Annons

Ivar Arpi:Robotarnas attack kom från yttre cyberrymden

Ivy Mike, amerikansk provsprängning av världens första vätebomb 1 november 1952 på Enewetak-atollen i Stilla havet.
Ivy Mike, amerikansk provsprängning av världens första vätebomb 1 november 1952 på Enewetak-atollen i Stilla havet. Foto: TT
Under strecket
Publicerad

Mänskligheten står på sin civilisatoriska höjdpunkt. Allt blir bättre och bättre i de tolv kolonierna, och tack vare teknologiska framsteg är livet mer bekvämt än någonsin. Det är utgångspunkten för miniserien ”Battlestar Galactica” (2003), en science fiction-serie som även icke-nördar har sagt sig uppskatta. Handlingen börjar med att världens främsta vetenskapsman, Gaius Baltar, just har lanserat sin lösning för att göra mänskligheten ännu tryggare: Ett idiotsäkert system som länkar samman alla delar av försvaret av de tolv kolonierna. Men varför behövs ens ett försvar i tider av fred och välmåga?

I 40 år har det varit vapenstillestånd med cylonerna, ett cybernetiskt släkte som skapades för att vara människans tjänare, men som gjorde uppror och försvann ut i rymden. Ingen har sett till dem sedan dess. En dag förväntas de komma tillbaka. Därför är Baltars genialiska försvarssystem nödvändigt.

Strax efter att det installerats attackerar cylonerna med kärnvapen och cyberattacker. Utan Baltars vetande har hans assistent (och älskarinna) skapat en bakdörr för cylonerna. De slår fort ut de tolv koloniernas försvar, som inte kan mobiliseras när alla nätverk slås ut. Cylonerna får till och med människans slagskepp att attackera varandra. Så gott som hela mänskligheten utplånas i attacken.

Annons
Annons

”När dricksvatten, elförsörjning, sjukvård, kollektivtrafik, betalningar och livsmedelsförsörjning är beroende av it för att fungera så har vi en situation där minsta störning kan leda till systemkollaps.”

Att digitalisering automatiskt leder till att robotar från yttre rymden utplånar mänskligheten är det nog ingen som tror (även om ”Battlestar Galactica” är en fantastisk tv-serie). Och visst är det lätt att peka på mängder av fördelar med att alltmer av samhället digitaliseras. Mobilt bank-id, Swish, Uber – listan kan göras lång. Vanligast är också att man hör olika versioner av digitaliseringens evangelium – letar man negativa nyheter får man i regel läsa om att digitaliseringen inte har gått tillräckligt fort eller långt.

Men det finns verkliga baksidor. När alltmer av våra liv existerar i olika slags moln på nätet, blir vi också sårbara för cyberangrepp. Transportstyrelsens klantarsleri med utlokalisering av hemlig information till icke säkerhetsklassad personal på IBM är ett exempel. Hillary Clintons användande av en privat mejlserver där säkerheten var sisådär, under sin tid som USA:s utrikesminister, är ett annat exempel på klanteri som kunde fått svåra konsekvenser. Exemplen är många. I Sverige har vi gått längre med digitaliseringen – och internetpenetrationen har gått långt – än många andra.

Jacob Henricson, konsult inom informationssäkerhet och riskhantering, skriver på SvD Debatt om riskerna (18/3):

”Viktiga samhällsfunktioner har gradvis genomgått en digitalisering. Från början förmodligen med förbehållet att man när som helst skulle kunna koppla tillbaka till helt manuella procedurer. I dag är det inte längre möjligt att återgå till manuell drift, och ingen kommer ihåg att något beslut fattades om att frångå förbehållet. Utan it-stöd upphör elförsörjningen.

Annons
Annons

Riskerna är verkliga, även om cylonerna är på låtsas.

När dricksvatten, elförsörjning, sjukvård, kollektivtrafik, betalningar och livsmedelsförsörjning är beroende av it för att fungera så har vi en situation där minsta störning kan leda till systemkollaps. Även om riskerna på kort sikt är låga så är det på lång sikt, med dagens teknikutveckling, oundvikligt att ett it-avbrott leder till stora förluster av människoliv. Det spelar egentligen ingen roll om hotet kommer utifrån eller inifrån, konsekvenserna är desamma.”

Det enda slagskeppet som överlever cylonernas attack är Battlestar Galactica (som gett mini-serien sitt namn). Orsaken är att kommendör William Adama har vägrat ansluta skeppet till nätverket, inte för att han är teknikfientlig, utan på grund av risken för cyberattacker. När miniserien börjar ska skeppet just bli museum. I stället blir ”Battlestar Galactica” det sista hoppet för den lilla spillra av människor som har överlevt.

Okej, det är en tv-serie. Men vi bör noga tänka över vad som behöver digitaliseras och vad som måste hållas borta från nätverk. Riskerna är verkliga, även om cylonerna är på låtsas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons