X
Annons
X
Fördjupning

Robyn: ”Får se vad gubben gör, kan bli nej nästa gång”

23 år efter debuten "Robyn is here" är Robyn tillbaka. Som enda svenska tidning träffar SvD landets största popstjärna hemma i Stockholm för en intervju om sorgen, musiken, terapin och framtiden.

När man förlorar människor blir saker som var viktiga innan, inte alls viktiga längre, säger Robyn om sin svåra tid. Foto: Heji Shin

Robyn sitter nedsjunken i en stor fåtölj i det egna skivbolaget Konichiwa Records lokaler. Några våningar upp i samma hus ligger hennes lägenhet och hon är ledigt klädd i en stor, grå luvtröja och träningstajts. Det har gått en vecka sedan det 90-tals house-influerade albumet ”Honey” släpptes, en vecka sedan tusentals fans vann en plats på en hemlig konsert i konsthallen Artipelag i Stockholms skärgård.

Innan det befann sig Robyn helt under radarn, i mer än ett halvt decennium.

Visserligen har hennes röst hörts på avstånd, i samarbeten med internationella artister som Todd Rundgren, Kindness och Röyksopp. Men själva Robyn, personen av kött och blod, artisten, har i princip varit försvunnen – tills nu. När en del av den outgivna Robyn-låten "Honey" spelades i ett avsnitt av tv-serien "Girls" 2017, men inte ens den gavs ut, började man misströsta. Kanske hade Robyns banbrytande pop redan gjort sitt och hörde en annan tid till?

Annons
X

Det var händelser som jag inte planerat för alls och det drog i väg mig på ett äventyr som förändrade mig likaväl som meningen med skivan och hur den skulle låta.

Robyn hade lätt kunnat pensionera sig och låta sitt arv eka genom pophistorien.

Hennes låt "Be mine" från 2005 sådde fröet till dagens pop där bredd möter kredd. När hon bröt sig loss från sitt stora skivkontrakt och startade det egna bolaget Konichiwa Records redan 2004 visade hon vägen för den moderna musikekonomin. Med "Body talk" bröt hon upp genrer som dans, hiphop, pop och blandade dem, långt innan den typen av musik intog topplistorna.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men musikalisk pension var aldrig ett alternativ för Robyn. I själva verket hade hon påbörjat det nya albumet direkt efter att hon turnerat klart med "Body talk"-skivorna 2014. Men något kom emellan.

    – Min vän Christian Falk blev sjuk och gick bort, samtidigt bröts min relation upp. Det var händelser som jag inte planerat för alls och det drog i väg mig på ett äventyr som förändrade mig likaväl som meningen med skivan och hur den skulle låta.

    Du gick i terapi under en lång tid, vad fick dig att börja med det?

    – Jag började redan 2010. Men när Christian dog och min relation samtidigt bröts upp insåg jag att här kommer en tuffare period i livet. Jag visste inte vad det skulle bli av sorgen, eller ens hur någonting skulle bli. Det slutade med att jag gav terapin mycket mer tid än jag någonsin hade planerat för.

    Hur ofta var du där?

    – Mellan tre och fyra gånger i veckan mellan 2010 och 2017.

    Det är nästan som en heltidssyssla.

    – Ja, och jag behövde det. När man är ledsen och går igenom komplicerade perioder av sorg skiftar perspektiven. När man förlorar människor blir saker som var viktiga innan inte alls viktiga längre. Jag hade svårt att jämka det med resten av samhället. Jag ville och behövde ta tid att lära mig att förhålla mig till det. Och nu när jag är klar med terapin vill jag inte gå tillbaka till innan. De nya perspektiven är en viktig del av att vara människa.

    Som att du utbildade dig i dig själv.

    – Precis, jag hade nästan en instinktiv längtan efter att fördjupa mig i livet. En period när det blev mer intressant för mig att gräva i det som finns och är, än att skaffa mig nya externa upplevelser. Nästan som ett bokslut jag var tvungen att göra inför resten av livet. Och som lade grunden till den nya musiken.

    Du slog igenom stort som tonåring och flyttade bland annat till USA för att bli lika stor där, något som inte blev helt lyckat. Hur stor del hade de upplevelserna i din terapi?

    – Det är en del av mitt liv, så det är omöjligt att ta det ur ekvationen. Men mitt jobb i terapin handlade bara delvis om mitt kändisskap eller whatever man ska kalla det, och desto mer om att jag blev nyfiken på mig själv, att förstå mig.

    I samband med lanseringen av nya skivan ”Honey” gjorde Robyn en ”hemlig” spelning på Artipelag. Konserten sponsrades av Red Bull, som enligt Robyn gjorde det hela möjligt. Foto: Heji Shin

    Christian Falk var nästan 20 år äldre än dig. Vad fann ni i varandra som gjorde er så nära?

    – Vet inte. Jag tyckte bara så mycket om honom, och han om mig. Vi gillade både mötet mellan dansmusik och pop, friheten i att blanda dem. Han var som tjejer ofta kan vara. Självlärd, superkänslig och med massa energi. Han fick mig aldrig att känna mig dum eller dissa mina idéer för att de inte var teoretiskt och tekniskt underbyggda, som andra producenter kan göra. Han fattade vad som var viktigt och fick teknologi att jobba för honom istället för tvärtom.

    Hur hör man hans ande i "Honey"?

    – Jag besökte ett medium för några år sedan som lät Christian hälsa från andra sidan att jag skulle göra musik på nätterna istället. Det är klart han vill. Christian symboliserar känslan att få vara i det som man tycker känns rätt och bra för en själv, det är det som är "Honey".

    Så du skrev "Honey" på natten?

    – Ja, efter det gjorde jag det. Mycket av skivan skrev jag här.

    Hon sveper med armen. Rummet där vi sitter ser nästan ut som en klädbutik, identiska luvtröjor på klädhästar och en exklusiv samling sneakers på golvet. Det är plagg till plåtningar och bandets scenkläder. I ett rum längre in är golvet målat i ljus rosa och väggarna klädda i speglar, hennes egen dansstudio och låtskrivarlya.

    Under de här åren har du också utbildat dig i ljudteknik och produktion. Varför behövde du det?

    – Jag kände mig begränsad av att rent tekniskt inte kunna utföra de grejer jag vill. Innan var jag tvungen att berätta i ord hur jag tycker och tänker att en ny sång ska låta. Det är en helt annan sak att kunna programvarorna och pröva sin idé själv, för att sedan presentera den. Genom att gå kursen "Vem kan bli producent?" hos Popkollo så ville jag också döda spöken och den onödiga respekten jag har för teknologi.

    Och på skivan står du med som producent för första gången.

    – Ja, på tre låtar. Jag producerade demosarna för "Missing u" och "Because it’s in the music" och la grunden för "I’m a human being". Det finns fler låtar.

    Som ska släppas snart?

    – Ja, jag vet inte riktigt när, men de kommer också. Jag ska bara göra klart dem.

    Beroende på vad den där gubben gör i framtiden så kanske jag säger nej nästa gång de frågar.

    Åtta år är en evighet i den moderna musikvärlden – vad har förändrats?

    – Allt går så mycket snabbare, det gör att folk är lite utbrända hela tiden. Sen är kommunikationen väldigt visuell, det har jag alltid gillat. Jag älskar den visuella dimensionen med Madonna, Prince och Kate Bush. Den ständiga kommunikationen ställer också vettiga krav på artisters autenticitet. Folk ser igenom det som inte är äkta och det finns en bättre dialog kring artisters värderingar och vad de står för.

    Den hemliga spelningen på Artipelag var påkostad och helt gratis för dem som vunnit en plats via ett digitalt Robyn-spel. Den var också sponsrad av företaget Red Bull, vars grundare har kallats "Europas Donald Trump", bland annat för sina planer på att starta en nyhetssajt som den tyska tidningen Handelsblatt likställer med alternativhögersajten Breitbart.

    Hade du några betänkligheter kring att göra en Red Bull-sponsrad konsert?

    – Jag har tänkt på det jättemycket. Jag har försökt förstå vad den här nyhetssajten ska bli för någonting och hur det är kopplat till företaget. Men det är det inte, strukturellt och kulturellt är det två olika företag. Red Bull har också skapat otroligt fina grejer för musikälskare världen över som är sjukt bra, det respekterar jag djupt. Deras sponsring gjorde hela eventet möjligt, det var extremt dyrt och jag hade inte kunnat göra det utan dem.

    Är det framtiden – att samarbeta med exempelvis energidryckesföretag istället för multinationella livebolag?

    – Absolut, vi har redan varit där ett tag. Men det är först nu som företagens konstnärliga ambitioner är på en så hög nivå att det går att göra någonting bra. Men det är knepigt. Beroende på vad den där gubben gör i framtiden så kanske jag säger nej nästa gång de frågar.

    Annons
    X
    Annons
    X

    När man förlorar människor blir saker som var viktiga innan, inte alls viktiga längre, säger Robyn om sin svåra tid.

    Foto: Heji Shin Bild 1 av 2

    I samband med lanseringen av nya skivan ”Honey” gjorde Robyn en ”hemlig” spelning på Artipelag. Konserten sponsrades av Red Bull, som enligt Robyn gjorde det hela möjligt.

    Foto: Heji Shin Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X