Annons

”Riksdagen bör rösta nej till EU:s Kuba-avtal”

I mitten av mars kommer Sveriges riksdag att ta ställning till EU:s avtal om politiskt samarbete, bistånd och handel med Kuba. Riksdagen bör då rösta emot avtalet av respekt för de människorättsförsvarare som under hårt förtryck och svår fattigdom arbetar för demokratisering av den kubanska staten. Det skriver Anders L Pettersson och Erik Jennische, Civil Rights Defenders.

Under strecket
Publicerad

Anders L Pettersson och Erik Jennische skriver att Kubas nya konstitution inte lämnar något utrymme för de medborgare som vill engagera sig för ett demokratiskt politiskt system.

Foto: David Lagerlöf, Pressbild, Ramon Espinosa/APBild 1 av 1

Anders L Pettersson och Erik Jennische skriver att Kubas nya konstitution inte lämnar något utrymme för de medborgare som vill engagera sig för ett demokratiskt politiskt system.

Foto: David Lagerlöf, Pressbild, Ramon Espinosa/APBild 1 av 1
Anders L Pettersson och Erik Jennische skriver att Kubas nya konstitution inte lämnar något utrymme för de medborgare som vill engagera sig för ett demokratiskt politiskt system.
Anders L Pettersson och Erik Jennische skriver att Kubas nya konstitution inte lämnar något utrymme för de medborgare som vill engagera sig för ett demokratiskt politiskt system. Foto: David Lagerlöf, Pressbild, Ramon Espinosa/AP

DEBATT | KUBA

EU och Kuba inledde förhandlingar om ett avtal våren 2014, och undertecknade det i slutet av 2016. EU:s förhoppning har varit att relationerna ska leda till att den kubanska regeringen lyssnar på EU:s argument om värdet av de mänskliga rättigheterna. Men utvecklingen har gått åt motsatt håll. Under åren EU har samarbetat med Kuba, har förtrycket av människorättsförsvarare förvärrats tydligt. Antalet politiska fångar registrerade av den ”Kubanska konstitutionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning” ökade mellan 2015 och 2018 från 71 till 120.

Dialogen har också resulterat i att EU tystnat i sin kritik av den kubanska regeringens människorättskränkningar. EU kallar Kuba för en ”enparti-demokrati”, ställer inte längre krav på flerpartidemokrati och på att staten ratificerar de centrala människorättskonventionerna.

Annons
Annons

Samtidigt har den kubanska ledningen under de senaste åren omorganiserat såväl staten som kommunistpartiet. Denna omorganisation avslutade den 24 februari när kubanerna fick ta ställning till en ny konstitution i en folkomröstning. Enligt kubanska valkommissionen röstade 87 procent för, men resultatet måste ifrågasättas, då centrala kriterier för en fri och demokratisk process inte respekterades. Inga motståndare till den nya konstitutionen fick utrymme i medierna, det fanns ingen officiell förklaring till vad en nej-röst innebar och inga oberoende nationella eller internationella observatörer fick tillstånd att verka.

Texten i den nya konstitutionen är till stora delar ny, men den beskriver samma stat som tidigare. Den befäster att det kubanska kommunistpartiet är ”den främsta ledande politiska kraften i samhället och staten” och att partiet organiserar ”de gemensamma krafterna i byggandet av socialismen och i framstegen mot det kommunistiska samhället”.

Ledamöter i nationalförsamlingen såväl som i kommunala församlingar kan avsättas när som helst. Rättssystemet kontrolleras av politiken eftersom domare och åklagare enkelt tillsätts och avsätts av nationalförsamlingen. Yttrandefriheten begränsas av att inga massmedier får ägas privat.

Konstitutionen förklarar också att dess ”socialistiska system” är ”oåterkalleligt”, och att medborgare har rätt att ta till vapen mot dem som försöker kullkasta den politiska och ekonomiska ordningen.

Det finns inget utrymme i konstitutionen för medborgare som vill engagera sig för ett demokratiskt politiskt system.

Annons
Annons

Varken den gamla eller den nya konstitutionen erkänner medborgarna rätten att delta i samhällets utformning genom att ”rösta och bli vald vid periodiska och reella val, som förrättas på grundval av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning, varigenom [det] garanteras att väljarnas vilja fritt kommer till uttryck”, som artikel 25 i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter lyder. 

Konstitutionen säger förvisso att den kubanska staten ska respektera mänskliga rättigheter, men den kubanska regeringen har tydligt förklarat att man inte har för avsikt att ansluta sig till de internationella konventioner där dessa definieras. 

Den svenska regeringen argumenterar i sin proposition för att Kuba-avtalet behöver godkännas för att EU ska kunna samarbeta och föra dialog med Kuba om demokrati och mänskliga rättigheter. Men genom att skriva en ny konstitution som går på tvärs med just de värden som EU vill förmedla har den kubanska regeringen bevisat att den inte är intresserad. 

Den 1 mars greps vår partner i Havanna, människorättsförsvararen Ariadna Mena Rubio av säkerhetspolisen och hotades med allvarliga konsekvenser för henne och hennes familj om hon inte slutade med sitt arbete. Ariadna Mena Rubio hade de senaste veckorna öppet kampanjat för ett nej i folkomröstningen, och de senaste månaderna besökt flera av EU:s ambassader i Havanna för att bland annat diskutera EU-avtalet.

Om den svenska riksdagen nu godkänner avtalet i tron att dialogen kommer att leda till förändringar för de kubanska medborgarna innebär det två saker: 

• För det första, att riksdagen inte uppmärksammar hur den kubanska regeringen fortsätter att systematiskt att krympa utrymmet för kubanska människorättsförsvarare.

• För det andra, att den kubanska regeringen återigen slipper ta konsekvenserna av att man under 60 år konsekvent förtryckt sina egna medborgares rättigheter.

Den svenska riksdagen bör hålla sina demokratiska ideal betydligt högre än så, och tydliggöra att det inte blir något avtal förrän de kubanska medborgarna kan välja sina egna politiska företrädare i demokratiska val, och har alla sina medborgerliga och politiska rättigheter garanterade i konstitutionen och i lagarna.

Anders L. Pettersson
Executive Director, Civil Rights Defenders
Erik Jennische
programchef, Latinamerika

Riksdagens utrikesutskott diskuterar avtalet den 14 mars. Processen finns här.
Här finns länk till nya konstitutionen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons