Annons

Rowan Williams gjuter liv i antika bekännelseformler

Under strecket
Publicerad

BOKLÅDAN | KLOKA PÅSKTANKAR OM TILLIT

Under den kristna kyrkans tidiga århundraden var påskveckan inte bara den tidpunkt på året då man firade den uppståndne Kristus. Det var också en tid då man firade uppståndelsens mirakel i den enskilda människans liv, bland annat genom att låta initiera nya kandidater till kyrkans gemenskap. Dessa initiationer ägde rum under högtidliga ceremonier, ofta nattetid, då dopkandidaten kläddes av, nedsänktes i vatten och smordes med olja. Veckorna dessförinnan hade dopkandidaterna tagit del av en intensiv undervisning i vad kristen tro innebar, tillhandahållen av den lokale biskopen som en kulmen av en ofta flerårig förberedelseperiod.

Riktigt så går det ju inte till idag. Men det förhindrar inte att tiden före påsk är en utmärkt period för att sätta sig ner och reflektera över vad det egentligen är som kristna bekänner sig till när man nu gör sig redo för att fira sin viktigaste högtid. Ungefär så resonerade den ang­likanska kyrkans ärkebiskop Rowan Wil­liams när han för tre år sedan bestämde sig för att veckorna innan påsk lägga ut grunderna i den kristna tron i en serie föreläsningar i katedralen i Canterbury. Sedan i höstas föreligger resultatet i skriftlig form, i den vackert illustrerade boken Tokens of Trust. An Introduction to Chris­tian Belief (Canterbury Press)

Annons
Annons

Att föresatsen att lägga ut kristendomens grunddrag kan sluta hur galet som helst vet den som bekantat sig med den kristna bokmarknaden, där snart sagt vem som helst numera tar sig friheten att förläna omvärlden sina mer ­eller mindre missionerande alster i frånvaro av såväl teologisk som historisk bildning.

Men nu är Williams inte vem som helst. Och då syftar jag inte främst på att han är andlig ­ledare för en av världens mäk­tigaste kyrkor med 77 miljoner medlemmar. Inte heller på att han är en kontroversiell ges­talt som inte drar sig för djärva utspel av både teologisk och politisk art – nu senast rörande sharia­lagarnas (positiva) roll i det brittiska samhället. Nej, jag syftar snarast på Williams som en av de klokare rösterna inom den etablerade kristendomen och tillika en av samtidens betydande teologer med förflutet i både Oxford och Cambridge. Det är mot denna gedigna bakgrund Williams ger sig i kast med att lägga ut den kristna trosbekännelsen för en samtida publik. Och han gör det med en enastående förmåga att hålla sig på en basal och introducerande nivå utan att för den skull trötta ut den mer initierade läsaren.

Nu må det vara att man inte sällar sig till alla eller ens några av den kristna teologins grundläggande övertygelser. Kvarstår likväl att Williams som få andra lyckas skapa liv i de antika bekännelseformlerna. Snarare än de stela definitionsmallar man vanligen kommer att tänka på, framträder de hos Williams som dynamiska redskap som inbjuder människan att reflektera över vad och vem hon ytterst sätter sin tillit till i världen – och som kanske även låter henne ana något av en annan värld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons