Annons

Lena Eskilsson:Resandets globala påverkan

Turism är på väg att bli världens största industri och är en källa till välfärd i många länder. Men det leder också till miljöförstöring och utplåning av lokala marknader.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Världsarvet Angkor Wat, det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja, exploateras hänsynslöst, ett exempel på turism som gått helt över styr.

Foto: ERIK DE CASTRO/REUTERS

Världsarvet Angkor Wat, det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja, exploateras hänsynslöst, ett exempel på turism som gått helt över styr.

Foto: ERIK DE CASTRO/REUTERS
Världsarvet Angkor Wat, det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja, exploateras hänsynslöst, ett exempel på turism som gått helt över styr.
Världsarvet Angkor Wat, det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja, exploateras hänsynslöst, ett exempel på turism som gått helt över styr. Foto: ERIK DE CASTRO/REUTERS

Mänskligheten har alltid varit på resande fot. Men ett resande som i huvudsak var till för nöje och rekreation – det vi i dag kallar turism – uppstod först under senare delen av 1700-talet. Det var då en mer utvecklad, men exklusiv, resekonst formerades. Organiserad turism uppstod när Thomas Cook vid 1800-talets mitt grundat den första resebyrån i Europa. Något senare bildades också de första turistföreningarna på kontinenten. En annan förutsättning var de nya kommunikationerna, främst järnvägen, liksom tillkomsten av moderna resehandböcker som inledde sin storhetstid med tillkomsten av Baedekers förlag. Ytterligare en viktig förutsättning för turism fanns i en aristokratisk och högborgerlig samhällsklass, vars ekonomiska förhållanden medgav att man reste för bildning och rekreation. Inte förrän efter andra världskriget började det bli möjligt för fler än de allra rikaste att nöjesresa. Det var då turismen som massrörelse började ta fart. I dag är turismen en industri som snabbt är på väg att bli världens största. Enligt FN:s turistorganisation gjordes 1 miljard internationella resor 2012. Den globala turismen svarar numera för en stor del av världshandeln, med en ekonomisk styrka jämförbar med sektorer som olja, energi, jordbruk och finans.

Annons
Annons

Trots detta har det i stor utsträckning saknats en seriös offentlig debatt om turismens och det omfattande nöjesresandets globala och lokala konsekvenser; hur det påverkar vår miljö och vår kultur. För den amerikanska journalisten och författaren Elizabeth Becker var detta drivkraften när hon reste jorden runt för att skärskåda en av världens största, men minst undersökta industrier. Resultatet blev Overbooked. The Exploding Business of Travel and Tourism, (New York 2013), Simon & Schuster. Bokens börjar med en beskrivning av hur turismen blir en global storindustri, därefter behandlas kultur-, konsumtions- och naturturism. Boken avslutas med en genomgång av Kina som den nya giganten inom den globala turistindustrin och USA som den gamla – ett USA som efter 9/11 till skillnad från de flesta andra länder under det senaste decenniet tagit ett steg tillbaka i praktiskt välkomnande av utländska besökare.

I bokens första kapitel diskuterar Becker frånvaron av granskande journalistik ifråga om turism. Till skillnad från exempelvis oljeindustrin som synas på alla möjliga sätt har resereportagen snarast blivit en förstärkning och förlängning av turistindustrin, menar Becker. Med få undantag syftar tidningars sidor och sektioner om resor till att vägleda konsumenter i hur man bäst spenderar pengar på turismens grundbultar: resa, bo, äta, göra. Sällan skrivs kritiska översikter. Detta dominerande ”feel-good”perspektiv är däremot sällsynt även i den livsstils- eller kulturjournalistik där andra fritidsbaserade upplevelser som film, musik och mat recenseras. Tänk er, skriver Becker, om filmrecensenter bara diskuterade sina favoritfilmer, restaurangkritiker bara skrev om sina favorittillhåll och musikkritiker aldrig sågade en undermålig operaföreställning!

Annons
Annons

Efter den inledande diskussionen om bristen på kritisk debatt och bevakning av turistindustrin börjar Becker sin upplysande genomgång av resesektorns stora expansion från senare delen av 1950-talet och framåt. Charterbolag och reseorganisationer började då underlätta resandets alla praktiska bestyr, och i stora upplagor av guideböcker beskrevs hur man bäst och billigast klarade sig i främmande land. En bästsäljande sådan var Europe on 5 Dollar a Day. Denna lilla skrift har sedan 1960 lockat miljontals amerikaner över havet och sen väglett dem till prisvärda hotell, restauranger och annat av intresse för en turist som hellre vill se sig som resenär. Dagens motsvarighet är Lonely Planet, titel på populära handböcker om länder och platser i världen, och nu världens största reseguideförlag.

När Elisabeth Becker reste jorden runt för att samla material till Overbooked uppsökte hon dels ansvariga politiker, ledare inom turistorganisationer och framgångsrika turistföretagare, dels de stora turistmålen runt om i världen. Hon deltog i arrangemang som kryssning och safari och hon besökte eko-parker, vingårdar och shoppinglandskap. Hon noterade många exempel på klok och ansvarsfull organisering av turistnäringen, men ännu fler och förfärande exempel på kortsiktighet och girighet. Frankrike, numera världens största turistdestination, framhålls som ett exempel på det förstnämnda, liksom Costa Rica som har blivit världsledande inom ekoturism. Kännetecken på ekoturism är att den ska minimera miljöpåverkan, skapa medvetenhet om och respekt för miljö- och kulturfrågor, ha en positiv inverkan på bland annat naturskydd, ekonomi och lokal kontroll samt öka kunskapen om värdlandets politiska, ekonomiska och sociala klimat.

Annons
Annons

I Beckers bok lyfts Kambodja fram som exempel på motsatsen till ekoturism, och på en turism som gått helt överstyr. Världsarvet Angkor Wat, det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja från 1100-talet, exploateras hänsynslöst. En av konsekvenserna är att hela tempelområdet håller på sjunka, då grundvattennivån dräneras genom byggandet av hundratals nya hotell. Kambodja är också på väg att överta Thailands rykte som globalt centrum för sexturism. Försvarare av den expanderande och oreglerade turismen i Kambodja framhåller dess stora ekonomiska betydelse för ett fattigt land. Turismen står för omkring 20% av landets bruttonationalprodukt, och turistindustrin är landets näst största arbetsgivare. Problemet är, liksom på så många andra håll inom turistindustrin, att lokalbefolkningen inte i någon större utsträckning får del av turistinkomsterna. Det är i huvudsak de stora utländska investerarna som profiterar på besökarnas pengar.

Kapitlet om konsumtionsturism behandlar dels Dubai och Abu Dabi som transformerat ett ökenlandskap på Arabiska halvön till ett gigantiskt shopping-Disneyland, dels den omfattande kryssningsturismen. Även om Becker upprörs över den skrupelfria turismen i Kambodja riktar hon sin skarpaste kritik mot kryssningsindustrin, den snabbast växande delen av den globala turistindustrin. De största rederierna Royal Caribbean och Carnival Cruise Lines går under bekvämlighetsflagg och undgår då exempelvis att betala sina anställda minimilöner och miljömässig granskning. Becker beskriver kryssningsfartygen som ”lågpris-Hiltons” som fraktar massor med människor kors och tvärs över haven utan att bry sig om allt avfall de lämnar efter sig och all förödelse de orsakar under den korta tid de invaderar hamnar. Som passagerare förväntas man konsumera så mycket som möjligt under kryssningen. Det anordnas så kallade seminarier som i princip går ut på att lura passagerare att köpa konst och diamanter med tveksamt värde. I hamnarna slussas turisterna till basarer fyllda med skräpsouvenirer. På de platser där fartygen lägger till tvingas lokala småbutiker och restauranger att slå igen eftersom kryssningsturisterna sällan får tid och möjlighet att på egen hand leta upp något utanför den snävt snitslade besöksbanan. Kryssningar är relativt billiga, men till grundpriset ska läggas alla tilläggskostnader som livet på ett kryssningsfartyg medför. Man får betala extra för underhållning och spel ombord, det är avgifter för internet, deltagande i sport- och motionsgrupper, fotografering och – eftersom lönerna är mycket låga – förväntas man ge rundhänt med dricks till flera kategorier anställda!

Annons
Annons

Före 1990 besökte ungefär 60% av alla internationella turister länder i västeuropa. Därefter ritades turistkartan om till att omfatta tidigare östblocket och delar av Asien och Afrika. Turism i Afrika innebär i stor utsträckning safari – för de 50 miljoner som årligen besöker kontinenten är vilddjursparker målet för de flesta. Becker väljer att besöka Zambia, som håller på att bygga upp sin safariturism på ett småskaligt och hållbart sätt där känslan av det ”gamla” Afrika finns kvar. Detta till skillnad från exempelvis Kenya och Sydafrika med sina enligt Becker alltför stora och tillrättalagda temaparker och välpaketerade safariturer där lyxiga tält är viktigare än om man får se en elefant eller inte.

I Asien är Kina den nya kolossen inom turistindustrin. Landet och kineserna har dock en kort turismhistoria. Det var inte förrän på 1980-talet som de kinesiska ledarna öppnade landet för den globala ekonomin, och därmed för turism. Turismen var i själva verket av central betydelse för landets nya öppna politik. I dag är Kina en av de största destinationerna inom internationell turism, vilket innebär enorma inkomster. 2011 tjänade landet 45 miljarder dollar på utländska turister. Men kinesiska resenärer är själva stora resekonsumenter. Andelen kineser som reser utomlands har ökat kraftigt de senaste åren och kinesiska resenärer är nu de som lägger mest pengar på utrikes resande enligt FN:s världsturistorganisation. Trots detta tappar de kinesiska turisterna allt mer i popularitet på grund av sitt, som många menar, ohyfsade beteende utomlands. Den senaste skandalen som valsade runt i världens medier handlade om den kinesiske tonårspojke som klottrat på en relief i ett 3000 år gammalt tempel i Luxor. Myndigheterna har reagerat och befarar att kinesiska turisters beteenden skadar landets anseende. En ny turistlag är i vardande som ska ge resebyråer rätt att bestraffa turister som bryter mot etik och moral i de länder de besöker.

Annons
Annons

Jag har själv aldrig rest jorden runt med en hundörad Lonely Planet i ryggsäcken, och jag har aldrig tågluffat genom Europa. Men jag har många gånger varit turist. Efter att ha läst Beckers mycket tankeväckande undersökning inser jag att även jag – på ont och gott – därmed bidragit till världens snabbast växande ekonomi. Turistresande i sig är varken gott eller ont. Turistindustrin däremot kan ha bra och dålig inverkan på den fysiska och kulturella miljö där den verkar. För många länder, rika som fattiga, utgör turistinkomster en källa till välfärd. I andra länder har turismen en alltför stor del i miljöförstöringen och utplåningen av lokala marknader och levnadssätt. Statliga myndigheter har ett stort ansvar för att övervaka turistindustrins negativa konsekvenser. Men som enskild turist har jag likväl ett eget ställningstagande att göra. När man läst Overbooked inser man att turism inte handlar om ”100 platser att se innan man dör” utan och att man inte kommer att hinna se de 100 platserna innan de dör.

Lena Eskilsson
är docent i idéhistoria vid instiutionen för idé - och samhällsstudier på Umeå universitet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons