Annons

Viktor Lundquist:Så försöker Kina påverka svensk pressfrihet

Kinesiska påtryckningar mot svenska medier är oroande och en del i en större trend.

Under strecket
Publicerad

Xi Jinping har i princip full kontroll över landets informationsflöden, och försöker nu påverka internationell Kinarapportering.

Foto: Nicolas Asfouri/TTBild 1 av 1

Xi Jinping har i princip full kontroll över landets informationsflöden, och försöker nu påverka internationell Kinarapportering.

Foto: Nicolas Asfouri/TTBild 1 av 1
Xi Jinping har i princip full kontroll över landets informationsflöden, och försöker nu påverka internationell Kinarapportering.
Xi Jinping har i princip full kontroll över landets informationsflöden, och försöker nu påverka internationell Kinarapportering. Foto: Nicolas Asfouri/TT

Att den kinesiske presidenten Xi Jinpings regim inte respekterar eller värnar pressfrihet är ingen nyhet. I Kina råder strikt censur, vilket bland annat innebär att stora internationella nyhetskanaler som New York Times och Le Monde blockeras. Censuren gäller också för de allra största sociala medieplattformarna, såsom Facebook, Google och Twitter.

Sedan 2015 har Wikipedia varit blockerat på de kinesiska språken, och för en tid sedan utvidgades denna blockering till att nu gälla Wikipedia på samtliga språk. Det är knappast förvånande. En fri encyklopedi byggd på användares bidrag rimmar knappast väl med den centralstyrda censur som Xi Jinping strävar efter.

I Reportrar utan gränsers nyligen publicerade Pressfrihetsindex 2019 rankas Kina på plats 177 av 180. För att sätta det i perspektiv: det är tre placeringar bakom Syrien, fem placeringar bakom Saudiarabien och 28 placeringar bakom Ryssland.

Annons
Annons

I rapporten beskrivs hur Xi Jinping, efter att ha lyckats etablera nästintill full kontroll över nyheter och informationsflöde i Kina, nu riktar fokus mot omvärlden. Xi Jinping vill exportera den nationellt förtryckande modellen internationellt, och etablera en ”new world media order”.

Det är nu tydligt att Sverige är ett av de länder som drabbats av denna strategi.

Under de senaste veckorna har Kina, via pressmeddelande på den kinesiska ambassaden i Stockholms hemsida, försökt påverka innehållet i svensk press.

Det första inlägget som riktade kritik gällde en debattartikel på Expressens kultursida, skriven av Magnus Fiskesjö. I sin debattartikel belyste Fiskesjö de människorättsbrott som regimen gör sig skyldiga till i Xinjiang-provinsen, där uigurer, kazakher och andra minoritetsgrupper placeras i så kallade konverteringsläger för att omskolas till rättrogna kineser.

Den kinesiska ambassaden menar att Fiskesjös påståenden är grundlösa, påhittade och politiserade. Fiskesjö beskrivs som anti-Kina och någon som utnyttjar svensk yttrandefrihet för att sprida hat och desinformation.

I nästa fall, som kom bara några dagar senare, kritiserar den kinesiska ambassaden en ledartext i Nerikes Allehanda, skriven av Lars Ströman.

Strömans text anses utgöra en allvarlig kränkning av Kinas rättsliga suveränitet och territoriella integritet, och pressmeddelandet framhäver även att Kina är ett land präglat av rättsstatsprinciper.

Vad denna grova reaktion bygger på? Ströman beskriver Taiwan som en stat, och jämför dess demokratiska principer med Kinas diktatoriska.

Annons
Annons

Flera tunga människorättsorganisationer och FN har uppmärksammat den fruktansvärda situationen i Xinjiang, och Ströman skriver i en uppföljande ledare om det oproblematiska att benämna Taiwan på det sätt han gör. Men det är inte poängen i det här fallet, och knappt relevant för sakfrågan heller. Det som sker här, och som är oroande på nivåer långt över de berörda tidningarnas redaktioner, det är det faktum att Kina försöker påverka svensk pressfrihet.

Först och främst ber man uttryckligen Nerikes Allehanda att ”korrigera” i Strömans text, och i framtiden inte agera ryktesspridare utan istället rapportera om Kina på ett ”objektivt och rättvist” sätt. I klartext: Kina försöker direkt påverka vad som står i en svensk dagstidning.

Anmärkningarna från den kinesiska ambassaden har utöver detta även två mer långtgående syften. Ett av dessa är att på sikt undergräva förtroendet för svensk journalistik, speciellt i de frågor som gäller Kina. Xi Jinping må kontrollera landets nationella press, men omvärlden rapporterar fortfarande om de oegentligheter som sker.

Att försöka sudda ut gränserna mellan vad som uppfattas som sant och falskt är klassiskt beteende från auktoritära stater. Det gör att man kan avfärda korrekt granskning och rapportering som ”fake news”, och öppnar samtidigt för möjligheten att sprida ett eget valt narrativ, vilket syns tydligt i fallen ovan.

För det andra syftar påtryckningarna till att skapa ett tillstånd av självcensur bland svenska, och i förlängningen allt fler västerländska, journalister, opinionsbildare och politiker.

Annons
Annons

Genom att göra det jobbigt och obekvämt att kritisera Kina är ambitionen att allt färre ska orka göra det. Därför är det extra viktigt att påtryckningar av det här slaget uppmärksammas och fördöms, både bland journalister och politiker.

För det råder ingen tvekan om att dessa fall inte är några enskilda händelser, utan del av en större kampanj som lär fortsätta. Björn Jerdén som är chef för Utrikespolitiska institutets Asienprogram menar att Kina driver en särskilt offensiv propagandakampanj mot just Sverige och svenska medier.

I den kritik som riktats framhävs att Kina inte har någon avsikt att blanda sig i svensk press- och yttrandefrihet, men att man motsätter sig alla som illvilligt förtalar Kina och landets kärnintressen.

Om Kina inte vill påverka svensk pressfrihet gör man klokt i att upphöra med denna typ av pekpinnar. I svensk press finns goda möjligheter att uttrycka nästan alla sorters åsikter och perspektiv. Det innebär däremot inte att det är fritt fram att skriva vad som helst utan grund. Alla seriösa svenska publikationer sysslar med faktagranskning, och det finns kontrollmekanismer för yttrande- och tryckfrihetsbrott.

Kina rankas fjärde sämst på pressfrihetsindex. Sverige rankas som tredje bäst. Det säger egentligen nästan allt i fallet om vilken hänsyn man bör ta till den kinesiska regimens påtryckningar kring svensk pressetik.

VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet och projektledare på tankesmedjan Frivärld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons