Annons

Replik: Det går inte att bevisa en koppling

Foto: Patrik Österberg/TT

I vårt inslag påstod vi inte att jobbskatteavdragen inte fungerar. Det vi lyfte var att det inte går att bevisa att det finns en koppling mellan jobbskatteavdragen och ökad sysselsättning, skriver Mikael Pettersson och Eva Landahl från Agenda.

Under strecket
Publicerad

Med anledning av Catarina Kärkkäinens ledare ”Agendadrivet om M:s politik” har följande replik inkommit:

Catarina Kärkkäinen påstår att Agenda gjort en ”felaktig” sammanfattning av professor Eva Mörks forskning om jobbskatteavdragen och dess effekt på sysselsättningen.

Kärkkäinen menar att Mörks studie visar att det är svårt att fånga upp annat som påverkar sysselsättningen och samvarierar med jobbskatteavdraget och skriver sedan: ”Sveriges Televisions egen sammanfattning att professorn i fråga skulle ha ’slagit fast att det inte går att vetenskapligt bevisa att jobbskatteavdragen fungerar’ är däremot felaktig”.

För oss låter detta märkligt eftersom vi i inslaget förde just de resonemang som Kärkkäinen själv framhåller om Mörks forskning, att andra faktorer också påverkar sysselsättningen (som t ex ändringar i bidrags- och socialförsäkringssystemen).

Trots det får Kärkkäinen det att framstå som att vi utelämnat just det. I vårt inslag påstod vi inte heller att jobbskatteavdragen inte fungerar. Det vi lyfte var att det inte går att bevisa att det finns en koppling mellan jobbskatteavdragen och ökad sysselsättning, som ju är det Eva Mörks forskning handlar om.

Annons
Annons

MIKAEL PETTERSSON, projektledare Agenda

EVA LANDAHL, ansvarig utgivare Agenda

Catarina Kärkkäinen svarar: Min intention har inte varit att få det att framstå som att resonemanget om ändringar i bidrags- och socialförsäkringssystemen har utelämnats, eller att det i Agenda uttryckligen har påståtts att jobbskatteavdragen inte fungerar.

Men det sitter i detaljerna. Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin sammanfattar i Ekonomisk debatt 40-5 sin studie: ”Vår slutsats blir därför att det inte är möjligt att utvärdera det svenska jobbskatteavdraget på det sätt vi har försökt göra.

Vidare skriver författarna även: ”Den begränsade variationen mellan individer i avdragets storlek i kombination med komplexa sysselsättningstrender både före och efter reformen innebär en stor utmaning för vårt och framtida försök att utvärdera jobbskatteavdragets sysselsättningseffekter.” (Min kursivering.) Det är inte detsamma som att slå fast att det inte går att vetenskapligt bevisa att jobbskatteavdragen fungerar.

Svårigheterna som författarna av ovan nämnda studie ser handlar om det svenska jobbskatteavdraget. Den specifika reformen är svår att utvärdera av specifika skäl. Därför, menar jag, kunde det i reportaget också tydligare ha framkommit att Henrik Klevens forskning handlar om earned income tax credit i USA.

Den sammantagna bilden i reportaget om jobbskatteavdraget får det att framstå som att det är osannolikt att jobbskatteavdraget ger den sysselsättningseffekt som reformen har motiverats med. Det som hade kunnat nämnas är att det finns studier både från Sverige och andra länder som faktiskt sannolikgör effekten, och att den samlade forskningen gör gällande att lägre skatter i kombination med lägre bidrag leder till ökad sysselsättning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons