Annons

Maria Ludvigsson:Riksbanksförvaltning en god början på privatisering

Under strecket
Publicerad

**Det var Erik Ullenhag **(FP) som styrde upp diskussionen på Timbro i ideologisk och marknadsliberal riktning. Men det berodde inte på dålig hållning hos tankesmedjan utan på ämnet i sig. I stället för att ta det säkra greppet ”alla argument mot statligt ägande” talade Stefan Fölster och Dag Detter om sin bok ”The public wealth of nations” som utförligt beskriver hur statligt ägande skulle kunna fungera bättre med en annan ägarmodell.

Greppet föranledde Ullenhag och hans meddebattör Emil Källström (C) att markera aversion mot det mesta av statligt ägande.
Det gjorde de rätt i. Även borgerliga vurmar då och då både kommunala och statliga bolag och håller hårt i dem som intressepolitiska spelpjäser. Som Stefan Fölster påminde om var Anna Kinberg Batra och dåvarande finansmarknadsministern Peter Norman så sent som i december 2012 tydliga med att de inte såg att det finns något egenvärde i att sälja statliga bolag, eller ens i privat ägande.

Fölster konstaterade också att de bolag man då borde ha sålt sedan dess har sjunkit i värde med fem miljarder kronor. För skattebetalarna fanns det alltså fem miljarder goda skäl till försäljning trots allt.

Annons
Annons

**Fölsters och Detters **bok är internationellt omskriven och titeln är förstås en blinkning till Adams Smiths ”The wealth of nations” som går ut på att välstånd uppstår ur privat, inte statlig, företagsamhet. Poängen är att beskriva en form av statligt ägande som dels kan underlätta privatisering, dels förvaltar de statliga tillgångar som finns långt bättre ekonomiskt.

Ett slags pragmatiskt närmande; det finns för mycket statligt ägande och innan politiker fått tummen ur är det klokt att förbättra förvaltningen.

Bara en sådan sak som att få politiskt ansvariga att kunna svara på exakt hur stora statens tillgångar är. Utöver de mer välkända bolagen finns fastighetsbestånd som är omfattande, och kommunalt ägande som inte går att överblicka.

Att samla ägarstyrningen i något som kan liknas vid Riksbankens oberoende ställning, under riksdagen, skulle styra upp det statliga ägandets yviga och vildvuxna slöseri. Redan 2012 fanns en utredning som föreslog en liknande ordning, Ägarutredningen SOU 2012:14. Tanken var att avpolitisera ägarstyrningen, för att småningom även avpolitisera själva ägandet. Den tanken bör hållas vid liv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons