Foto: Fredrik Karlsson/TT, Illustration: Staffan Löwstedt

Så blev Moderaterna ett parti i fritt fall

Anna Kinberg Batras problem handlade inte bara om strategisk positionering, utan om ideologi. Läs Malin Ekmans reportage som först publicerades i mars 2017.

Uppdaterad
Publicerad

Solen studsar mellan miljonprogramhusens ljusblå fasader. Träden ser miniatyrlika ut mot stålkonstruktionerna i 13 våningar. Bland Solnabor kallas husen i Hagalund ”Blåkulla”. Elias Hanna stannar mellan nummer 11 och 23, åtskilda av en asfaltsgång täckt av snö och grus. Blicken vandrar mellan husen. Han betraktar dem nerifrån och upp. Ser belåten ut.

Det här borde Sverigedemokraterna komma och besöka ofta.

– Titta här! Det är en pärla i hela Sveriges och Europas integration. Det vill jag att du skriver. 80 procent av dem som bor här har invandrarbakgrund. Arbetslösheten är minimal, integrationen är på topp. Ungdomsarbetslösheten är en av de lägsta i Sverige. Det här borde Sverigedemokraterna komma och besöka ofta. Det fungerar utmärkt.

Han tillskriver framgången i stadsdelen det parti han just lämnat. Moderaterna har styrt Solna sedan 1998. Kommunen har implementerat en egen version av arbetslinjen: Solnamodellen. Ett slags effektiv match making av utbud och efterfrågan i den lokala arbetskraften. Enligt kommunens hemsida syftar modellen till att matcha arbetssökande mot de insatser som efterfrågas hos de lokala företagen.

I valet 2014 röstade 29,9 procent i Solna på Moderaterna, en minskning sedan valet 2010 men fortfarande högt över rikssnittet.

Det var inte många andra invandrare som gjorde det, kan jag säga.

Hagalund är Elias Hannas hemmaplan. Han bor med sin familj på andra våningen i ett trevåningshus runt hörnet och fick sitt första förtroendeuppdrag i kompetensnämnden en bit bort.

Det har gått 13 år sedan han gick med i partiet.

Annons

– Det var tack vare den liberalism och humanism som Fredrik och gänget drev partiet med. Man kom bort från det konservativa, nationalistiska, protektionistiska. Jag vågade ta steget, det var inte många andra invandrare som gjorde det, kan jag säga.

Foto: Yvonne Åsell, Illustration: Staffan Löwstedt

Elias Hanna minns när han bestämde sig. Han undrade vad hans svärfar, den kände socialdemokraten Jan Lindhagen, skulle säga. Det gick bra. Men vännerna var kritiska. De hade nidbilden av moderaten som kall och verklighetsfrånvänd. Det hade bara gått ett par år sedan Janne Josefssons valstugereportage i SVT där en moderat kommunpolitiker inför dold kamera proklamerade att ”muslimer är bra på att föda många barn och utnyttja vårt system”.

När jag kom till partiet var ryktet bland invandrare så, ”hur fan kan du gå med i ett rasistiskt parti?”

Annons

– När jag kom till partiet var ryktet bland invandrare så, ”hur fan kan du gå med i ett rasistiskt parti?”. Det var från början ett konservativt parti, det är inget att förneka. Men sedan kom 70-talet med Bohman och liberalism, och sedan Carl Bildt med öppna marknader och Fredrik som körde sitt race.

Vi promenerar vidare genom Mall of Scandinavias 100 000 kvadratmeter köpyta. Elias Hanna är stolt över det han åstadkommit som fritidspolitiker. Från partiets ja till gallerian till sitt arbete i kultur- och fritidsnämnden och likabehandlingskommittén.

Han lämnade inte partiet över en dag, det var en successiv process.

Som när han lämnade den syrisk-ortodoxa klosterskolan på 90-talet. Han slutade känna igen sig i den syn hans omgivning företrädde.

På tunnelbanan på väg till arbetet på asylboendet i Farsta läste han om sitt partis kursändring. Februari 2015: skärpta krav för anhöriginvandring. Oktober 2015: ja till tillfälliga uppehållstillstånd. Januari 2017: tillåt lokala förbud mot tiggeri.

Politiska förslag fjärran från den ”öppna era hjärtan”-linje som mannen som fick honom att gå med i partiet företrädde.

Annons

Sedan kom Anna Kinberg Batras utspel om Sverigedemokraterna.

I dag är han inte längre moderat.

Från mänsklighetens topp till mänsklighetens botten!

Han kräver att hans gamla partikamrater ställs till svars.

– Hur kommer det sig att de applåderade oavbrutet för öppna hjärtan, för öppna gränser, och nu står de här och applåderar för att barn och ungdomar som är 15 år gamla inte ska kunna ta sin pappa eller mamma hit? Från mänsklighetens topp till mänsklighetens botten!

Det har bara gått några veckor sedan han officiellt lämnade partiet.

Elias Hanna säger att han har förståelse för ”volymfrågan”, att man inte kan välkomna alla även fast man vill. Men det handlar inte bara om sakpolitiken utan om språket, tonen. Han har sett den skifta, säger han.

Foto: Björn Larsson Ask, Björn Lindgren/TT, Illustration: Staffan Löwstedt
Annons

– Det kom kommentarer från Ulf Adelsohn som började lyfta fram det negativa, det svarta med invandringen... Det är SD-språk. Jag kollar på Facebook, jag kollar på Twitter. Det är vanligt nu att prata negativt om invandrare. Det är tillåtet i partiet. Moderaterna har glömt sin historia.

Moderaternas historia är emellertid en jojorörelse mellan konservativa och liberala värderingar. Från att det konservativa Allmänna valmansförbundet bildades 1904, som en kraft mot tvåkammarriksdagens liberaler och socialdemokrater. Till ställningstagandet mot nazismen på 30-talet, när ungdomsförbundet (som hade motsatt åsikt) uteslöts. 50-talets kärva linje med skattesänkningar och slopat stöd till skolmat. 60-talets interna motsättningar mellan den ljusblå och den mörkblå falangen. Gösta Bohmans tal om ”liberal revolt” på 70-talet. Ulf Adelsohns hätska debatter mot Olof Palme på 80-talet. Bildts varma prat om EU och öppna marknader på 90-talet. Bo Lundgrens radikala skattesänkningspolitik runt millennieskiftet.

Annons
Foto: Mark Earthy, Malin Hoelstad, Illustration: Staffan Löwstedt

Och sedan Reinfeldt-eran. Moderaterna som det nya arbetarpartiet.

Arbetslinjen erkände utanförskapet – det som höll hundratusentals svenskar borta från arbets- och samhällsliv – och lanserade moderat skattepolitik som receptet mot det. Det perfekta sättet att bekräfta vänsterns problembeskrivning utan att bekräfta dess lösning.

Eftermälet är spikat: Reinfeldt som den pragmatiske, godhjärtade liberalen. Visserligen har det på senare tid gått inflation i påståenden om att han var alltför mjuk. Men i det politiska kaos som uppstått efter valet 2014 har till och med Ulf Lundell åberopat Reinfeldt-eran.

Anna Kinberg Batra, som alltid betraktats som liberal, kom och gjorde Moderaterna konservativt.

Åren efter valet var ingenting sig likt. Regeringens politik påminde om allt annat än politiken den gått till val på – men oppositionen lyckades inte kapitalisera på tillkortakommandet. Det var svårt att känna igen de stora partierna, inte minst Moderaterna. Den nya partiordföranden Anna Kinberg Batra, som kallats Reinfeldts kronprinsessa, rörde sig i snabb takt bort från sin företrädares liberala politik.

Annons

Den liberala tankesmedjan Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall, som lämnade Liberalerna 2010 och tidigare har arbetat som ledarskribent, slår sig ner vid ett litet besöksbord på sitt kontor. Hon är irriterad på standardanalyserna hon ser överallt.

– De lyder: under Fredrik Reinfeldt gick Moderaterna från att vara ett liberalkonservativt parti till att bli ett liberalt parti. Sedan kom Anna Kinberg Batra, som alltid betraktats som liberal, och gjorde Moderaterna konservativt. Det är en sanning med grov modifikation.

För att komma närmare sanningen måste man förstå vad det var för parti Anna Kinberg Batra tog över, menar hon. Det kräver att man blickar bortom invandringsfrågan.

Fredrik Reinfeldt drev en liberal invandringspolitik och gjorde upp med partiets socialkonservativa arv i livsstils- och hbtq-frågor. Samtidigt avlägsnade han stora delar av partiets liberala profil. De vassa ideologiska hörnen, som hindrade den stora massan från att identifiera sig med Moderaterna, slipades bort.

Det var detta parti Anna Kinberg Batra ärvde. Ett parti som ville styra staten men som medvetet gjort sig av med idéerna om förändring.

Annons

Det ansågs vara ett nödvändigt steg i omstöpningen från systemkritiskt – mot socialstaten, enpartistaten och höga skatter – till systembärande parti. Om Moderaterna skulle träda fram som ett brett regeringsparti var det tvunget att begrava stridsyxan i frågor som arbetsrätt, lönebildning och marginalskatt.

– Reinfeldt sade ”Så här tycker inte vi längre, vi ska vara systembärande, vi behöver inte hålla på med idéer och principer längre”. Man menade att ”Alla ska känna sig välkomna”, men det som också hände då var att man tog bort kärnan, rörelsen framåt. Det var detta parti Anna Kinberg Batra ärvde. Ett parti som ville styra staten men som medvetet gjort sig av med idéerna om förändring.

2011 skrev SvD:s dåvarande politiske chefredaktör PJ Anders Linder apropå det nya idéprogrammets avsaknad av idéer:

”Ska man klara sig bra gäller det att vara flexibel och inte stöta väljare från sig i onödan. Vägen till makt och framgång tycks i högre grad gå via duglighet och förtroende än via trofasthet mot värderingar som ligger fast över tid. De nya moderaterna är minst lika intresserade av att lyssna in opinioner som av att skapa dem. Då blir det opraktiskt med heliga skrifter som är för specifika och som inte bara bjuder på öppna famnen utan också gör klart vad man inte kan tänka sig.”

Annons

Foto: Henrik Montgomery, Lars Pehrson, Illustration: Staffan Löwstedt

____

Men den strategi som gjorde Nya Moderaterna framgångsrikt 2006 och 2010 ledde också till den ideologiska urvattning som partiet lider av i dag, anser Karin Svanborg-Sjövall.

Moderaterna är sårbara genom att man medvetet monterat ner sin idéapparat.

– Moderaterna är sårbara genom att man medvetet monterat ner sin idéapparat. De har inga principer egentligen och det betalar de ett högt pris för nu. Till slut kommer man till en punkt där man inte har någon identitet kvar. Det är svårt för partiet och svårt för väljarna, säger hon.

Fredrik Johansson, partner på pr-byrån Kreab och på 90-talet talskrivare åt Carl Bildt, slår sig ner i ett klaustrofobiskt mötesrum i public affairs-jättens lokaler på Mäster Samuelsgatan 17. Han är klädd i chinos och randiga hängslen ovanpå en ljusblå skjorta och pratar om Moderaternas ideologiska utslätning. Den nådde, anser han, sin kulmen 2011 under Fredrik Reinfeldts tal på partistämman i Örebro.

Annons

– Det Fredrik Reinfeldt säger är att partiet bokstavligen ska vara ett alternativ för samtliga väljare. Då är Sven Wollter en del av målbilden och det är inte realistiskt för ett borgerligt parti. Jag tror att statsbärande är något man blir över tid, det är inte bara något man bestämmer sig för.

Om man ändå ska tala om en ideologi så var det till stor del den konservativa som Nya Moderaterna flirtade med. På partistämman 2005 pratade Fredrik Reinfeldt om ansvar, trygghet och stegvisa förändringar. Ett led i partiets strävan mot statsbärande status.

2014 skrev Torbjörn Nilsson om utvecklingen i tidningen Fokus:

Snarare är det väl så att Reinfeldt och Borg avbryter en pågående utveckling i partiet, liberaliseringen, och förskjuter tyngdpunkten, mot mer konservatism. Så framstår det i alla fall om man läser vad Reinfeldt och Borg själva har skrivit.

Jag är uppfostrad i en hårsalong med en självständig kvinna. Liksom: kavla upp ärmarna och ta ditt ansvar.

Nilsson hänvisar till talet på partistämman men också till Reinfeldts 90-talsmanifest ”Det sovande folket”. Av vänstern brukar det användas som politiskt slagträ på grund av författarens attack mot välfärdsstaten. Samtidigt försvarade den blivande statsministern konservativa värden som arbetsplikt, skötsamhet och ansvarstagande.

Annons

Tre trappor upp i Neptunus, M:s högkvarter vid Mynttorget, sitter den tidigare justitieministern Beatrice Ask i ett flott arbetsrum med skrivbord och soffgrupp. Hon växte upp 40 mil norrut i Sveg i Härjedalen, ”där Socialdemokraterna trodde att de hade uppfunnit allt”, på 70-talet.

– Min mamma var damfrisörska och dessutom ensamstående med två små barn. Jag är uppfostrad i en hårsalong med en självständig kvinna. Liksom: kavla upp ärmarna och ta ditt ansvar. Här ska inte Socialen komma och ha synpunkter!

Den fjortonåriga Beatrice lockades av Gösta Bohmans liberalkonservatism. Han fick henne att förstå vad den innebar.

– Moderater är inte rädda för att förändra, men vi har samtidigt en återhållsamhet i bemärkelsen: släng inte ut barnet med badvattnet stup i kvarten! Det är inte revolution vi är ute efter utan vi tror ju på en stegvis förändring, man måste utgå från hur samhället ser ut. Jag kanske är trög, men det passade mig, säger hon.

Jag kommer ihåg när Moderaterna skulle lämna regeringen på grund av skattepolitiken.

Annons

Hon återkommer ofta till Gösta Bohman. När hon fyllde 30 år skickade han blommor med en skriftlig hälsning om att han var ledsen att han inte kunde komma på festen. Men det var inte hans artighet utan hans principfasthet som imponerade på henne.

– Jag kommer ihåg när Moderaterna skulle lämna regeringen på grund av skattepolitiken. Jag var längst ner i hierarkin i partistyrelsen. Gösta Bohman kom och såg bekymrad ut och höll en lång utläggning om alla turer och principer. Så sade han ”och därför har jag kommit fram till att vi ska lämna regeringen”. Då ska man veta att har man haft 44 år av socialistiskt styre så är det ett väldigt tufft beslut. Men det var ingen som sade emot. Det var så väl underbyggt och man stod upp för det man faktiskt tyckte. Jag tycker att det är för lite diskussion om principer i dag.

Det är sportlovsvecka och riksdagskaféet är nästan tomt. Den tidigare Muf-ordföranden Niklas Wykman bjuder på kaffe för tolv kronor styck. Han har precis avslutat arbetet med Moderaternas reformpolitiska ramverk, ett underlag för partiets ekonomiska politik, och sitter i arbetsmarknadsutskottet. Det sista en straffkommendering sedan partiordföranden Anna Kinberg Batra petade honom från skatteutskottet och posten som partiets skattepolitiske talesperson efter att han röstat mot partilinjen och erkänt IS folkmord på minoriteter i Mellanöstern.

Annons

– Jag har så många gånger i mitt liv ifrågasatt varför FN inte har agerat i Rwanda, Kosovo... alla de fallen. Och har man agerat så har det varit för sent, jag vill inte tillhöra dem som gör det, säger han.

Det klart att jag inte tycker att partiets beslut att flytta mig var jättebra.

Elias Hanna pratar om fallet när vi ses i Solna. Han kallar Niklas Wykman och Hanif Bali – som också röstade mot partilinjen – för ”hjältar”.

– Solnamoderater bägge två! Jag sade till dem att de ska vara stolta. De var hjältar. Om 20–30 år när man kollar deras bakgrund kommer det att stå att de röstade för ett erkännande av folkmordet. Det är tvärtom för dem som inte vågade.

Det har gått tio månader sedan voteringen nu. Niklas Wykman tycker att hans röst var värd bestraffningen.

– Det klart att jag inte tycker att partiets beslut att flytta mig var jättebra. Men har man en övertygelse och stark värdering så är det lätt att leva med konsekvenserna. Tro mig: man ger upp större saker än en utskottsplats någonstans när man sysslar med politik. Väldigt mycket av sin integritet och personliga frihet, till exempel.

Annons

Vänstern gillar ju att om man är moderat ska man vara arg och överklass och köra motorbåt i fri fart i sälskyddsområden.

Niklas Wykman är svårplacerad som moderat politiker.

Å ena sidan en ambitiös påläggskalv som vid sidan av riksdagsarbetet skriver doktorsavhandling i nationalekonomi och är vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Solna, samma distrikt som Elias Hanna tidigare tillhörde.

Å andra sidan en idéstyrd individualist som inte gillar att kalla sig moderat eftersom hans identitet inte är att ”vara ett parti”. Som politiker är han ändå mest präglad av åren som sakkunnig hos Anders Borg, som betraktade noggrannhet och nyfikenhet som politiska dygder.

Han är uppvuxen i Kalmarförorten Smedby – där bara tio procent röstade på Moderaterna i det senaste riksdagsvalet.

– Vänstern gillar ju att om man är moderat ska man vara arg och överklass och köra motorbåt i fri fart i sälskyddsområden och vad är det man brukar skämta om – den oinskränkta rättigheten att cykla utan cykelhjälm?

Det var den sortens nyliberala principfasthet som han gjorde upp med när han var ordförande i Muf. Ungdomsförbundet skulle ha starka åsikter i frågor som spelade roll på riktigt.

Annons

– Vi drev ju det här med psykisk ohälsa bland unga och det tyckte folk inte om, ”vad har det med värderingar att göra?” Men det klart att det har mycket med värderingar att göra. Om du är sjuk kan du inte forma din framtid för att du inte kan fatta rationella beslut.

Muf skulle liksom moderpartiet Nya Moderaterna bli mjukare. Det gällde också partikulturen. Niklas Wykman minns hur den såg ut när han tillträdde 2006.

– Jag tyckte att det var lite smalt. En viss typ av människor. Kanske inte överklass, men de ville åtminstone framstå på det sättet. Det fanns den typen av kultur där vissa typer av ideal hyllades mer än andra. Som framgång i något slags pekuniär betydelse, mer än som livsprojekt. Det var ballt att vara lite hård och ha det skarpaste argumentet i stället för det mest genomtänkta. Och jämställdheten var dålig. Många killar, få tjejer. Muf i dag är en mycket mer politiskt begåvad rörelse än vad vi var då.

Förenklat blev Moderaterna – både moderpartiet och ungdomsförbundet – folkligare efter 2006. Skattesänkningar motiverades med att sjuksköterskan, metallarbetaren, väktaren och butiksbiträdet skulle få det bättre. Det var en helomvändning från valet före. Den tidigare partiordföranden Bo Lundgren hade gått till val på en sorts välfärdens svältkur – utan att motivera för väljarna varför denna chockterapi skulle gynna dem. Oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr minns valrörelsen 2002:

Annons

– Vi hade ju valstugeskandalen och det var otydligt vad vi stod för. Vi skulle sänka skatterna – det talades om 130 miljarder kronor – men för oss på golvet i valstugorna var det otydligt vad vi gick till val på. Partiet bottnade inte i sitt budskap. Men Fredrik och Anders konkretiserade och räknade på allting när de tog över. Allt var finansierat, så det blev trovärdigt på ett annat sätt, säger hon.

Foto: Yvonne Åsell, Illustration: Staffan Löwstedt

Den försiktige skulle säga att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg förtydligade och centraliserade det politiska budskapet, den vågade att de toppstyrde partiet och därmed kvävde debatten i partileden.

– Jag tror att resultatet blev att man dödade en debattkultur som man verkligen hade behövt nu. Anna Kinberg Batra har ju varit gruppledare i riksdagen så hon är den som har hållit i partipiskan, säger Karin Svanborg-Sjövall.

Annons

Alltså, jag accepterar inte reformer som gör skillnad på folk och folk. Det kan SD glömma.

På Mynttorget utanför Beatrice Asks arbetsrum håller en sverigedemokrat låda inför ett tjugotal åhörare. Genom de stora fönstren kan hon överblicka spektaklet. Hon säger att problem inte försvinner för att man tiger.

– Det viktiga är att man själv inte anpassar sig efter dem. Man måste veta var man själv står och varför. Alltså, jag accepterar inte reformer som gör skillnad på folk och folk. Det kan SD glömma. Men om till och med Vänsterpartiet skulle vilja rösta på något av våra förslag: fine with me.

Samtidigt tillstår hon att partiet befinner sig i en kraftig opinionssvacka.

– Det går ju dåligt just nu. Jag tror att vi brister i kommunikationen. Vi har inte varit tillräckligt duktiga på att förklara vad vi gör, varför vi gör det och vart vi ska. Det är en hemläxa vi måste göra.

Hennes passning riktas även mot den interna hanteringen. I dagens politiska landskap finns inte samma tid att prata igenom beslut som det gjorde förr.

Annons

– Jag tycker att när det ska fattas stora beslut då diskuteras de igenom, men kanske i en för liten krets ibland. Jag tror att det är viktigt att så många som möjligt känner sig inkluderade. Det går väldigt fort i politiken i dag.

Efter valförlusten 1994 tröstade den avgående statsministern Carl Bildt Beatrice Ask och andra moderata toppolitiker med att det nu fanns tid att reflektera och komma tillbaka med full kraft i nästa val. Det är 23 år sedan.

Den 19 januari i år kallade Anna Kinberg Batra till presskonferens och gjorde klart att Moderaterna var redo att fälla regeringen med ett och ett halvt år kvar till valet. Och hon var öppen för stöd från SD.

– Den skadliga utvecklingen måste stoppas, två år är för lång tid att vänta, sade hon inför pressuppbådet.

I ett öppet brev till Anna Kinberg Batra skrev Förintelseöverleveran Emerich Roth i SvD att moderatledaren ignorerade varningssignaler och banade väg för ondskan genom att göra så:

Vår tid företer många skrämmande likheter med 30-talet, och vi står nu åter igen inför ett val; att segla i medvind och hamna dit vinden för oss, eller stå upp och segla i motvind, för att vända utvecklingen.

Annons

Det bästa skyddet mot ondskan är att låta ondskan vara ondska. För vi får inte låta det otänkbara bli tänkbart och det orimliga rimligt.

Det fanns, vid sidan av den kontroversiella principfrågan, två problem med utspelet. Dels var det omöjligt att realisera eftersom det saknade stöd hos allianskollegorna. Dels var det inte tillräckligt tydligt för väljarna vilken politik Anna Kinberg Batra ville ersätta regeringens ”skadliga” dito med.

Förhoppningen att beskedet skulle blidka väljarna grusades fort. I stället förstärktes den opinionstrend som partiet hoppades vända. De väljare som ansåg att beslutet var fel gick till Centerpartiet och de som ansåg att det fattades för sent gick till Sverigedemokraterna.

Inom partiet råder kluvenhet. Å ena sidan de som tycker att diskussionen borde handla om varför man inte tog steget tidigare: den tidigare kalla handen har ju bara gett Sverigedemokraterna ett martyrskap det inte förtjänade. Å andra sidan de som betraktar beskedet som en ”deal breaker”, oförenlig med den moderata politiken.

Annons

Foto: Yvonne Åsell, Illustration: Staffan Löwstedt

_________

På DN Debatt skrev den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg att Moderaterna snarare borde söka regeringssamarbete med arvfienden Socialdemokraterna. Den tidigare vice förbundsordföranden i Muf, Bodil Sidén, hoppade av partiet helt, efter att först ha lämnat ungdomsförbundet ett år tidigare. Kommunpolitikern Katja Larsson i Hylte följde hennes exempel. Den 16 mars lämnade också Simon Härenstam, Moderaternas gruppledare på Gotland, partiet i protest.

Jag är inte ett dugg förvånad över raset. Med Anna Kinberg Batra är Moderaterna ett 15-procentsparti.

Och så Elias Hanna. Även för honom är det svart eller vitt. Han ser uppgiven ut när han pratar om det.

Annons

– Jag är inte ett dugg förvånad över raset. Med Anna Kinberg Batra är Moderaterna ett 15-procentsparti. Om man pratar om liberalism och individens frihet kommer även en och annan med invandrarbakgrund att söka sig till partiet. Men jag är övertygad om att de kommer att tappa mer och mer, det finns inte brist på partier att rösta på. Jag har pratat med några partikamrater till mig och de skäms, folk som har adoptivbarn, går och klipper sig hos invandrare, har invandrare som vänner. Det är precis som jag sade på tv: de spottar oss i ansiktet. Rakt på, säger han.

Den 9 mars rapporterade Demoskop/Expressen att Moderaterna blivit landets tredje största parti efter Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Mätningen var nedslående för partiet: 16,6 procent. Visserligen inte statistiskt säkerställd, men siffran var bara 1,35 procentenheter från katastrofvalet 2002.

Bland väljarna framstår Moderaterna mer som beräknande taktiker än som övertygade oppositionspolitiker.

– Man valde den parlamentariska strategin framför det politiska budskapet, när man borde ha ägnat större kraft åt att beskriva vad man ville göra politiskt. Att regeringen gjort sig beroende av den andra ytterkanten i svensk politik. Men Moderaternas utmaning är större än så, den är ju mer idémässig, säger Fredrik Johansson på Kreab.

Annons

På något sätt måste partiet hitta tillbaka till sitt folkliga tilltal. Folklighet, understryker han, handlar inte om att framstå som enkel utan om att framstå som autentisk.

– Det handlar om att uppfattas som äkta i det man tror på och om att i vått och torrt stå upp för det. Vara någon som alla kanske inte delar alla uppfattningar med men som man ändå uppfattar som ärlig. Ta bara Gösta Bohman. Han bodde på Villagatan på Östermalm och hade kritstrecksrandig kostym men drog ändå 23 procent av befolkningen. Carl Bildt drog 22!

Somliga menar att Anna Kinberg Batras retoriska problem är att hennes privata jag inte får utrymme i hennes politiska persona.

– Anna Kinberg Batra har en drottninglik och ganska kylig framtoning, men den som träffar henne vet att hon absolut inte är snobbig. Privat är det bra med mycket integritet, men i den mediala offentligheten skapar det väldigt mycket distans, säger Karin Svanborg-Sjövall.

För den utomstående är det svårt att förstå varför Anna Kinberg Batra, som kallades Reinfeldts kronprinsessa och var känd som en liberal kraft i partiet, så tydligt rört sig bort från sin företrädares politik.

Annons

Men internt beskrivs hon som mer analytisk än idédriven, något som skulle kunna vara en del av förklaringen. En annan förklaring sägs vara trycket från moderata kommunpolitiker, som i partiledningens eftervalsanalys antydde att partiet förlorade på grund av sin invandringspolitik snarare än sin jobb- och ekonomipolitik.

Den förklaring som flest partiföreträdare lutar åt är ändå att det inte är så mycket Moderaterna som omvärlden som förändrats.

– Man måste se det i ljuset av att Miljöpartiet vill stänga landets gränser. Jämfört med den förflyttningen är Moderaternas liten, säger Niklas Wykman.

Om världen inte hade haft Trump, Le Pen och ett aggressivt Ryssland hade den politiska debatten handlat om andra saker än polis och försvar, säger han.

Socialdemokraterna driver varje månad igenom frågor med passivt stöd från SD.

Bland andra moderater finns en stigande irritation över att Socialdemokraternas passiva stöd från Sverigedemokraterna får för lite utrymme i medierapporteringen. Oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr tar upp Lex Laval, det regelverk för utländsk arbetskraft som S rivit upp med hjälp av Sverigedemokraterna.

Annons

– De kommer undan så lätt. Det här är ju ett förslag som stänger ute utländsk arbetskraft för att facket bara är intresserade av sina egna medlemmar. Socialdemokraterna driver varje månad igenom frågor med passivt stöd från SD.

Inom den borgerliga intelligentian verkar SD-utspelet föga kontroversiellt. Snarare tycks många vara överens om att isoleringsstrategin fungerat dåligt. Däremot anses vissa av de borgerliga partiernas retoriska närmanden mot SD vara problematiska. Sverigedemokraternas största seger är varken martyrskapet eller guldsitsen som politisk utpressare i riksdagen. Den är, menar Karin Svanborg-Sjövall, att partiet lyckats få de borgerliga partierna att bli assimilationsfanatiker. Hon tar Jan Björklunds utspel i slöjdebatten och Elisabeth Svantessons debattartikel om svenska värderingar i Expressen som exempel. Det är en sak att prata om flyktingmottagandets påverkan på samhällsfunktioner, och en annan att orera om kultur.

Annons

Foto: Pontus Lundahl, Illustration: Staffan Löwstedt

_________

– Pluralism är ett av fundamenten i liberalismen. Som liberal tycker jag därför att man också bör vara öppen för att människor gör val som inte är progressiva. Förut var det mer: ”Så länge du är självförsörjande så är vi öppna. Du behöver inte äta sill och skinka för att vara svensk. Det är helt okej att äta falafel och ha slöja. Vad du har på huvudet är ingenting vi gör politik av”.

Valet 2006 handlade om värderingskonflikten kring jobben och utanförskapet, 2010 kretsade konflikten kring ekonomin. Moderaterna vann båda men gick på tomgång i valrörelsen 2014. Inför valrörelsen 2018 ser Niklas Wykman framför sig en ”värderingskonflikt om tryggheten” och pratar om vikten om att slå vakt om det sekulära samhället.

Foto: Anders Wiklund, Ill: Staffan Löwstedt
Annons

– Det handlar inte om ett egenvärde av militär och polis utan om att människor ska trivas och att jobb och ekonomi ska utvecklas på ett bra sätt. När hela stadsdelar slås ut från möjligheten att bedriva företagsamhet i, bo i och bygga bostadsrätter i – då eftersätter man ju livschanser.

Moderaternas politiska överlevnadsstrategi tycks vara att bejaka sin konservativa ådra och återlansera begrepp som trygghet, ansvar och ordning och reda.

Samtidigt håller de tidigare nedslipade liberala hörnen på att vässas. De liberala stridsfrågor – bland annat sänkta ingångslöner och marginalskatter – som Reinfeldt bortprioriterade i jakten på statsbärande status håller på att återtas.

Ändå råder, inför partiets Sverigemöte i Karlstad den 24–25 mars, stor intern osäkerhet om vilken politik Moderaterna egentligen vill ersätta regeringens med.

Min svärfar gav mig två råd: du ska aldrig binda dig ekonomiskt till ett parti och du ska alltid säga vad du tycker.

På Moderaternas sajt lyser budskapet ”Plan för ett starkare Sverige” i fetstilt moderatblått mot gul bakgrund. I Dagens Industri berättar Pehr Granfalk, kommunstyrelsens ordförande i Solna, att han inte kan svara på vad denna plan innebär och jämför det pågående politiska arbetet med en popcornmaskin där det poppar upp idéer som ”det är väldigt svårt att förstå vad de ska leda till”.

Hans tidigare kollega Elias Hanna promenerar mot tunnelbanans blå linje. Han verkar lättad över att ha lämnat partiet, säger att han klarar sig bra utan de 750 kronor i månaden som uppdraget som fritidspolitiker skänkte honom. Både Centerpartiet och Liberalerna har uppvaktat honom, men han får se hur han gör. Hans nu bortgångne svärfar Jan Lindhagens ord gör sig påminda.

– Min svärfar gav mig två råd: du ska aldrig binda dig ekonomiskt till ett parti och du ska alltid säga vad du tycker. Det hör ihop, för när du behöver säga emot ska du våga göra det. Jag är stolt över att jag gjort det.

En sen kväll några veckor senare kommer ett sms: ”Hej Malin: vill bara berätta att jag numera är centerpartist. Mvh Elias”.

Foto: Yvonne Åsell, Illustration: Staffan LöwstedtBild 1 av 8
Foto: Björn Larsson Ask, Björn Lindgren/TT, Illustration: Staffan LöwstedtBild 2 av 8
Foto: Mark Earthy, Malin Hoelstad, Illustration: Staffan LöwstedtBild 3 av 8
Bild 4 av 8
Foto: Yvonne Åsell, Illustration: Staffan LöwstedtBild 5 av 8
Bild 6 av 8
Bild 7 av 8
Foto: Anders Wiklund, Ill: Staffan LöwstedtBild 8 av 8