Annons

Roma ArmeeRomer från hela Europa tar upp kampen mot fördomar

Mihaela Dragan och Lindy Larsson i ”Roma Armee” som kommer till Dramatens Bergmanfestival den 26 augusti.
Mihaela Dragan och Lindy Larsson i ”Roma Armee” som kommer till Dramatens Bergmanfestival den 26 augusti. Foto: Ute Langkafel

Berättelser om självhat, utanförskap och tillhörighet gör starkast intryck när åtta personer med skiftande bakgrund bildar ”Roma Armee” för att göra upp med förtrycket. Svensken Lindy Larsson är självlysande som konferencier – och uppsättningen når Dramaten i augusti.

Under strecket
Publicerad

Sandra Selimović, Lindy Larsson, Mehmet Atesçi, Mihaela Dragan, Simonida Selimović och Orit Nahmias.

Foto: Ute Langkafel Bild 1 av 1

Roma Armee

Genre
Teater
Regi
Yael Ronen
Medverkande
Lindy Larsson, Sandra Selimovic, Simonida Selimovic, Mehmet Atesci, Hamze Bytyci, Mihaela Dragan, Riah May Knight, Orit Nahmias.
Var
Gorki Theater, Berlin

Texter: Sandra och Simonida Selimovic. Scenografi: Damien och Delaine Le Bas.

BERLIN Pang! Där föll regissören för ett skott. Pang, pang, pang! Där blir skådespelarna skjutna, en efter en. Här är det blodigt allvar. Iscensättningens titel ”Roma Armee” får en speciell laddning när vi upptäcker att scenbilden innehåller ordet Fraktion. Rote Armee Fraktion, den revolutionära terrorgruppering som på svenska oftast kallas Baader-Meinhof-ligan, präglade i olika skepnader livet i Tyskland under flera decennier. Fler än 30 människor hade dödats när rörelsen upphörde i slutet av 90-talet.

Något av deras vrede mot samhället får sitt uttryck hos ”Roma Armee”, fast här spelar nog även en annan armé viss roll: den sexualpolitiskt progressiva idén om en ”army of lovers” som lanseras i det kända Queer Nation-manifestet från 1990. Liksom den tidens queeraktivister lånar ”Roma Armee” det militära språket för att kanalisera sin vrede över missförhållanden och förtryckande strukturer men lyfter hellre fram kärlek än hat.

Pjäsen är skriven av Gorkiteaterns husregissör Yael Ronen tillsammans med ensemblen, en internationell mix av åtta personer med skiftande bakgrund. I tur ordning presenteras skådespelarna med olika etiketter: rom, romnija, resande, rumän, israelisk-turkisk-berlinsk gadjo, homo, hetero, bi, queer, lesbisk, vegetarian, aktivist och så vidare.

Annons
Annons

Sandra Selimović, Lindy Larsson, Mehmet Atesçi, Mihaela Dragan, Simonida Selimović och Orit Nahmias.

Foto: Ute Langkafel Bild 1 av 1
Sandra Selimović, Lindy Larsson, Mehmet Atesçi, Mihaela Dragan, Simonida Selimović och Orit Nahmias.
Sandra Selimović, Lindy Larsson, Mehmet Atesçi, Mihaela Dragan, Simonida Selimović och Orit Nahmias. Foto: Ute Langkafel

Lindy Larsson agerar konferencier, en paradroll för den självlysande svenske artisten. Efter en ljudlig suck gör han divaentré med platåskor och långklänning. Till dragspel intonerar han Zarah Leander-sången ”Von der Puszta will ich träumen bei Zigeuner-Musik”, men det avbryts snart – den här uppsättningen vill inte visa upp någon urartad version av det romska musiken, hellre nyskriven romsk rap.

Ridån visar en Europakarta, utan namn på de olika länderna. Över kontinenten står i stället med stora silverglittrande bokstäver ”Gypsyland Europa”. Även Lindy Larsson har en karta målad över hela kroppen. Föreställningen är mångspråkig, liksom den europeiska kontinenten (men textad). Texten innehåller en vision om europeisk, romsk enighet, även om den aldrig blir riktigt utarbetad. Det är de personliga upplevelserna av självhat, utanförskap och tillhörighet som ger starkast intryck.

Måste vi verkligen reproducera stereotyper om fattiga romer? Mamma skulle bryta armen på mig.

Alla medverkande har sina livsberättelser, ofta präglade av fattigdom. Systrarna Selimovic fick dela en skolväska, fast de inte ens gick i samma klass, Lindy Larsson fick spela piano på en målad pappersbit.

”Men hallå! Måste vi verkligen reproducera stereotyper om fattiga romer? Mamma skulle bryta armen på mig”, utbrister Riah May Knight, blond brittiska från resandefamilj, med erfarenheter av grovt hat mot familjen men också en stark känsla av stolthet.

Allt ses från flera håll samtidigt. Komma ut-processen kan till exempel även innehålla ifrågasättandet av romska traditioner och en vilja att förändra kvinnans ställning. Skådespelarna vänder sig ofta direkt till mammor och pappor, tanter och onklar. Hur får man familjens acceptans när man möter frasen ”Det finns inga homosexuella romer”? Allt bäddas in i en helt speciell kombination av blödande allvar och varm ironi, där israeliska Orit Nahmias tillför en ståuppkomikers avväpnande distans.

Roma Armee” gästspelar på Dramaten den 26 augusti under Bergmanfestivalen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons