Annons

Ivar Arpi:Så genuscertifieras svensk forskning

Foto: Jessica Gow/TT

Detta är del 5 i en granskning av hur genusvetenskapens teorier blir alltmer dominerande på svenska universitet och på många andra områden. Del 1, del 2, del 3 och del 4.

Under strecket
Publicerad

Under en hundpromenad träffade jag en bekant. Vi brukar prata om dataspel medan våra hundar leker, men den dagen gled samtalet in på genusforskningens inflytande inom högskolan. Hans forskningsområde handlade om hur odlade respektive vilda öringars beteende skiljer sig åt. Ändå avkrävdes ett genusperspektiv i hans ansökan om forskningsbidrag. När det lämnades blankt, eftersom det handlade om fisk, var det nära att det inte blev något anslag. Men detta var mer än tio år sedan. Jag hade den tomma hundbajspåsen i handen när jag bestämde mig för att plocka upp tråden och se hur det står till i dag.

Under hösten har jag granskat hur genusperspektiv får allt större inflytande på svenska universitet. Främst genom processen som kallas jämställdhetsintegrering, som är beordrad av regeringen, men inte enbart. Granskningen handlade då om hur det påverkar universitetens kärnverksamhet – som styrprocesser, budgetar, utbildningsinnehåll, tilldelning av forskningsmedel och kurslitteratur. Men samma jämställdhetsintegrering pågår vid statens fyra forskningsfinansierande myndigheter, som tillsammans fördelar en stor del av forskningsbidragen i Sverige.

Annons
Annons

Vetenskapsrådet är enskilt största bidragsgivare med 6,4 miljarder (2016), och var först med att få regeringens uppdrag att jämställdhetsintegreras 2013. De andra tre forskningsfinansiärerna fick samma uppdrag 2015 och 2016, varav Vinnova fördelar 2,9 miljarder, Formas 1,3 miljarder och Forte 560 miljoner (2016). Sammanlagt fördelar de fyra 11,16 miljarder kronor.

Det är lite mer än hälften av vad hela Polismyndigheten kostade samma år, som jämförelse. Inga småslantar alltså.

Spindeln i nätet för jämställdhetsintegreringen av så gott som alla svenska myndigheter och lärosäten är det Nationella sekretariatet för genusforskning.

I regeringens handlingsplan för jämställda livsinkomster, som publicerades i slutet av december, gör man klart att man vill se en mer jämställd fördelning av forskningsmedel. ”Detta vill regeringen uppnå bland annat genom en tydligare styrning av de statliga forskningsfinansiärerna när det gäller jämställdhet.”

Spindeln i nätet för jämställdhetsintegreringen av så gott som alla svenska myndigheter och lärosäten är det Nationella sekretariatet för genusforskning. I flera fall har man förmått universiteten att gå längre i sina handlingsplaner, än vad de först hade tänkt sig, vilket jag visade i höstas. Detsamma gäller de statliga forskningsråden. Genom sekretariatets återkopplingar, både till forskningsråd och universitet, förs radikala genusvetenskapliga perspektiv in i planerna för jämställdhetsintegrering.

I utkastet till sin handlingsplan för jämställdhetsintegrering skrev forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) bland annat: ”Att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forska och göra forskarkarriär är också en rättvisefråga.”

Annons
Annons

Men det räckte inte för Mikael Almén, från Nationella sekretariatet för genusforskning, som i återkopplingen begärde att Forte skulle skärpa sina skrivningar. Han ville att de skulle slå fast att kvinnor och män inte har samma möjligheter att forska eller till en forskarkarriär.

Forte lydde, och lade till: ”Samtidigt vet vi att det inte är så idag [att kvinnor och män inte har samma möjligheter att forska eller till en forskarkarriär]. Fortes jämställdhetsarbete ska uppmärksamma och ta intryck av hur resultat av relevant forskning, t.ex. inom genusvetenskap, kan bidra till att förbättra jämställdheten inom myndighetens verksamhetsområde.”

Att förmå andra att slå fast att det finns strukturella orättvisor är något Nationella sekretariatet för genusforskning verkar ha satt i system. En grundregel är annars att det är den som påstår något som måste framlägga bevis. Om man påstår att universiteten präglas av misogyni, rasism, funkofobi och heteronormativitet bör man framlägga bevis för det. Men i sina instruktioner till universiteten avrådde Nationella sekretariatet för genusforskning från att göra kartläggningar om hur det stod till på det egna lärosätet: "Det kan finnas pedagogiska och kunskapsmässiga fördelar med att göra lokala kartläggningar av identifierade problem, men generellt sett är det inte relevant att belägga redan kända strukturella orättvisor."

Sekretariatet vet redan hur samhället ser ut och orsakerna därtill.

Sekretariatet vet redan hur samhället ser ut och orsakerna därtill. Detta är inte direkt det förhållningssätt till verkligheten som traditionellt har definierat vetenskapen. Det är inte heller en inställning som anstår den organisation som är så instrumentell för arbetet med jämställdhetsintegrering på myndigheter och universitet.

Annons
Annons

Efter sekretariatets kommentar blev det även obligatoriskt att fylla i genusperspektiv i Fortes ansökningsformulär. Utöver det ska ”den forskning som finansieras av Forte ha ett genus/jämställdhets- perspektiv i 75 procent av projekten senast 2018.”

Den som vill forska vidare om öring söker dock, i likhet med min bekant från hundpromenaden, pengar från forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas). Enligt sina styrdokument har de i uppdrag att verka för att genusperspektiv får genomslag i forskningen. I sin handlingsplan för jämställdhetsintegrering, som även den knådats av Nationella sekretariatet för genusforskning, står att man (i likhet med Forte) ska införa krav på genus- och jämställdhetsperspektiv inom den forskning man finansierar.

Även från högsta ort vill man styra vad forskningen handlar om. Regeringen skriver att ”ett köns- och genusperspektiv [behöver] integreras i forskningens innehåll för att stimulera framväxten av den bästa forskningen”. Detta ämnar de instruera Forte, Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova att hörsamma.

Det finns flera paradoxer i detta. Å ena sidan säger forskningsfinansiärerna att de vill främja forskning med den högsta vetenskapliga kvaliteten, å andra sidan sätter man upp kvantitativa mått på hur många kvinnliga forskare som får bidrag, samt kräver genusperspektiv i forskningen. Om kvaliteten är det viktigaste bör inte kön vara en faktor alls. Men om det man vill uppnå är en numerär jämlikhet mellan män och kvinnor måste man ta med kön som en faktor. Och då kan man inte se könsneutralt på kvalitet.

Annons
Annons

Vilka projekt ratas på grund av avsaknad av genusperspektiv?

Hur löser man det? I en presentation på en konferens anordnad av EU-kommissionen gav Carl Jacobsson från Vetenskapsrådet svaret. Många forskare ser jämställdhetskravet som en politisk tvångsåtgärd som står i motsättning till kvalitet, slog han fast. ”I stället bör jämställdhet ses som en kvalitet i sig.”

I klartext innebär det att forskares kön ska väga lika tungt som vetenskaplig excellens. Vetenskapsrådet försöker kringgå motsättningen genom att låtsas som att det inte finns någon motsättning. Så löser man en gordisk knut.

Jämställdhetsintegreringen av de svenska lärosätena drabbar även den intellektuella verksamheten. Det handlar om krav på att inkludera genusperspektivet och genusvetenskaplig litteratur i utbildningar. Och det handlar alltså även om vilka forskningsprojekt som ska beviljas bidrag.

Vilka projekt ratas på grund av avsaknad av genusperspektiv? Vilken forskning mister bidraget för att könsfördelningen i forskargruppen inte är helt jämn, eller för att man inte accepterar vissa ideologiska antaganden?

Sättet regeringen styr forskningen i Sverige liknar snarast ideologiproduktion.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons