Annons

Göran Eriksson:”Turboeffekterna” som skrämmer Ulf Kristersson

EU-valen fungerar som förstärkare av politiska trender. Därför riskerar Stefan Löfven och Ulf Kristersson nya nederlag i maj – medan EU-valet är en gyllene chans för uppstickare som Ebba Busch Thor och nykomlingar på de politiska kanterna.

Under strecket
Publicerad
Efter reklamen visas:
Mellan raderna KD på rekordnivåer

Välkomna till det politiska superåret 2019, med bara 128 dagar mellan att Sverige fick en ny regering och valet till EU-parlamentet.

EU-valet kommer att påverkas av den historiska och utdragna regeringsbildningen. Frågan är bara hur, och det här är några frågor som partikanslierna grubblar på just nu:

• Kommer missnöjda väljare att använda EU-valet till att straffa partier – i eller utanför regeringsunderlaget – för hur de har agerat efter riksdagsvalet?

Annons

• Kommer de stora partiernas kris att förstärkas i EU-valet? Och får Stefan Löfven och Ulf Kristersson sitta kvar efter ännu ett valnederlag?

• Det var bara ideologiskt profilerade partier som gick framåt i riksdagsvalet. Förstärks den trenden i EU-valet?

Våren har i alla fall kommit, med sol och sjutton grader, när Stefan Löfven den här helgen besöker Madrid för att prata om EU, med partikamraten och premiärministern Pedro Sanchez.

Upp till bevis för Ulf Kristersson.
Upp till bevis för Ulf Kristersson. Foto: Simon Rehnström

Löfven och Sanchez hör till en alltmer exklusiv – krympande – klubb bestående av de europeiska S-ledare som också är regeringschefer. För 20 år sedan styrdes 12 av de då 15 EU-länderna av socialdemokrater. I dag är det sex EU-länder som har en socialdemokratisk regeringschef.

På europeisk nivå har Socialdemokraterna goda skäl till politisk panikångest.

Och redan vid EU-valet i slutet av maj är de kanske bara fem, eftersom Pedro Sánchez riskerar att tvingas lämna Moncloa-palatset. Sánchez utlyste nyligen nyval till 28 april, sedan hans budget fällts i parlamentet. Både Löfven och Sánchez vet alltså en del om svajiga regeringsunderlag.

Men det är EU som är temat för Löfvens besök i Madrid, där han också under helgen medverkar i en valupptakt med PES – Socialdemokraternas europeiska parti – inför EU-valet.

Och på europeisk nivå har Socialdemokraterna goda skäl till politisk panikångest. Alla mätningar pekar på att S-gruppen i EU-parlamentet kommer att krympa efter valet.

Europaportalen refererade i veckan opinionsmätningar från de de tre största EU-länderna – Tyskland, Frankrike och Italien – som pekar på att Socialdemokraterna där kommer att backa kraftigt i EU-valet.

I de svenska EU-valen har Socialdemokraterna långtidsparkerat på 24 procent – där man har hamnat de senaste tre EU-valen. Frågan är om Stefan Löfven också den här gången lyckas hindra den nedåtgående trenden i riksdagsvalet från att slå igenom i EU-valet?

För Löfven kan det vara lika viktigt hur det går för andra partier som hans regeringsmakt vilar på. Hur bra flyger exempelvis Liberalerna, med en lam anka – den avgående Jan Björklund – som ledarfågel och rekordsvaga nationella opinionssiffror? Och hur skulle en EU-krasch påverka partiledarvalet och Liberalernas lojalitet med Januariavtalet?

Ingen vet, men det är heller inte ödesbestämt att det går dåligt för Liberalerna i EU-valet. Där finns ju ingen regeringsfråga, och Liberalerna brukar ligga klart över sin nationella nivå.

Resultatet i EU-valet 2014 känns som hämtat ur en surrealistisk dröm.

Partiet är mycket EU-ideologiskt, med en långtgående federalistisk linje. Och om EU-valrörelsen byggs upp till en kamp mot högerpopulismen, som många vill och förutspår, passar det i alla fall på pappret Liberalernas valplanering.

Resultatet i EU-valet 2014 känns som hämtat ur en surrealistisk dröm. Miljöpartiet blev näst största parti, och Feministiskt initiativ, FI, fick 5,5 procent av rösterna. Moderaterna kraschade på chocksvaga 13,6 procent och Liberalerna (då Folkpartiet) backade, men fick ändå nästan 10 procent.

De svenska EU-valen brukar vara en sorts ideologisk-politisk förstärkare, som kan skruva upp och förstora – men också förvränga – olika politiska trender.

EU-valen är också en verklig drömfabrik för nybildade outsiderpartier. Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ har alla övervunnit den politiska tyngdlagen och kommit in i EU-parlamentet.

Det ger förstås hopp till partier som det nybildade Vändpunkt, med avhoppade miljöpartister, och Alternativ för Sverige långt ut på på andra kanten, med besvikna sverigedemokrater.

De och alla andra vet ju att det brukar bli spektakulära resultat i EU-valen. Men inför EU-valet 2019 är förutsättningarna också exceptionella, eftersom valet hålls när Sverige just har upplevt en exempellöst utdragen regeringsbildning. Som resulterade i en lösning på regeringsfrågan som inte liknar något vi har sett förut.

På sätt och vis slutade riksdagsvalet 2018 lite som EU-valen brukar sluta.

Det gör förstås att EU-valet blir ett tillfälle att signalera missnöje med de partier som skapade regeringen. Men också det omvända förstås – väljare som vill hålla en skarp linje mot Sverigedemokraterna, kan uttrycka sitt gillande.

Sverige fick ju till sist en regering men riksdagsvalet 2018 har den historiska egenheten, att ingen egentligen kan svara på vem som vann. Utom på partinivå, där Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna gick framåt.

På sätt och vis slutade riksdagsvalet 2018 lite som EU-valen brukar sluta. Det gick dåligt för de stora så kallade catch-all-partierna – S och M − som anpassar sina program för att nå breda väljargrupper, och bra för mindre och mer ideologiskt profilerade partier. Så om just det här riksdagsvalet påverkar EU-valet kan det uppstå intressanta turboeffekter.

Var finns till exempel den övre EU-gränsen Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna, som redan nu rusar i de inhemska opinionsmätningarna? Eller för Vänsterpartiet, som hoppas på massflykt av S-väljare som är besvikna på regeringsprogrammet.

Och var finns botten för Socialdemokraterna och Moderaterna? Stefan Löfvens position som S-ledare räddas väl av statsministerposten, men ett dåligt EU-val stärker inte Ulf Kristerssons ställning som partiledare.

Skulle Moderaterna misslyckas i maj, kan Kristersson i alla fall få nytta av det usla resultat från 2014 – allt över 13,6 procent kan beskrivas som en framgång.

Annons
Annons

Upp till bevis för Ulf Kristersson.

Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons