Annons

”Rör inte min premiepension”

Joacim Olsson.
Joacim Olsson. Foto: Lars Pehrson, Fredrik Sandberg/TT

Skandalerna inom premiepensionssystemet har på många sätt fått våra folkvalda politiker att agera ovanligt kraftfullt. Åtgärderna har dessvärre ofta varit felriktade eller till och med kontraproduktiva, skriver Joacim Olsson, vd på Aktiespararna.

Publicerad

DEBATT | PREMIEPENSIONEN

Premiepensionssystemet infördes i början av 90-talet som en del av den stora pensionsreformen. I ett självfinansierande pensionssystem skulle en liten del kunna generera bättre avkastning än inkomstpensionen genom att pensionsspararna skulle kunna välja hur 2,5 procent av pensionskapitalet skulle placeras. Ett torg med placeringsalternativ skapades – PPM – där ett stort utbud av svenska och internationella fonder för aktier, råvaror och räntor gjorde det möjligt för oss alla att välja placeringsinriktning. För de som inte hade intresse eller ansåg sig ha tillräckligt kunnande erbjöds även ett statligt alternativ – förvaltat av AP7.

En korrekt utvärdering om huruvida detta har varit ett lyckat system bör naturligtvis omfatta såväl de historiska erfarenheter som de senaste årens skandaler med Allra och Falcon Funds, där enskilda pensionssparare tyvärr har fått se sina besparingar minska i värde.

Bilden blir då ganska entydig. Avkastningen inom PPM har i snitt varit sju procent per år – att jämföra med inkomstpensionens tre procent. Drygt 99 procent av PPM-spararna har haft en positiv avkastning och hälften av spararna har gjort aktiva val där deras preferenser om placeringsinriktning och risktagande har kunnat tillgodoses. Samtidigt har systemet sannolikt bidragit till ökad medvetenhet om vikten av att spara och att vi i Sverige har ett relativt sett spritt sparande i fonder och aktier även bland genomsnittliga löntagare.

Annons

Men bristande kontrollsystem från myndigheternas sida gjorde skandalerna med Allra och Falcon Funds möjliga. De senaste åren har därför en rad åtgärder vidtagits. Kanske lyfter många på ögonbrynen när reglerna först nu ändras så att myndigheter får möjlighet och förväntas samverka för att hindra nya skandaler. Telefonmarknadsföring har förbjudits och strängare krav på annan marknadsföring har införts. Fonderna ska tydligare redovisa kostnader, avgifter och utfall. Dessutom har en uppsjö av nya formella krav införts – krav som innebär att utbudet av fonder minskat dramatiskt och att även för spararna riktigt framgångsrika fonder kastats ut från systemet.

Som följd av exempelvis formella krav på hur mycket så kallat externt kapital fonderna ska förvalta och hur länge de ska ha funnits på marknaden valde ungefär en tredjedel av tidigare PPM-fonder att inte ens ansöka om en fortsättning. Ytterligare ett stort antal fonder kommer att försvinna i den utsorteringsprocess som Premiepensionsmyndigheten just nu leder. Ofta är det prisvärda och bra fonder som slängs ut i processen – till de stora bankernas och deras indexnära fondförvaltares glädje.

Detta är i sig en anmärkningsvärd utveckling som borde leda till eftertanke. Det kan inte vara rimligt att i grunden ompröva ett över tid väl fungerande system med utrymme för individuella preferenser och valfrihet bara för att enskilda aktörer utnyttjat myndigheternas brister. Det är lika orimligt som att förbjuda alla friskolor för att en friskola går i konkurs eller stoppa valfrihet inom vården för att en dagstidning rapporterar vilseledande om vägda blöjor.

Valfriheten och vad systemet över tid förmår leverera måste vara viktigare än kortsiktiga ideologiska vinster för de krafter som ogillar människors fria val.

Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Knappt har bläcket från de senaste regleringarna hunnit torka förrän regeringen förbereder nästa steg. I en statlig utredning övervägs nu åtgärder som ska innebära att hela PPM-systemets grund rivs upp. I stället för att fonder som lever upp till hårt ställda kriterier ska få erbjuda sitt alternativ till pensionsspararna ska nu staten fatta beslut om att några få fonder ska få finnas med. Många ser en stor risk i att detta kommer att innebära att premiepensionssystemet går från att ha haft över 800 fonder för ett år sedan till att endast ha det statliga alternativet och ett antal fonder som någon tjänsteman i staten bedömt vara bra och nyttiga för oss sparare. Det är en stor risk att det blir de större bankerna som är kvar medan alla mindre utmanare försvinner.

På torsdagen sammanträder den grupp av politiker – Pensionsgruppen – som ansvarar för utvecklingen. Det är dags att de besinnar sig. Låt de senaste årens skärpta regelverks effekter på fondutbudet och pensionsspararnas avkastning i alla fall vara möjligt att utvärdera innan den fortsatta processen med att helt skrota systemet tillåts fortsätta.

Joacim Olsson
vd på Aktiespararna

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons