Annons

Sibelius: Symfoni Nr 1 & En sagaRouvali dirigerar fram Sibelius hypnotiska uttryck

Finske Santtu-Matias Rouvali inledde sin fyraåriga period som chefdirigent för Göteborgs symfoniker säsongen 2017–2018.
Finske Santtu-Matias Rouvali inledde sin fyraåriga period som chefdirigent för Göteborgs symfoniker säsongen 2017–2018. Foto: Maurice van Es, GSO

Karismatisk på pulten ”lever” han musiken med yviga armrörelser och vibrerande händer. Den finländske dirigenten Santtu-Matias Rouvali är ett dragplåster för konserthusen. På Sibelius-skivan med Göteborgs symfoniker blir framför allt sagostämningen påtaglig.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 2

Förutom musik gillar Santtu-Matias Rouvali jordbruk och jakt.

Foto: Marko Feklistoff, GSOBild 2 av 2
Bild 1 av 1

Sibelius: Symfoni Nr 1 & En saga

Artist
Göteborgs symfoniker. Dirigent: Santtu-Matias Rouvali
Genre
Klassiskt
Musikbolag
Alpha/Naxos

Betyg: 5 av 6

Med en dirigentstil som ger direktkontakt med både orkester och publik har finländaren Santtu-Matias Rouvali, född 1985, blivit ett dragplåster för konserthusen. Ett fynd för Göteborgs symfoniker vilka engagerade honom som chefdirigent under fyra säsonger från och med 2017–2018.

Förra året spelade Rouvali in sin första skiva med orkestern, med verk av hans favorit Sibelius. Enligt programtexten är detta inledningen på en resa genom Sibelius orkestervärld. Ännu har han inte gjort så många skivor, och denna är den första med rena orkesterverk. De tre tidigare omfattar violin- och gitarrkonserter av olika tonsättare.

Fullföljs ambitionerna bör man, utgående från den här inspelningen, kunna se fram emot en intressant symfonicykel.

Annons
Annons

Förutom musik gillar Santtu-Matias Rouvali jordbruk och jakt.

Foto: Marko Feklistoff, GSOBild 1 av 1

Santtu-Matias Rouvali är uppvuxen i en musikerfamilj, föräldrarna spelade i Lahti symfoniorkester, och som barn följde han med på konserter (”de sparade in på utgift för barnvakt”). Ursprungligen slagverkare utbildades han till dirigent av Leif Segerstam, Jorma Panula och Hannu Lintu vid Sibeliusakademien i Helsingfors.

Chefdirigent för Tammerfors symfoniorkester är Rouvali även förste gästdirigent vid Philharmonia Orchestra i London och gästdirigerar hos många andra orkestrar.

Karismatisk på pulten ”lever” han musiken med yviga armrörelser och vibrerande händer. Således en annorlunda dirigentstil än den hos Sibelius själv, vars ”dirigentskap icke består i flotta gester och plastiskt insmickrande attityder, med korta, klara slag anger han vad han har på hjärtat...” skrev SvD den 2 mars 1923, då denne dirigerade Konsertföreningens orkester i bland annat sin andra symfoni och ”En saga” på Auditorium.

Förutom musik gillar Santtu-Matias Rouvali jordbruk och jakt.
Förutom musik gillar Santtu-Matias Rouvali jordbruk och jakt. Foto: Marko Feklistoff, GSO

Sibelius, som var 33 år när urversionen av hans första symfoni Op 39 uruppfördes i april 1899 (reviderad året därpå), hade ursprungligen tänkt sig ett programmatiskt verk med religiösa och nationella undertoner, men övertalades att i stället välja en stringent symfoniform.

Musiken, växlande mellan melankolisk sång under grå himmel och självsäker dådkraft, är i allt väsentligt äkta Sibelius. Beundraren av Tjajkovskijs ”Pathétique” närvarar marginellt, något tydligare är inflytandet från Bruckner (även denne aktad av Sibelius), särskilt i scherzot.

Man rycks med av det disciplinerade och nyansrika orkesterspelet. Andantet kunde dock ha vunnit på en mer dämpad och mjuk framtoning i de lugna delarna. Solocellon vid Tempo 1 känns aningen underbalanserad mot flöjter, oboer och puka.

Scherzot ges kraft och precision, det dur-klingande triopartiet får skirheten hos ett vårlandskap. I den grandiosa finalen, ”quasi una fantasia”, sjunger orkestersången själfullt i kantilenorna.

Som ”ett uttryck för ett själstillstånd” karakteriserade Sibelius sin tondikt ”En saga”. En eventuell folkloristisk grund till verket ligger närmare Eddan än Kalevala, menade han. Rouvalis version träffar styckets hypnotiska uttryck, gränsar till mystik i det parti där musiken är nära att sluta andas. Sagostämningen, som är det centrala i verket, är påfallande i denna tolkning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons