Annons
Recension

Opera mecatronicaRobotsvan väcker själen i maskinen

Under strecket
Publicerad

Opera mecatronica

Genre
Dans

R1 Kungliga Tekniska högskolan, Drottning Kristinas väg 51. Öppet: Idag kl 16-20, lörd 12-16, sönd 12-16.

Rostig, ärgad och krokig hänger koloratursopranen Olimpia till synes livlös över gropen som markerar hjärtat i R1, Sveriges första kärnreaktor 40 meter under jord på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Numera är det mäktiga rummet experimentscen. Och här har koreografen Åsa Unander-Scharin och hennes medarbetare, bland dem kompositören Carl Unander-Scharin, funnit en perfekt plats för sina mekaniska skapelser. Det är ett möte mellan avancerad teknologi, dans och musik där varje verk anspelar på klassiska myter kända från opera- och balettvärlden.

Åsa Unander-Scharin beskriver i sin doktorsavhandling 2008 lockelsen i att använda digital teknik och marionetter för att få syn på vad som är mänskliga kvaliteter i kroppars rörelse. Avhandlingen heter Mänsklig mekanik och besjälade maskiner, och det kan även sammanfatta rundvandringen i Opera mecatronica. Här visas åtta verk från 1998 och framåt varav tre är interaktiva och tre redovisas i filmform.

Olimpia gör sin världsdebut på R1. Det är sällsamt att se den magra skrotmarionetten få liv, så mänskligt skör och ändå virtuos i sina expansiva rörelser. Huvudet, en vittrad avgasrenare, vrider sig lakoniskt till en skramlig och dramatiskt ekande aria som är en syntetisk bearbetning av Offenbachs opera Hoffmanns äventyr.

Annons
Annons

Det finns en melankoli och skönhet i denna retrofuturism. Man läser in känslor och liv i de mekaniska objekten, som med svindlande enkelhet omfattar det hypermoderna och arkaiska, och därmed öppnar för associativa irrfärder i livets mysterium.

Robocygne är också en ny bekantskap, en bedårande svart svan som med skälvande fjädervingar och kropp i tyll dansar till trollkarlen Rothbarts tema ur Tjajkovskijs Svansjön. Den långa, smäckra halsen har kotor av små motorer som får den att böja sig med imponerande vighet. Det är en vemodig och likväl lite farlig skapelse som bär både djuret och människan inom sig. En ballerina svår att slita sig från.

Bland de interaktiva verken är det Stockholmspremiär för Ombra mai fù, ett kopparträd med sensorer som reagerar på rörelser. När man närmar sig hörs arian ur Händels opera Xerxes där huvudrollen kärleksfullt prisar trädet och dess skugga. Det är vackert och samtidigt lite komiskt att vandra under metallöv som darrar av ljudvågorna.

I de vindlande gångarna i reaktorkällaren kan man återse Orfeus klagan (i filmad version), en orange industrirobot som enkelt men effektivt uttrycker sorgen över Euridice. Med dessa 500 kilo högteknologi började Åsa Unander-Scharin sin resa för tolv år sedan. Missa inte en märklig färd, suggestivt ljussatt av Anders Larsson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons