Annons

Ivar Arpi:S inleder valrörelsen med lögn och förbannad dikt

Foto: Janerik Henriksson/TT
Under strecket
Publicerad

Hur mycket får man massera sanningen för att framstå i bättre dager? Både Stefan Löfven och Magdalena Andersson älskar att påstå att deras politik har lett till att det går bra i svensk ekonomi just nu. Deras första maj-tal var en kavalkad av tomt skryt. Att Alliansen fick hantera den djupaste krisen i världsekonomin sedan den stora depressionen i slutet av 20-talet nämner de aldrig. Inte heller att vi befinner oss i en högkonjunktur. Nästa steg är väl att de vill ha beröm för att solen skiner när himlen är molnfri.

Från talarstolen rabblade Stefan Löfven gamla valaffischer för högern. 1921: Lätta skattebördans tryck. 1935: Lägre skatter. 1946: Som man röstar får man skatta. 1952: Visst går det att sänka din skatt. 1962: Ja, till sänkt skatt. 1979: Lägre skatter. 1985: Sänk skatten. 1994: Ja, vi sänker skatter. 2002: Med vår regering får alla sänkt skatt. Det är måndag hela veckan, med borgarna, skojade Löfven. Jämt ska de sänka skatten. Höhö. Att skattetrycket steg från 12 procent 1921 till 50,4 procent 1990, till dagens 43,9 procent (2017), säger väl det man behöver veta om varför behovet av sänkta skatter har funnits, och finns ännu.

Annons
Annons

Det ironiska i sammanhanget är att Stefan Löfven samma dag skrev i en debattartikel att han vill ta bort ”pensionärsskatten” (AB 1/5). Svaret på pensionärernas dåliga ekonomi är alltså – sänkt skatt. Kanske kan det bli en valaffisch?

Det är ju inte direkt ordning och reda i migrationspolitiken när ett nej inte betyder nej.

Det är nästan imponerande hur man kan gå till storms mot hemska borgare som sänker skatten för att i nästa andetag förespråka just sänkt skatt. Lösningen är det absolut inget fel på. Moderaterna är dessutom med på tåget, vad det verkar. Det är inte så mycket ”Måndag hela veckan” över Löfven, utan mer av matadoren i Tjuren Ferdinand som tigger om att bli stångad och sparkad på. Till saken hör också att Alliansen inte gick till val på att sänka skatten 2014, tyvärr. Det är lätt att hålla med Lena Mellin: ”Löfvens kraftiga angrepp på Moderaterna gränsar ibland till rena falsarierna.” (AB 1/5)

Stefan Löfven, och hans regeringskollegor, gillar att skryta att de minsann lagt om migrationspolitiken så att det har blivit ordning och reda. Han stoltserar gärna med att han stramar åt arbetskraftsinvandringen, för att lediga jobb främst ska gå till arbetslösa här i landet. Även om det är klassisk socialdemokratisk politik, är det svårt att inte tänka att det också har att göra med att man inom LO-kollektivet blöder väljare till Sverigedemokraterna. Samtidigt som man vill framstå som stram, har man dock nyss kommit överens med Centerpartiet om en halv amnesti till 9 000 ensamkommande afghanska företrädesvis män. Det var knappast en slump att Stefan Löfven glömde nämna detta i sitt tal. Det är ju inte direkt ordning och reda i migrationspolitiken när ett nej inte betyder nej.

Det är bara okej när vi gör det, borde det stå på någon av socialdemokraternas valaffischer.

Men att vara konsekvent är inte Socialdemokraternas bästa sport. Inte heller LO:s. När Fredrik Reinfeldt, då statsminister, för några år sedan kritiserade Socialdemokraternas retorik om att massarbetslöshet rådde i Sverige, med att förklara att arbetslösheten var koncentrerad till utrikesfödda och ungdomar, fick han skarp kritik. Karl-Petter Thorwaldsson orerade om rasism och främlingsfientlighet och sade: ”Människors värde är odelbart och okränkbart. Det är inte vi och dom. I Sverige finns bara vi.”

I sitt första maj-tal i år sade han dock ”vi har låg arbetslöshet bland svenskfödda […] men vi har fortfarande kvar en hög arbetslöshet bland utrikesfödda”.

Det är bara okej när vi gör det, borde det stå på någon av socialdemokraternas valaffischer. Nej, valrörelsen har inte börjat snyggt. Faktakollarna har ett digert arbete framför sig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons