Annons

Hur jag lärde mig förstå världenRosling bör läsas av alla som tror att världen går under

Hans Rosling (1948–2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. ”Hur jag lärde mig förstå världen” är hans postuma memoarer.
Hans Rosling (1948–2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. ”Hur jag lärde mig förstå världen” är hans postuma memoarer. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det var i Afrika Hans Rosling lärde sig att det mesta faktiskt blivit bättre. Fredrik Sjöberg läser om den folkkäre professorns klassresa från enkel bakgrund till internationellt efterfrågad föredragshållare, på tvärs mot alla domedagsscenarier.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Jörgen Hildebrandt Bild 1 av 1

Hur jag lärde mig förstå världen

Författare
Hans Rosling
Genre
Sakprosa
Förlag
Natur & Kultur
ISBN
9789127154872

Medförfattare: Fanny Härgestam 336 sidor

Bör demokratin skiljas från staten? Det finns de som tycker det; att riksdagen gott kan förvandlas till en för staten betydelselös krusidull, ungefär som kungahuset, eller svenska kyrkan. Folket kan få rösta i schlagerfestivalen. Det borde räcka.

Folkstyrets kortsiktiga skönhetstävling, menar man, är otillräcklig för att möta vår tids problem. Några beskärmar sig över folkvandringar, andra över kommande klimatkatastrofer. Gemensamt för dem alla är drömmen om en upplyst maktelit.

Vilka dessa visa män ska vara framgår inte, men jag tror Hans Rosling hade kvalat in om han fått leva. Ingen kunde som han säga hårda sanningar och ändå få publiken med sig. Han var som en rockstjärna, vilket man sällan väntar sig av en professor i global hälsa. Det sista han gjorde var att skriva sina memoarer.

Rosling var framför allt pedagog, energisk som en iller. Tiden var knapp, men på bara några månader lyckades han, med god hjälp av Fanny Härgestam, berätta hur det kom sig att klassresenären från ingenstans kallades till Davos för att läsa lusen av all världens politiska och ekonomiska makthavare.

Annons
Annons
Foto: Jörgen Hildebrandt Bild 1 av 1

Ja, det är så vi minns honom. Han som red statistik som en cirkushäst. Och som stod upp till öronen i eländet under ebolaepidemin i Liberia.

Hans bakgrund var enkel, vilket brukar betyda svår; ingen i släkten hade någonsin studerat på universitet. Den resan bidrog till hans optimism. Han såg möjligheterna, också i Afrika, där han tidigt hamnade.

Som ung SSU:are i Uppsala hade han inviterat Eduardo Mondlane, den snart nog mördade frihetshjälten från Moçambique. Det var 1967. Drygt tio år senare, efter diverse äventyr av typen äktenskap, studier i Bangalore och övervunnen cancer, installerade han sig som distriktsläkare i norra Moçambique.

Foto: Jörgen Hildebrandt

Distriktet var stort. Han var ensam. I Sverige hade motsvarande befolkning haft hundra läkare. Dessutom var barnadödligheten hög och epidemierna svåra. Framkomligheten på vägarna ska vi bara inte tala om.

”Hur jag lärde mig förstå världen” är en äventyrlig historia, väl berättad, som bör läsas av alla som tror att världen snart går under. Roslings budskap är nämligen det motsatta, att åtskilligt har blivit bättre. Det är den hårda sanningen som kräver en pedagog utöver det vanliga. De som ropar om undergången behöver inte ens anstränga sig. Folket jublar ändå.

Apokalypsens lockelse är paradoxal. Under sin tid som lärare på Karolinska Institutet möter författaren studenter som bara blir arga och förnärmade när de får höra att många länder klarar sig bra själva nu, utan deras idealistiska omsorger.

Annons
Annons

”Jag sa att hälsan hos världens befolkning förbättrades stadigt, men de sa att min data måste vara fel eftersom de visste att hälsan försämrades på grund av miljöförstöring. Jag sa till dem att tillväxttakten för världens befolkning minskat stadigt de senaste 25 åren och de sa att den var högre än någonsin. De hade lärt sig att befolkningsexplosionen förstörde miljön.”

Karriären går spikrakt uppåt, och snart är han kompis med de som bestämmer, från Fidel Castro till Melinda Gates.

Rosling märker tidigt att negativa budskap oftast lockar fler proselyter än positiva, och han gör till sin uppgift att motverka detta. Han lyckades över förväntan.

Karriären går spikrakt uppåt, och snart är han kompis med de som bestämmer, från Fidel Castro till Melinda Gates. Alla vill ha Roslings råd.

Möjligen blir han lite fartblind, och ibland alltför smickrad. Men på det hela taget håller han stilen, och jag är säker på att han, om någon, skulle avfärda kraven på att pausa demokratin. Den upplysta elitens visdom skulle stå sig slätt i konkurrensen med den ekonomiska elitens rikedom.

Boken bär drag av testamente. Memoarens interiörer från familjelivet blandas likt litterärt groggvirke med en stark plädering för att människor, nästan alla, kan förstå fakta. Frid över den mannens minne.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons