”När jag jobbade där kändes det som en betongkyrka där man väntade på kungaparet. Det var Ebba och Horace”, säger Linnea som jobbade på kulturscenen Forum i flera år.
”När jag jobbade där kändes det som en betongkyrka där man väntade på kungaparet. Det var Ebba och Horace”, säger Linnea som jobbade på kulturscenen Forum i flera år. Foto: Malin Hoelstad och Jonas Ekströmer/TT

Så blev Akademien ett maktmedel för Arnault

Från underjordisk företeelse till närmast en filial för Svenska Akademien. Så gick det till när kretsen kring Jean-Claude Arnault och hans kulturscen Forum tog plats i högkulturens centrum. Än i dag, när Svenska Akademiens självrannsakan blivit till en bitter strid, är de så kallade Forumflickorna rädda för repressalier.

Uppdaterad
Publicerad

Applåden vill inte ta slut. I de fullsatta bänkraderna tittar åskådarna menande på varandra. Fortsätter applådera. Med eftertryck. Det här är Agneta Pleijels kväll. I börssalen vid Stortorget i Gamla stan tar hon emot Svenska Akademiens nordiska pris, landets finaste litterära pris efter Nobelpriset. Men applåden är för Sara Danius.

Om bara 24 timmar ska hennes öde beseglas. Men nu lämnar hon podiet till Sara Stridsberg, Akademiens yngsta ledamot, som läser en essä till Agneta Pleijel innan pristagaren själv tar till orda. Om förluster. Om uppoffringar. Om att vuxenblivandet kräver beredskapen att ge upp även sin allra käraste ägodel för stammens skull.

Annons

Orden skulle kunna vara riktade till Katarina Frostenson. Eller Sara Danius. Eller Horace Engdahl. Förmodligen är de riktade till oss alla. Agneta Pleijel avrundar oväntat med några ord om Akademiens kris, dess viktiga arbete för kulturen som hon – med en referens till Sara Danius och Per Wästberg som står på samma sida i Akademiens konflikt – hoppas ska kunna fortgå.

Efter prisceremonin flyttar valda delar av sällskapet in i den ständiga sekreterarens ämbetsrum för mingel med vin och snittar. Av de närvarande ledamöterna är det bara Horace Engdahl som smiter från festen, övriga minglar vant, navigerande genom älskvärda konversationer som hela tiden riskerar att slå över i förhör om den aktuella krisen.

Gästerna är en blandning av författare, journalister och förlagsfolk, ungt och gammalt, poeter och deckarförfattare, från Tone Schunnesson till Camilla Läckberg, från Athena Farrokhzad till Therese Bohman. Det är många som inte brukar bjudas till Akademien.

– Ja, det är det som är meningen, säger Sara Danius. Jag ville att det skulle vara fullt av spännande intellektuella här i kväll. Tanken är att vi ska fira Akademiens idé.

Annons

Få av Forumkretsens vänner syns till. Men evenemangets blandning av anföranden, vin och intellektuella kan föra tankarna till den kulturscen som Jean-Claude Arnault tills i höstas drev i en källarlokal på Sigtunagatan i Stockholm. Forum lockade delar av Stockholms kulturvärld till aftnar med uppläsningar, musik, konst och billigt vin. Många akademiledamöter har medverkat där, och vittnat om kvällar av hög konstnärlig kvalitet. Sara Danius har för SvD beskrivit Forum som en ”framstående kulturscen, med respektingivande konstnärliga program”.

Jean-Claude Arnault grundade Forum 1989, samma år som han gifte sig med poeten Katarina Frostenson. Han hade kommit till Sverige 1968 för att studera fotografi, men han slog snart in på en annan bana. Han satte upp opera- och teaterföreställningar, och på Sigtunagatan fann han en perfekt lokal för att sätta upp Katarina Frostensons ”Sebastopol”.

Efter reklamen visas:
Svenska Akademien – krisen i korthet

Jag hade en idé om att ju mer bildad man var, desto klokare människa var man och desto mer etisk skulle man vara.

Men i anslutning till den konstnärliga verksamheten påstås det också ha pågått övergrepp, enligt en granskning i Dagens Nyheter där Jean-Claude Arnault under beteckningen ”Kulturprofilen” anklagas för en rad sexuella trakasserier och flera våldtäkter. Han har själv nekat till alla anklagelser.

Linnea, som egentligen heter något annat, jobbade på Forum i flera år och hade även en relation med Jean-Claude Arnault. Den slutade illa, berättar hon, med hot, trakasserier och stalking – något som bekräftas av en annan källa.

Annons

Linnea tycker att det är skönt att Forum nu är historia.

– Jag hade länge en sentimental känsla kring Forum, och ville inte skada stället, jag har trots allt som hänt haft många inspirerande kvällar där. Nu känner jag att, vadå, någon annan kan väl skapa en ny scen.

Under de första åren gick Forum från en radikal, underjordisk företeelse till högkultur, ja närmast en filial för Svenska Akademien.

– Jag tyckte det var jättefint med Svenska Akademien. Jag hade också en idé om att ju mer bildad man var, desto klokare människa var man och desto mer etisk skulle man vara.

Hon skrattar.

– Det var en väldigt naiv syn på konst och litteratur och bildning. Den kom jag ur rätt snabbt.

Verksamheten på Forum drevs med minimal budget och stor passion, men Jean-Claude Arnault hade en talang för att knyta till sig begåvade konstnärer och författare.

Annons

Det var inte svårt att få unga kvinnor att arbeta där. Många var studenter som ville tjäna extrapengar. Andra hade drömmar om att bli kulturarbetare av olika slag, och såg det som ett bra ställe att skaffa sig ett nätverk, säger Maria som arbetade på Forum under några år, och som inte vill framträda med sitt verkliga namn av rädsla för repressalier från kretsen kring Arnault. En kompis hade berättat att Forum var en rolig och stimulerande plats, och att Arnault visserligen var flörtig men harmlös.

Själv både såg hon och utsattes för tafsanden och sexuella anspelningar, säger hon.

– Jag hade ingen aning om graden av allvar som har kommit fram nu. Men några år senare fick jag vetskap om en våldtäkt.

Hon sålde vin från bag-in-box för kontanter, och jobbade med bokningar och inbjudningar. Lönen fick hon som ett kuvert fyllt med sedlar. Ibland blev hon efteråt medbjuden till de omtalade middagarna på Wasahof, andra gånger var hon i onåd. Hon berättar att Arnault kom till källarlokalen på eftermiddagarna. Var ofta på dåligt humör, tills han tagit sitt första glas konjak eller vin vid tre-fyratiden. Katarina Frostenson satt sällan i publiken men ofta bakom ett tungt sammetsdraperi och lyssnade på föreställningarna.

Medan verksamheten på Forum etablerades hyllades Katarina Frostenson för sin poesi. 1991 släpptes den uppmärksammade diktsamlingen ”Joner”, och 1992 kom så kanoniseringen: den i sammanhanget unga (39-åriga) språkmaterialistiska poeten valdes in i Svenska Akademien.

1/2

Lokalen där kulturscenen Forum låg, på Sigtunagatan i Stockholm.

Foto: Malin Hoelstad
2/2

Katarina Frostenson valdes in i Akademien 1992, som 39-åring.

Foto: Leif R Jansson/TT
Annons

För många symboliserade Katarina Frostensons inval nytt, friskt blod i ett sällskap som dominerades av äldre män. Kerstin Ekman hade lämnat arbetet ett par år tidigare, så Gunnel Vallquist och Birgitta Trotzig var de enda aktiva kvinnorna bland De aderton.

I Dagens Nyheter skrev en krönikör att Akademien visserligen hade gott om pengar, men att dess prestige devalverats med tiden. Katarina Frostenson, förklarade krönikören, ”är allt genomsnittsledamoten inte är. Hon är kvinna, därtill sensationellt ung. Hon representerar ett lyriskt och litteraturteoretiskt avantgarde. Hon har försänkningar i de delar av förlags- och mediebranschen där det eftertraktade ’det’ händer. Man skulle kunna säga att valet av Frostenson betyder att Akademien erkänner att den måste göra något åt sina anakronistiska tendenser.”

Det är 26 år sedan nu, men krönikören har fått erfara att vissa anakronistiska tendenser än i dag återstår i Akademien. Hennes namn är Sara Danius.

Andersson Olsson, som nu tagit på sig rollen som ”tillfällig ständig sekreterare”, är en av de som befann sig i kretsen runt Forum.
Andersson Olsson, som nu tagit på sig rollen som ”tillfällig ständig sekreterare”, är en av de som befann sig i kretsen runt Forum. Foto: Tomas Oneborg
Annons

Han kunde få fruktansvärda utbrott och då skrek han ofta saker som ”Jag är kompis med Horace”.

Det eftertraktade ”det” som Danius talade om utspelade sig alltså delvis i Jean-Claude Arnaults källarlokal, där han lärde känna flera dåvarande och framtida akademiledamöter. Källor som arbetat på Forum säger att ledamöterna Birgitta Trotzig och Gunnel Vallquist hörde till den skara kvinnor som Arnault behandlade med vördnad och respekt.

Med tiden kom även personer som i dag är ledamöter i Akademien – Horace Engdahl, Jayne Svenungsson, Anders Olsson, Per Wästberg, Kristina Lugn, Lotta Lotass, Sara Stridsberg och Sara Danius – att medverka på Forum.

– Han vårdade de kontakterna väl. De hade bildat ett slags brödraskap, han och Horace Engdahl och Stig Larsson. Hans respekt för dem och Akademien var djup. Det skrattade vi åt ibland, hans hovsamhet, berättar Maria.

Annons

I Forums sfär fanns också Anders Olsson, akademiledamoten som nu tagit på sig rollen som ”tillfällig ständig sekreterare”. Anders Olsson ingick också i redaktionen för den postmodernistiska tidskriften Kris tillsammans med bland andra Horace Engdahl och Stig Larsson. Men i dag säger Olsson till SvD att hans relation till Jean-Claude Arnault var strikt professionell.

Linnea säger att stämningen präglades av djup respekt för de uppträdande konstnärerna och akademiledamöterna.

– När jag jobbade där kändes det som en betongkyrka där man väntade på kungaparet. Det var Ebba och Horace. Alla visade stor vördnad när de kom dit.

– På ett sätt är det ju fint att något får vara så. Det var fint att det inte fanns något bildningsförakt där.

Maria berättar att de som jobbade på Forum alltid löpte risken att hamna i onåd, och då kunde man bli utsatt och trakasserad.

– Han kunde få fruktansvärda utbrott och då skrek han ofta saker som ”Jag är kompis med Horace”.

De fick ut det de ville av situationen och drog vidare. Man vill inte komma på kant med dem som har makt.

En gång när Maria hade talat om Forum i ett offentligt sammanhang hotade Arnault henne med Akademien, säger hon.

– Han lät mig veta att alla i Akademien var väldigt förbannade på mig. Han ville få mig att må dåligt och aldrig mer uttala mig om Forum.

Annons

Maria säger att hon hört honom säga till många personer – henne själv inkluderad – att han skulle se till att de aldrig kom i fråga för ekonomiskt stöd av Akademien.

– Han talade mycket om vilka han hade gynnat också, genom att se till att de fick priser och pengar av Akademien.

Många har uttryckt förvåning över att de övergrepp som Arnault nu anklagas för har kunnat fortgå så länge. Men för Maria är det inget mysterium.

– Det var många som ville etablera sig i kulturvärlden som passerade under de här åren, som kanske såg men inte kände att de behövde ta ansvar. De fick ut det de ville av situationen och drog vidare. Man vill inte komma på kant med dem som har makt.

Maria menar att även många makthavare, som borde ha insett sitt ansvar att agera, trivialiserade Jean-Claude Arnault.

– Men när det väl gällde kände de till hans stadiga position i Stockholms kulturliv som han hade tack vare sin fru och sina kompisar i Akademien.

Detta var något som Maria märkte då hon en gång tog mod till sig och ringde upp en person som ofta satt i publiken på Forum. Samma person beslutade under flera år om anslag till verksamheten på Kulturrådet, menar hon.

Annons

– Jag frågade om de kände till att han använde offentliga medel till lyxkonsumtion, som dyra krogbesök och taxiresor för tusentals kronor i månaden. ’Menar du vår Jean-Claude’ sade hon då, och lät mig förstå att det inte var något de var intresserade av.

Efter reklamen visas:
3 svar om krisen inom Svenska Akademien

I december 1996 fick Sture Allén, då Akademiens ständige sekreterare, ett brev. En kvinnlig konstnär som hade ställt ut på Forum uppgav att hon utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp. Hon skrev att Jean-Claude Arnault ”missbrukar sin roll som konstnärlig ledare genom att utnyttja och förnedra de kvinnor, och då speciellt unga, som kommer i hans närhet”. Hon vädjade till Akademien att sluta stödja hans verksamhet.

I april 1997 skrev Expressen om brevet, samt om fyra andra kvinnor som larmat om Jean-Claude Arnaults beteende, men från Akademiens håll var reaktionen kalla handen. Sture Allén säger i dag att brevet inte framstod som särskilt viktigt. Men Jean-Claude Arnaults vänner blev upprörda – å vännens vägnar.

Annons

Enligt Ebba Witt-Brattström, som vid den här tiden var gift med Horace Engdahl, var maken drivande i författandet av ett upprop till försvar för sin vän Arnault. Horace Engdahl vill i dag inte kommentera uppropet, och säger till SvD att han bara har ett vagt minne av episoden. Men några månader efter uppropet till försvar för Katarina Frostensons man valdes Horace Engdahl in i Svenska Akademien.

Linnea är glad att så många i offentligheten reagerade så starkt efter Matilda Gustavssons DN-artikel i höstas, där 18 kvinnor vittnade om trakasserier och övergrepp.

– I och för sig tror jag att många brytt sig mer om jäv och läckor. Men det kom mer reaktioner från Akademien än jag hade väntat mig, säger hon.

De verkar inte skämmas över korruptionen.

Linnea var inte ensam om att förvånas över Akademiens beslutsamhet efter Dagens Nyheters publicering. Medan tidigare ständiga sekreterare viftat undan anklagelserna mot Arnault för att inte skapa dålig stämning i Akademien (flera ledamöter har berättat att Katarina Frostenson blev rosenrasande så snart hennes make kritiserades) berättade Sara Danius i höstas för SvD att hon var omskakad och chockad. Hon beställde genast en oberoende advokatutredning av alla ledamöters kopplingar till Arnault samt av jävsförhållanden och eventuella sekretessbrott. Hon hävdade då att ledamöterna var eniga om åtgärden, något som andra ledamöter förnekat i efterhand.

Annons

– Sara Danius har fattat rätt beslut, och hon tillsatte en utredning för att gå till botten med vänskapskorruptionen. Att Sture Allén kallade Danius oerfaren tolkar jag som att Akademien tycker att hon inte är tillräckligt korrumperad, säger Linnea.

– Både Engdahl och Allén beter sig som om allt, i synnerhet de sexuella övergreppen, bara är trams. De går inte ens in på sakfrågorna.

I Linneas ögon förringar Horace Engdahl och Sture Allén i dag de sexuella övergreppen, precis som de gjorde under sina respektive perioder som ständiga sekreterare.

– Det är obehagligt att kretsen kring honom sitter på så mycket makt. De verkar inte skämmas över korruptionen heller.

1/2

Sture Allén var Akademiens ständiga sekreterare 1986–1999.

Foto: Eric Roxfelt/TT
2/2

”Att Sture Allén kallade Danius oerfaren tolkar jag som att Akademien tycker att hon inte är tillräckligt korrumperad”, säger Linnea.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Linnea har, liksom andra så kallade Forumflickor, skämts över sina erfarenheter.

– Jag har känt mig stigmatiserad. Som en ”dålig flicka”, även om jag själv aldrig skulle se på en annan kvinna så. Det har varit svårt att prata om hur det egentligen var.

– Jag har haft en känsla av att vissa ser ner på mig och inte har velat ha med mig att göra.

Maria har samma erfarenhet. Hon berättar om tillfällen då hon träffade äldre kvinnor med hög status i kultur- och medievärlden och berättade att hon jobbade på Forum.

Annons

– Jaha, så du ligger med Jean-Claude Arnault, sade en journalist. Det var symtomatiskt, att bli misstänkt för det, att vara en av de misslyckade, pinsamma, lättledda kvinnor som jobbade där. Jag skäms inte för att jag har jobbat där. Det var roligt och inspirerande. Och nedbrytande och förödmjukande på andra sätt. Han kan vara väldigt älskvärd också.

Horace Engdahl anländer till torsdagssammankomsten som ska bli den sista för Sara Danius.
Horace Engdahl anländer till torsdagssammankomsten som ska bli den sista för Sara Danius. Foto: Tomas Oneborg

Efter att advokatutredningen färdigställts fick alla ledamöter möjlighet att läsa den. Därefter utbröt kaos. I flera veckors tid grälade Akademien om hur den skulle gå vidare. Skulle Katarina Frostenson uteslutas? Skulle man följa rekommendationen att polisanmäla Forums misstänkta ekonomiska oegentligheter? Splittringen var total mellan lag Horace Engdahl och lag Sara Danius.

Det är sådan misogyni, att många berörda inte bryr sig om övergreppen utan pratar om ”solkig rapportering”.

Annons

Fredagen den 6 april ställdes bråket om utredningen på sin spets när ledamöterna Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund deklarerade att de lämnar arbetet i Akademien med omedelbar verkan. De gångna veckornas gräl hade i deras ögon visat att ledande krafter i Akademien satte obskyra och ovidkommande hänsyn före dess integritet och stadgar. De tre avhopparna hade varit på den förlorande sidan i en omröstning om uteslutning av Katarina Frostenson, och åtta företrädare för motståndarlägret svarade med en debattartikel i SvD där de förklarade advokatutredningens slutsatser rättsosäkra. De uttryckte sin irritation över att utredningen åberopade anonymiserade källor och att Akademien inte tillåtits veta ”på vilka precisa grunder anklagelsen mot Katarina Frostenson om sekretessbrott vilar”.

Maria tycker att det är viktigt att ”hela maktstrukturen som har avhållit många kvinnor från att polisanmäla tidigare görs tydlig” – att många utsatta kvinnor inte vågar tro att juridisk rättvisa är möjlig när de utsätts för trakasserier av mäktiga män. Hon upplever att advokatbyrån tog sitt uppdrag på stort allvar.

– Det är sådan misogyni, att många berörda inte bryr sig om övergreppen utan pratar om ”solkig rapportering”. Att åtta akademiledamöter i stort sett avfärdar denna grundliga advokatutredning och dessutom hänvisar till Benny Fredrikssons fruktansvärt tragiska öde [den tidigare chefen för Kulturhuset Stadsteatern tog sitt liv i mars], det är respektlöst mot honom och hans anhöriga och mot utredningen, säger hon.

Annons

När SvD under måndagskvällen sökte Horace Engdahl för en kommentar avböjde han, med motiveringen att det är viktigt ”att inte följa avhopparnas exempel och kasta sekretessreglerna över bord”. Men bara några timmar senare trappade han upp konflikten ytterligare med en debattinlaga i Expressen där han beskrev situationen i Akademien som ett krig mellan majoriteten och den ständiga sekreteraren. Utan att nämna misstankarna om sexuella och ekonomiska brott slog han fast att det verkliga problemet var att ett gäng dåliga förlorare grämde sig över att inte ha fått straffa en annan ledamot, samt att Sara Danius inte fått Akademien att hålla sams.

Foto: Lars Pehrson

Du vet, när jag blev Dramatenchef sa Thommy Berggren att jag var den sämsta chefen i Dramatens historia.

Handsken var därmed kastad, och nu vet vi att det var en avskedsfest som hölls i ständiga sekreterarens rum efter utdelningen av Nordiska priset på onsdagen.

Många av gästerna är där för att visa sitt stöd för Sara Danius, och hennes ambitioner att förnya Akademien. Alla talar om applåden, den som aldrig ville ta slut. När Sara Danius går ut ur rummet ett ögonblick passar tidigare Dramaten-chefen Marie-Louise Ekman på att berätta för henne hur innerligt hon hoppas att Danius kommer att stanna på sin post.

Annons

– Du vet, när jag blev Dramatenchef sa Thommy Berggren att jag var den sämsta chefen i Dramatens historia. Jag kom att tänka på det när Horace skrev att du var den sämsta sekreteraren sedan 1786. När Thommy sade så tänkte jag att ”Hellre det än att han tycker att jag gör rätt!” Det kanske är lite samma med Horace?

En man i personalen dyker upp och dirigerar Sara Danius in i sitt ämbetsrum igen, och den ständiga sekreteraren tar ännu ett varv där hon småpratar, trycker händer och gång på gång får höra att alla hoppas att hon orkar.

Sara Danius och Sara Stridsberg, efter torsdagssammankomsten.
Sara Danius och Sara Stridsberg, efter torsdagssammankomsten. Foto: Tomas Oneborg

När hon lämnar Börshuset för att åka hem till sonen och lägenheten på Kungsholmen är Sara Danius fortfarande ständig sekreterare. Det är hon inte när hon träder ut ur samma port ett dygn senare.

Efter den ordinarie torsdagssammankomsten, som denna vecka är allt annat än ordinär, står hon där, fångad på trappen i sin vita knytblus framför en bukett av mikrofoner.

Annons

– Det var Akademiens vilja att jag skulle lämna mitt uppdrag som ständig sekreterare, därmed beslöt jag mig också för att jag skulle lämna min stol, stol sju i Svenska Akademien, konstaterar hon i sakligt tonfall.

Bakom henne står ledamoten Sara Stridsberg, som kämpat för att Sara Danius skulle bli kvar som ständig sekreterare. När Danius inte riktigt tycks veta hur hon ska ta sig igenom medieuppbådet visar vännen Stridsberg vägen.

– Det är dags att lämna den här skaran nu, säger Sara Stridsberg och de banar sin väg mot en väntande bil.

Sara Danius frånträde är ena halvan av en uppgörelse. Den andra är att Katarina Frostenson lämnar arbetet i Akademien. På fredagsmorgonen talar den tillfällige ständige sekreteraren Anders Olsson med Sveriges Radio. Han uttrycker sin belåtenhet med utgången av torsdagens möte och talar om en förtroendekris som skakat Akademien under hela våren, en kris som han bedömer handlar om Sara Danius ledarskap och om ivern att utesluta Katarina Frostenson. Efter att han haft ett möte med kung Carl XVI Gustaf kom lösningen – två damoffer – till honom.

– Vi delade ungefär samma analys, att det fanns två grundläggande problem i Akademien, säger han till Sveriges Radio.

Annons

Men det draget får Anders Olsson i slutändan själv ta ansvaret för. Hovet dementerar omedelbart att kungen haft del i beslutet som ledde till att två ledamöter lämnade arbetet.

De två grundläggande problem som Olsson syftade på är nu avlägsnade: Danius och Frostenson. Två manliga före detta ständiga sekreterare sitter däremot kvar, trots att de känt till problembilden kring Jean-Claude Arnault och jävssituationen som rör Akademiens ekonomiska stöd till Forum i decennier, och inte gjort något åt saken.

Den ständige sekreteraren Sara Danius i spetsen för akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren när Svenska Akademien höll sin traditionella årliga högtidssammankomst 2015.
Den ständige sekreteraren Sara Danius i spetsen för akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren när Svenska Akademien höll sin traditionella årliga högtidssammankomst 2015. Foto: Henrik Montgomery/TT

Per Wästberg beskriver i Svenska Dagbladet Akademiens beslut på torsdagskvällen som ”en komprometterande kohandel: två kvinnor offrades, den ena mot den andra. Detta är en skamfläck på Akademien som inte kan tvättas bort.”

Annons

Flera ledamöter uttrycker sorg över att de två ledamöterna lämnat sitt arbete, inklusive Jayne Svenungsson, en av de elva som är kvar i Akademien. I en mejlintervju med SvD skriver hon om sin ”bedrövelse över det bitvis hänsynslösa drev” som riktats mot Katarina Frostenson. Svenungsson understryker att konflikten i hennes ögon inte handlat om ”å ena sidan ett reaktionärt patriarkat, å andra sidan ett par djärva framåtsträvande kvinnor” och att bilden är mer komplex än så.

För Maria och Linnea är utgången av Akademiens ödesmöte en stor besvikelse.

– Jag tycker att utfallet bekräftar bilden av att häxjakten är riktad mot kvinnor och inte mot sådana som Jean-Claude Arnault och hans brödraskap, säger Maria.

Hon vågar inte heller hoppas att Katarina Frostensons och Jean-Claude Arnaults makt i Svenska Akademien och svenskt kulturliv är borta.

– Frostenson har lämnat arbetet i Akademien på ”obestämd tid”. Det vill säga, när allt hamnat i medieskugga igen kan hon återgå till sin post som om inget har hänt. Det enda rimliga vore att hon lämnade sin stol för gott tillsammans med Horace Engdahl och Sture Allén. Det är konstaterat att hon har brutit mot stadgarna och hon håller fortfarande Arnault om ryggen, säger Linnea.

Maria menar att Frostensons framtida makt beror på vilka andra som blir kvar i Akademien.

Annons

– Om hon klamrar sig fast vid sin position kommer hon att fortsätta ha stort inflytande över svenskt litteraturliv. Hur blir ens böcker bedömda av Akademien om det kommer ut att man är en av dem som har pratat med medierna? Hon har också allierade som skulle kunna vara en förlängd arm som mer eller mindre medvetet skulle kunna se till att inte stödja personer som har gått ut och kritiserat Arnault, säger Maria.

Medan knytblus-manifestationer sprids i sociala medier där vanligt folk, politiker och kändisar uttrycker sin sympati för Sara Danius genom att klä sig i hennes signaturplagg, visar det sig att Akademiens ”anakronistiska tendenser” än i dag har en imponerande motståndskraft.

Linneas mardrömsscenario är att de kvarvarande ledamöterna i framtiden väljer in nya, lojala medlemmar i samma krets och anda som de själva.

– Det vore så synd, det har ju skett en utveckling i Akademien de senaste åren och det är en viktig institution. Det är så orättfärdigt att man vinner på att vara så arrogant som möjligt, säger hon.

Jean-Claude Arnault låter via sin advokat Björn Hurtig hälsa till SvD att han förnekar de påståenden som ”fortsatt riktas mot honom via media”. Han anser att ”det är osanningar som framförs, att det är fråga om förtal och att den häxjakt som bedrivs nu måste få ett slut”.

Lokalen där kulturscenen Forum låg, på Sigtunagatan i Stockholm.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 9

Katarina Frostenson valdes in i Akademien 1992, som 39-åring.

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 2 av 9

Andersson Olsson, som nu tagit på sig rollen som ”tillfällig ständig sekreterare”, är en av de som befann sig i kretsen runt Forum.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 9

Sture Allén var Akademiens ständiga sekreterare 1986–1999.

Foto: Eric Roxfelt/TT Bild 4 av 9

”Att Sture Allén kallade Danius oerfaren tolkar jag som att Akademien tycker att hon inte är tillräckligt korrumperad”, säger Linnea.

Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 5 av 9

Horace Engdahl anländer till torsdagssammankomsten som ska bli den sista för Sara Danius.

Foto: Tomas Oneborg Bild 6 av 9
Foto: Lars Pehrson Bild 7 av 9

Sara Danius och Sara Stridsberg, efter torsdagssammankomsten.

Foto: Tomas Oneborg Bild 8 av 9

Den ständige sekreteraren Sara Danius i spetsen för akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren när Svenska Akademien höll sin traditionella årliga högtidssammankomst 2015.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 9 av 9