Annons

Catarina Kärkkäinen:Robinson Crusoe hade varit utan pension

Sparande är guld.
Sparande är guld. Foto: Henrik Montgomery/TT

Behovet av privat sparande är stort, men incitamenten små.

Under strecket
Publicerad

Sparande är en förutsättning för tillväxt. Det är inte särskilt svårt egentligen. Robinson Crusoe lever ensam på sin ö. För att överleva måste han äta. Han ägnar tolv timmar om dagen åt att plocka bär – under vilka han lyckas plocka 1 000 bär som han sedan äter. Crusoes konsumtion är lika stor som hans produktion. Så länge detta är fallet kommer hans levnadsstandard att förbli konstant.

Lyckas han däremot skära ned sin konsumtion till 800 bär om dagen, men fortfarande plocka bär i samma takt, får han ett överskott på 200 bär varje dag. Den femte dagen kan han avstå från bärplockning. Den dagens tolv timmar kan han till exempel ägna åt att bygga ett redskap för att effektivisera sin bärplockning.

När redskapet är klart kan han plocka 1 500 bär på tolv timmar. Han kan alltså äta mer och ändå jobba kortare dagar. Genom sparande, kapitalackumulation och investering i produktionsmedel har han ökat sin produktivitet. Det har givit honom högre levnadsstandard i form av mer mat och mer fritid. På samma sätt kan han välja att öka sitt sparande för att på ålderns höst arbeta mindre och ändå ha mat på bordet.

Annons

Illustrationen med Crusoe på sin ö gjordes ursprungligen av den österrikiske ekonomen Murray Rothbard och visar, förenklat, behovet av sparande i en ekonomi. Om Crusoe hade ätit 1 000 bär om dagen hade han aldrig kunnat höja sin levnadsstandard. Om han hade höjt sin konsumtion till 1 200 bär om dagen genom att låna 200 bär av Fredag, i boken en av Crusoes följeslagare, hade han blivit skuldsatt. Om Fredag hade konsumerat 100 av bären som sparades varje dag, hade Crusoes incitament att spara inte varit lika goda.

Sparande har alltid en alternativkostnad. Eftersom vi behöver avstå från konsumtion i stunden som på olika sätt kan vara attraktiv behöver vi goda incitament att spara – som att vi kan få våra pengar att växa, och således få större utdelning senare, och att vi kommer att behöva dem i en annan fas i livet.

Men om politiken sätter dessa incitament ur spel blir det svårt. De allra flesta hade behövt komplettera inkomstpensionen och tjänstepensionen med ett privat pensionssparande, men möjligheterna är begränsade. År 2016 slopades avdragsrätten för privat pensionsförsäkring och IPS. Det innebär att den som fortsatte sätta av premier i sådant sparande efter årsskiftet i praktiken blev dubbelbeskattad, eftersom man behöver betala inkomstskatt även när pensionen tas ut.

Var tionde svensk som hade ett pensionssparande innan avdragsrätten slopades har inte kommit i gång med ett nytt sparande. Det visar en undersökning från Yougov som gjorts på uppdrag av Nordnet, vilket Frida Bratt, sparekonom på Nordnet, skrivit om i SvD.

Undersökningen omfattade 1 007 svenskar. Om man överför andelen till den arbetsföra befolkningen (5,8 miljoner i åldern 20–64 år enligt SCB) handlar det om nästan 600 000 svenskar som har slutat spara. Oron kring skatten på ISK-sparande har sannolikt också bidragit negativt. Om Crusoe inte levt på sin ö utan i Sverige, hade det nog inte blivit något nytt bärplockningsredskap, eller ledig tid på ålderns höst.

Problemen med Sveriges pensionssystem sträcker sig långt tillbaka. Våra höga skatter täcker inte de långtgående löften som befolkningen anser sig ha fått. Dåvarande statsminister Göran Persson sade redan år 2005 att politikerna inte hade varit tillräckligt tydliga med att det nya pensionssystemet är kopplat till läget i ekonomin och hur demografin ser ut. ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort.” Samtidigt har minusräntan gjort det enkelt att låna. Hushållens skulder uppgår till över 10 000 miljarder kronor, och ökar snabbare än tillväxten.

Behovet av privat sparande är stort, men incitamenten små. Givet att Magdalena Andersson har givit uttryck för förståelse för att vi är på väg in i sämre tider, vore det önskvärt om regeringen åtgärdade detta. Människan har naturliga instinkter att ta hand om sig själv och de sina, men kommer inte att så göra om dessa sätts ur spel.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons