Annons

”Russiagate en oerhörd smutskastning mot Trump”

Trots all avsaknad av bevis har fabrikationen av Russiagate upprätthållits i två år av såväl det demokratiska partiet som av huvudfåran i amerikansk media. Det visar en politisk och medial klass som helt tjänar sina egna intressen och som därmed blir systemskadliga, skriver Jens Stilhoff Sörensen, docent och lektor i globala studier.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Donald Trump och Vladimir Putin vid mötet presidenterna emellan i Helsingfors i juli 2018.

Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 1 av 2

Jens Stilhoff Sörensen.

Foto: Pressbild Bild 2 av 2

Donald Trump och Vladimir Putin vid mötet presidenterna emellan i Helsingfors i juli 2018.

Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 1 av 1
Donald Trump och Vladimir Putin vid mötet presidenterna emellan i Helsingfors i juli 2018.
Donald Trump och Vladimir Putin vid mötet presidenterna emellan i Helsingfors i juli 2018. Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP

DEBATT | USA OCH RYSSLAND

Mueller-rapporten fortsätter splittra USA och skada dess politiska institutioner. Grunden har varit en närmast fantastisk smutskastningskampanj från demokratiska partiet där man försökt framställa Trumps valseger som manipulerad av Ryssland och Putin och Trump som rysk marionett eller till och med agent. Oavsett vad man anser om Trumps person eller politik så har det saknats belägg för alla påståenden att han skulle vara i maskopi med Putin eller att den senare skulle ha påverkat det amerikanska valresultatet.

Trots all avsaknad av bevis har denna fantasi upprätthållits i två år av såväl det demokratiska partiet som av huvudfåran i amerikansk media, däribland New York Times, Washington Post, CNN och MSNBC. Media i Sverige har följt samma spår.

Annons
Annons

Mueller-rapportens slutsats att det inte finns belägg för maskopi borde glädja alla parter, men så mycket politisk prestige och frustration är kopplad till denna konspirationsteori att det nu bråkas om rapportens integritet. Efter Trumps löfte att offentliggöra rapporten utan förhandsgranskning från Vita Huset kom nya misstänkliggöranden. Hela affären har djupt skadat det amerikanska politiska systemet, dess institutioner, såväl som dess säkerhets- och utrikespolitik. Den har också visat på fatala brister i medias och journalisters roll som oberoende rapportörer och granskare. Låt oss ta några axplock av skadorna.

Om viljan funnits hade det inte varit svårt för journalister att källkritiskt granska Russiagate.

Först och främst har presidentämbetet skadats av det utdragna misstänkliggörandet att presidenten skulle vara ditplacerad av främmande makt. Under en sådan pågående smutskastningskampanj kan presidenten inte fullgöra sina uppgifter. Hans främsta uppgift att bevaka USA:s säkerhetsintressen har direkt urholkats. I sina försök att svartmåla Trump har det demokratiska partiet och etablerad media hindrat alla försök till avspänning och istället riskerat en militär konfrontation med Ryssland.

En rad påståenden för vilka det saknats belägg har pumpats ut som sanningar och använts som argument för mer konfrontativ politik, vilket i slutändan skulle kunna riskera ett kärnvapenkrig. Läget har blivit extremt allvarligt och jag har tidigare skrivit om detta på SvD Debatt (23/7 2018, 8/10 2018, 11/1 2019).

Annons
Annons

I samma veva har det amerikanska valsystemet diskrediterats. Under två år har det framställts som att dess integritet är hotat och att ryssarna kan styra det i vilken riktning de önskar genom så kallade ”påverkansoperationer”. Även grundlagen har angripits, både genom tal om att avsätta presidenten och genom att framträdande representanter för Demokraterna har föreslagit att slopa Elektorskollegiet, den instans som utser presidenten. Elektorskollegiet kom till 1787 specifikt för att mindre folktäta delstater skulle vilja vara med i den amerikanska federationen. Utan denna instans skulle de folktäta delstaterna få alltför mycket makt.

Även tilltron till säkerhetstjänsterna har skadats eftersom enskilda höga tjänstemän inom åtminstone FBI och CIA varit direkt inblandade i fabrikationen av Russiagate. Mycket av enskilda tjänstemäns förehavanden återstår att utreda även om en del uppgifter redan har framkommit i förhör i Representanthuset.

Slutligen har tilltron till journalister och media skadats. Det har blivit uppenbart att centrala kanaler som CNN, MSNBC och tidningar som New York Times och Washington Post brustit i grundläggande omdöme och källkritik. CNN och MSNBC betalar redan ett pris med kraftigt dalande tittarsiffror.

Om viljan funnits hade det inte varit svårt för journalister att källkritiskt granska Russiagate. De två dokument som denna baserats på har funnits tillgängliga på nätet och deras kvalitet borde få alla varningsklockor att ringa. Dels den så kallade Steele-dossiern som är en 35-sidig text sammanställd av en före detta brittisk underrättelseofficer som anlitades av Clintonkampanjen för att hitta komprometterande uppgifter om Trump. Innehållet och kvaliteten på uppgifterna är ibland löjeväckande och har av de flesta bedömare sedan länge avfärdats som icke trovärdiga. Den andra källan är den så kallade Intelligence Assessment eller underrättelsebedömningen som var en partsinlaga sammanställd av några utvalda personer inom tre säkerhetstjänster (CIA, NSA, FBI). På grund av namnet blandade många samman denna partsinlaga med det som kallas Intelligence Estimate (ung: underrättelseuppskattning) som är en officiell rapport och därmed något helt annat och som innefattar bedömningar från sjutton säkerhetstjänster och där även avvikande åsikter presenteras. Det var på grund av denna sammanblandning som många satte tilltro till ”bedömningen” men om man läser innehållet är kvalitetsbristen uppenbar.

Annons
Annons

Jens Stilhoff Sörensen.

Foto: Pressbild Bild 1 av 1

Nästan hälften av textens 14 sidor består av gamla och menlösa uppgifter om mediekanalen Russia Today. Det står till och med uttryckligt i rapporten att bedömningarna i den ej ska förväxlas med ”fakta”.

I stället för kritisk granskning valde etablerade medier att haka på den demokratiska smutskastningskampanjen. Kanske var den ekonomiska vinningen av att sälja lösnummer eller locka tittare och därmed annonsörer alltför stor. Kanske räknade man med att Trump, som trots allt var så egendomlig, skulle visas vara skyldig till något som fick honom ställd inför riksrätt.

I slutändan har hela affären åstadkommit stor skada på hela det offentliga system som utgör demokratins infrastruktur. Den bild som framträder är hur vårdslöst, cyniskt och makthungrigt politiska och mediala företrädare har betett sig. Omsorgen om det allmänna, allmänintresset, eller ens om amerikansk säkerhet har varit ytterst bristfällig. Att påpeka detta är inget försvar för president Trump men däremot är det viktigt att även kritiskt granska det gränslösa politiska och mediala beteende hans motståndare visat prov på. Det visar en politisk och medial klass som helt tjänar sina egna intressen och som därmed blir systemskadliga.

Samtidigt ger detta beteende en efterhandsförståelse för hur Trump över huvud taget kunde bli vald. Han var den mest osannolika kandidaten: bufflig, narcissistisk och misogyn. Trots detta – eller kanske just på grund av detta – vinner han. Han var outsidern med politiska mått räknat. Men ibland är det just en outsider som folket väljer för att hjälpa till att rensa upp i ett korrumperat träsk. Likt en utomstående revolverman som byborna i en amerikansk westernfilm hyr in för att få bukt med bråkstakarna anlitar folket en karaktär som allierad, men som inte hör hemma heller bland dem.

I det debacle som nu utspelat sig ser han ut att kunna stanna en andra mandatperiod.

Jens Stilhoff Sörensen
docent och lektor i globala studier, Göteborgs universitet, seniorforskare vid ISDP (Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik), Stockholm

Jens Stilhoff Sörensen.
Jens Stilhoff Sörensen. Foto: Pressbild
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons