar ett uttryck för en insikt om att vi mer generellt behöver hitta nya sätt att förhålla oss till djur, natur och klimat. Att det inte håller att utöva dominans, utan att det måste till ett respektfullt samspel.

Och som Bent Branderup påpekar finns det ingen anledning att rida om man inte på riktigt gillar dessa ståtliga djur: “Den enda anledningen till att ha häst är att tillbringa tiden väl.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons