Annons

Janerik Larsson:Rusta Arbetsförmedlingen för verkligheten

 Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar
 Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar Foto: Pontus Lundahl

Jag har just lyssnat på den alltid utmärkta SvD-podden Ledarsidan som idag hade just rubriken ovan. Tove Lifvendahl diskuterade den nog för de flesta förvirrande debatten med tre gäster.

Under strecket
Publicerad

Gästerna var Kirsten Åkerman, Svenskt Näringslivs regionchef på Gotland, Per Hammar från arbetsgivareorganisationen Almega och Aftonbladets ledarskribent Ingvar Persson.

Åkerman belyste AF:s svårighet att leverera det som man är satt att leverera. Hammar skapade ordning i begreppen LOV och LOU och Ingvar Persson drev två teser.

Den ena är att AF under många år fått alltför många olikartade arbetsuppgifter för att kunna leverera bra resultat i kärnuppgiften. Den andra är att LOV, lagen om valfrihet, generellt innebär att ”oansvariga arbetsgivare” får fri tillgång till statskassans pengar.

Hammar vederlade med kraft det senare påståendet, men jag gissar att det behövs spridas avsevärt mera kunskap om LOV till svensk allmänhet för att reformeringen av AF ska sluta väl.

Det får framtiden utvisa.

Men jag tror att det finns skäl att fundera över den nu (tills vidare) avblåsta striden om reformeringen av AF ur ett annat perspektiv.

Januariavtalets effekt på borgerlig opinionsbildning tror jag är underskattad och det som hände här kan på sikt få konsekvenser som ur mitt perspektiv inte är bra för svensk samhällsutveckling men för den som inte delar mina åsikter kan det te sig som en framgång att också näringslivet framöver klyvs på samma sätt som JÖKEN klöv den tidigare sammanhållna Alliansen.

Svårigheten framöver att bedriva en framgångsrik opinionsbildning för valfrihet och marknadsekonomi kommer att försvåras om sakpolitiken läggs åt sidan och överskuggas av partipolitiska preferenser.

Om man därtill fogar ett språkbruk som präglas av mycket hårda ord så har kanske den långsiktiga effekten av JÖKEN faktiskt blir mycket mera betydelsefull på ett sätt som ingen ännu inte riktigt tydligt sett.

Löfvens glädje över att ha splittrat Alliansen kanske är värd fler pluspoäng ur ett vänsterperspektiv än vad S-partiets opinionssiffror just nu låter ana.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons