Annons
Krönika

Catarina Kärkkäinen:Revolutionen pågick varje dag

En av många bilder som är censurerade i Kina i dag.
En av många bilder som är censurerade i Kina i dag. Foto: Jeff Widener/TT

Fortfarande 30 år efter det dramatiska året 1989 förstår Sverige inte varför väst vann kalla kriget.

Under strecket
Publicerad

Människor har i efterhand beskrivit det med ord som för tankarna till apokalypsen. Blod och jordiska kvarlevor på gatorna, och mödrar som skrek i gråt över förlorade söner. Det var i sanning en massaker som utspelade sig på Himmelska fridens torg den 4 juni för 30 år sedan.

Demonstrationerna hade pågått i en och en halv månad när den kinesiska regimen rullade ut stridsvagnar på torget och öppnade eld mot sin egen befolkning. Det går nog inte att till fullo begripa demonstranternas mod. Men den som har sett den historiska bilden på den okända rebellen, mannen som genom att ensam ställa sig framför en kolonn av stridsvagnar lyckades hindra dessas framfart, glömmer den inte.

Året var 1989, och världen var på väg att förändras för alltid. Händelserna på Himmelska fridens torg lyckades inte bringa frihet och demokrati till Kina, men dess budskap spreds över jorden. Samma dag valde Polen bort kommunismen. Demonstrationer spred sig över Europa. Samma höst föll Berlinmuren efter partifunktionären Günter Schabowskis blunder om att liberaliseringen träder i kraft omgående. Två år senare upplöstes Sovjetunionen.

Annons
Annons

Också regimerna blickade österut. I dag vet vi att demonstrationerna i Europa slutade fredligt, men inser nog inte hur nära vi var en liknande massaker i Leipzig eller Berlin. Det hände i Tbilisi.

Året var 1989. Världen förändrades för alltid, men i Sverige var det lugnt och stilla. Jens Christian Brandt beskrev det väl när han kallade Berlinmurens fall för festen vi missade.

I svensk media ställdes frågor om hur det skulle gå utan murens stabiliserande faktor. När fokuset inte snarare var på Sveriges framgångar i tennis. Det skriver Andreas Ericson om i en av de fyra essäer som Timbro förlag i dagarna har givit ut om 1989.

I Sarajevo i det forna Jugoslavien pågick revolutionen varje dag. Jasenko Selimović beskriver i sin essä murens fall som den lyckligaste dagen i sitt liv. Socialismen höll på att krackelera, och tonåringen som vuxit upp i den kunde plötsligt få ta del av böcker, rockband, filmer och föreställningar. Så småningom kom han till Sverige bara för att upptäcka att vi inte värderade det som han såg som våra styrkor.

Det som hände det mytomspunna året 1989 var inte bara att väst segrade. En ny ordning blev till, som vi fortfarande lever i, precis som människorna just dessförinnan levde i ordningen som skapades av 1945. När ondskans imperium föll och länder fick frigöra sig från det uppstod ett vakuum som många fyllde med nationalism, religion och krig mellan kulturer. Det skriver redaktören Andreas Johansson Heinö i sin essä.

När muren föll satt han på en buss genom Europa för att i Frankrike fira 200-årsjubileet av revolutionen. Men märkesåret 1989 kom av sig av nya revolutioner. Det var, skriver Heinö, en krock av idealen, minnet av historien och den verklighet där allting sker på en gång. När vi betraktar 1989 bör vi göra det för att lära oss om vår samtid.

Annons
Annons

Det finns svårigheter med den ordning som vi levt i sedan 1989. Hur löser vi komplicerade kulturfrågor inom ramen för den liberala demokratin? Hur värnar vi både det nationella och det europeiska, och ser att det ena förutsätter det andra? Det är frågor som behöver svar.

I den återpublicerade essän av Milan Kundera från 1983 ryms eviga sanningar. Han skriver: ”I det ögonblick Ungern inte längre är Europa, det vill säga Västerlandet, är det utslungat utanför sin egen bestämmelse, utanför sin egen historia; det förlorar sin identitets själva väsen.” Europa då och i dag är lika mycket andliga föreställningar som geografiska fenomen.

I dag känner många kinesiska studenter inte till massakern. För dem är den 4 juni bara ett datum och Himmelska fridens torg bara en plats. Kontrollen och förtrycket har ökat under president Xi Jinping. Landet ägnar sig åt mjuk krigföring och sprider propaganda i Europa. Västerlänningar på framstående positioner åker till Kina och kommer hem med en förvriden berättelse om den kinesiska drömmen.

Propagandan blottlägger också någonting om oss själva. Vi har ett samtal att föra om varför väst vann över öst – varför våra värderingar, institutioner och rättigheter har gjort vår del av världen rik – som vi inte har tagit på allvar. Det borde inte krävas en person som flytt kommunismen för att förklara varför Sverige är ett bra land.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons