Annons

Ivar Arpi:Så blev genusvetenskap överkyrka i Lund

Lunds universitet.
Lunds universitet. Foto: Emil Langvad/TT

Detta är del 1 i en granskning av hur genusvetenskap blivit ett slags överkyrka på svenska universitet. Del 2 kan läsas här. Del 3 kan läsas här. Del 4 kan läsas här.

Under strecket
Publicerad

Erik Ringmar, offer för den nya överkyrkans dogmer.

Foto: Emma Lord /Lunds UniversitetBild 1 av 1

Du ska ha med Judith Butler på litteraturlistan. Det meddelades Erik Ringmar, lektor på statsvetenskapliga institutionen i Lund, efter att institutionens styrelse haft sitt septembermöte. Inget fel med att läsa queerfeministen Butler, det är bara det att Ringmars kurs handlar om reaktionen mot moderniteten vid förra sekelskiftet, med stort fokus på fascismen. Under en tidigare termin hade ett kursmoment med postmodernism funnits med, där Butler ingick, men det hade utgått inför innevarande termin. ”Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa om Judith Butler om jag inte vill”, skrev Ringmar på sin blogg häromdagen. Detta har lett till kraftiga protester från både studentaktivister och styrelsen.

En liten sak, kan tyckas, men är en del av en mycket större process där den akademiska friheten kringskärs. Det som nu sker på statsvetenskapliga institutionen sanktioneras fullt ut av den jämställdhetsintegrering som regeringen har beordrat alla Sveriges lärosäten att genomföra (vilket nästa del i artikelserien handlar om, och kan läsas exklusivt på nätet i morgon). Jag känner inte Erik Ringmar personligen, men den andra läraren på kursen, doktoranden Mårten Torson Lindberg, är en bekant. Frågan handlar heller inte om personer, utan om principer.

Annons
Annons

Institutionens mål, fastställt av styrelsen och godkänt av kollegiet, är att andelen kvinnor aldrig får understiga 40 procent på litteraturlistorna. Undantag får endast göras om det kan motiveras. En kurs som Ringmars – ”Det moderna samhället och dess kritiker” – som fokuserar på originaltexter från förra sekelskiftet, får problem eftersom reaktionen mot moderniteten inte direkt var ett under av jämställdhet. Det fanns för få kvinnliga fascister. Ringmar försökte lösa detta genom att inkludera anarkismen som en annan våldsbejakande reaktion mot moderniteten (även om det egentligen inte var den ursprungliga tanken med kursen). Till skillnad mot inom fascismen så skrev faktiskt kvinnliga anarkister en hel del. Kursen nådde då upp till 15 procent kvinnliga författare.

Men det räckte inte, enligt styrelsen. Judith Butler skulle med.

Av samhällsvetenskapliga fakultetens jämställdhetsplan framgår det tydligt att lärare måste inkludera tillräckligt med genusvetenskaplig litteratur. Det som nu drabbar Erik Ringmar, att kursansvariga får ändra i sina litteraturlistor, har enligt statsvetenskapliga institutionens egen jämställdhetsplan redan skett ett antal gånger. Fakultetens jämställdhetsplan ålägger vidare alla institutioner att: ”Göra en översyn av om och på vilket sätt granskning av utbildningsplaner och litteraturlistor sker, vad gäller att tillförsäkra att genus- och mångfaldsperspektiv finns representerade i fakultetens utbildning”.

Jämställdhetsplanen tillåts alltså trumfa andra akademiska värden.

I institutionens styrelse sitter Pernilla West, representant från studentkåren. Hon är även förtroendevald för Feministiskt initiativ i Lund. I Sydsvenskan berättar West att det var hon som kritiserade litteraturlistan och fick in Judith Butler (1/11). Man kunde ha tänkt sig att andra lärare i styrelsen skulle säga ifrån eftersom det indirekt påverkar även deras akademiska frihet, men då hade de gått emot jämställdhetspolicyn. Enligt institutionens handlingsplan för jämställdhet ska personalen skolas till rätt tänkande i kursen ”Genus och mångfald i undervisningen”, som ges av Samhällsvetenskapliga fakulteten.

Annons
Annons

Erik Ringmar, offer för den nya överkyrkans dogmer.

Foto: Emma Lord /Lunds UniversitetBild 1 av 1

Jämställdhetsplanen tillåts alltså trumfa andra akademiska värden.

I USA har studenter på många universitet protesterat på sätt som begränsat både yttrandefriheten och den akademiska friheten. I realiteten handlar det om att perspektiv som inte anses platsa i de aktivistiska studenternas vision av social rättvisa tystas ned eller föses bort från universiteten. Där har rektorer och universitetens administrationer ofta vikt ned sig för protesterna. Något liknande verkar nu ske i Lund. Andelen kvinnor på Ringmars litteraturlista, det faktum att han vägrade inkludera Butler samt att han bloggade om sin syn på saken, har enligt några studenter som citeras i Lundagård skapat en ”otrygg och obehaglig situation” och ett ”fientligt klimat på kursens seminarium”. En av studenterna menar vidare: ”Vi trodde ju att vi diskuterade i ett tryggt rum på universitetet”.

Vokabulären känns igen från studentprotesterna på andra sidan Atlanten.

Erik Ringmar, offer för den nya överkyrkans dogmer.
Erik Ringmar, offer för den nya överkyrkans dogmer. Foto: Emma Lord /Lunds Universitet

Jag ringer upp Erik Ringmar och frågar honom om det ändå inte är ett problem i fall där akademisk frihet inte producerar social rättvisa.

Behöver inte friheten inskränkas i såna fall, för att inkludera mer genusperspektiv?
– Man kan säga att det finns två universitet: ett intellektuellt och ett byråkratiskt. Det byråkratiska universitetet sysslar med antagning och betygsättning av studenter, tjänstetillsättningar, fördelning av tjänsterum, ekonomiska resurser, och så vidare. Vad det gäller allt det här så tycker jag det är helt okej om kvoteringar används.

– Min kritik gäller bara den intellektuella verksamheten som sådan. Intellektuella aktiviteter kan inte utföras under påtryckningar och krav utifrån. Jag har en kurs som handlar om en sak, men då bestäms det av andra att jag helt plötsligt måste prata om något annat. Det är som att säga till en frisör att han inte får använda en viss typ av sax, eller att han endast har tillåtelse att klippa en viss frisyr.

Annons
Annons

Men måste inte även du som lärare på universitetet ta ditt ansvar för ett jämställt samhälle?

– Det finns en massa problem i samhället som universitet kan hjälpa till att analysera. Det bästa och enda sättet att göra detta är att bevara integriteten hos den intellektuella aktiviteten. Jag är ju själv vänster politiskt. Men det har inte med saken att göra. Det viktiga är integriteten i den akademiska processen. Om den förstörs då förstörs själva kärnan hos universitetet.

Principen som nu gjorts vägledande på både fakultet och institution handlar alltså inte bara om att få in fler kvinnor, utan även om att få in rätt sorts genusvetenskapliga perspektiv. Dessa perspektiv kan vara intressanta i vissa sammanhang, men är i regel starkt ideologiskt präglade. Att det handlar om politik och inte vetenskap framgår också när Christina Abdulahad, Samhällsvetarkårens ordförande, intervjuas om det hela i Sydsvenskan: ”Den feministiska kritiken är viktig och det feministiska perspektivet fanns inte med.”

Det är svårförenligt med den akademiska friheten att en politisk ideologi görs till överkyrka för all forskning.

I intervjun glider Abdulahad talande nog från att prata om andelen kvinnliga författare till att sedan börja tala om vikten av det feministiska perspektivet – som om kön och analysperspektiv är exakt samma sak.

Att dessa perspektiv inte bara ska forceras in i kursplaner som handlar om helt andra saker, utan att även personalen ska omskolas till rätt genus- och mångfaldsideologi är en utveckling som inte bör gå obemärkt förbi. Det är svårförenligt med den akademiska friheten att en politisk ideologi görs till överkyrka för all forskning.

Några studenter, inte ens en majoritet, har alltså protesterat mot att Erik Ringmar inte tänker undervisa om Judith Butler. Det kan dock tyckas lite märkligt att välja en kurs om reaktionära tänkare runt förra sekelskiftet för att få läsa just Butler, som tillhör det sena 1900-talets feministiska reaktion. Alla kontroverser har gjort att studierektorn, Jakob Gustavsson, och Erik Ringmar i samråd har bestämt sig för att inte kursen ska hållas igen.

Studenter som vill lära sig om fascismens framväxt får söka sig till något annat lärosäte.

Detta är förvisso bara ett exempel, men liknande processer pågår över hela landet. Det kallas jämställdhetsintegrering och den hotar den akademiska friheten på alla svenska lärosäten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons