Annons

Så gick landet från rikt till fattigt på 30 år

Italiens vice premiärminister Matteo Salvini har haft en tuff start på sin tid vid makten – särskilt vid beskedet att Italien återigen går in ekonomisk recession.
Italiens vice premiärminister Matteo Salvini har haft en tuff start på sin tid vid makten – särskilt vid beskedet att Italien återigen går in ekonomisk recession. Foto: Riccardo Antimiani/TT/NTB Scanpix

De hade högre levnadsstandard än Sverige – i dag ligger ekonomin i ruiner och en hel generation välutbildade flyr utomlands. Så här gick det till när Italien gick från 1990-talets storsuccé till dagens europeiska huvudvärk.

Under strecket
Publicerad

Till skillnad från den ikoniska Colosseum-teatern i Rom tycks den italienska ekonomin ha ett kort bästföredatum.

Foto: Gregorio Borgia/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 5

En absolut majoritet av Italiens företag utgörs av små familjeägda verksamheter, vilket bromsar landets ekonomi.

Foto: Pier Paolo Cito/TT/NTB Scanpix Bild 2 av 5

Polis utanför Roms stadshus i samband med en korruptionsutredning mot Raffaele Marra, rådgivare till stadens borgmästare Virginia Raggi.

Foto: Alessandro Di Meo/TT/NTB Scanpix Bild 3 av 5

I ett gallerförsett förhörsrum syns några av de 474 maffiamedlemmar som åtalades år 1986 som en del av ”mani pulite.”

Foto: AP/TT/NTB Scanpix Bild 4 av 5

Silvio Berlusconi var premiärminister när Italien övergick till euron – ett drag som landets nuvarande regering tycks ångra.

Foto: Andrew Medichini/TT Bild 5 av 5

Till skillnad från den ikoniska Colosseum-teatern i Rom tycks den italienska ekonomin ha ett kort bästföredatum.

Foto: Gregorio Borgia/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 1
Fortsätt läsa…

Varför så svårt att resa sig ur skuldträsket?

I början av året kom nyheten om att Italien, EU:s fjärde största ekonomi, gått in i recession, det vill säga att landets BNP varit negativ två kvartal i rad.

Det var dystra nyheter för Italiens regering, som menat att den var på god väg med att gå till botten med landets ekonomiska problem. Italiens vice premiärminister Luigi Di Maio, från populistiska Femstjärnerörelsen, har sagt att Italien var på väg att återupprepa det ekonomiska mirakel som landet upplevde under sina glansdagar på 1960-talet.

Men för tredje gången på mindre än tio år befinner sig det skuldtyngda Italien nu i recession.

Italiens ekonomiska tillväxttakt är i dag blott 0,3 procent under årets första tre månader, och arbetslösheten ligger envist kvar på en nivå strax över 10,5 procent.

Varför misslyckas regeringen med att lyfta landet ur skuldträsket?

För att ta reda på det måste man backa flera årtionden.

Hur uppstod problemen?

Till skillnad från den ikoniska Colosseum-teatern i Rom tycks den italienska ekonomin ha ett kort bästföredatum.
Till skillnad från den ikoniska Colosseum-teatern i Rom tycks den italienska ekonomin ha ett kort bästföredatum. Foto: Gregorio Borgia/TT/NTB Scanpix
Annons
Annons

En absolut majoritet av Italiens företag utgörs av små familjeägda verksamheter, vilket bromsar landets ekonomi.

Foto: Pier Paolo Cito/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 1

Efter att ha stuvats till rejält under andra världskriget kom ekonomin på fötter runt 1960-talet: biståndspengar för återuppbyggnad växelverkade med en snabb utveckling av landets industrier.

Under 1970- och 1980-talet var ekonomin i högform med några motiga undantag.

Trots att tillväxten gick som på räls så brottades landet med problem som inflation och höga energipriser på grund av landets stora oljeimport. Det fick ekonomin att svänga och landet gick in två recessioner redan innan åttiotalet.

Båda dessa gånger lyckades staten framgångsrikt vända trenden och stimulera ekonomin, med rekordtillväxt som följd. Man kan sammanfatta dessa stormiga decennier som en jojo-rörelse med högre toppar än dalar.

I början av nittiotalet var ekonomin i högform och i maj 1991 gick Italien om Frankrike som världens fjärde största ekonomiska makt.

Men allt var inte en dans på rosor. Trots framgångsrika stimulanspaket tickade arbetslösheten under åren stadigt uppåt.

Vad var orsakerna?

En absolut majoritet av Italiens företag utgörs av små familjeägda verksamheter, vilket bromsar landets ekonomi.
En absolut majoritet av Italiens företag utgörs av små familjeägda verksamheter, vilket bromsar landets ekonomi. Foto: Pier Paolo Cito/TT/NTB Scanpix

Det ekonomiska succébygget vilade på en skör grund.

Ryggraden av det italienska näringslivet utgjordes av småskaliga familjeverksamheter, och det gör det än i dag. 95 procent av Italiens nuvarande företag har färre än tio anställda, visar data från Europeiska kommissionen.

Annons
Annons

Polis utanför Roms stadshus i samband med en korruptionsutredning mot Raffaele Marra, rådgivare till stadens borgmästare Virginia Raggi.

Foto: Alessandro Di Meo/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 1

Denna typ av verksamheter brottas med problem som lägre produktivitet, samt större svårigheter att moderniseras än sina storskaliga motsvarigheter.

Det finns flera skäl till att företagen ser ut som de gör i dag.

Ett är landets krisande utbildningssystem. Andelen italienare som skaffar sig högre utbildning är en bra bit under snittet i OECD-länderna och andelen avhoppare från universitetsutbildningarna är den högsta i hela EU.

Inom åldersgruppen 15–34 år uppskattas i dag en fjärdedel av italienarna vara helt syssloslösa, det vill säga att de för närvarande varken arbetar eller utbildar sig.

Vilken roll spelar korruption och maffia?

Polis utanför Roms stadshus i samband med en korruptionsutredning mot Raffaele Marra, rådgivare till stadens borgmästare Virginia Raggi.
Polis utanför Roms stadshus i samband med en korruptionsutredning mot Raffaele Marra, rådgivare till stadens borgmästare Virginia Raggi. Foto: Alessandro Di Meo/TT/NTB Scanpix

Ett annat problem för ekonomin är ineffektivitet och korruption inom statsapparaten. Något som är smärtsamt tydligt främst i de södra delarna av landet.

Enligt internationella uppskattningar utgör den svarta marknaden upp till en fjärdel av den totala ekonomiska aktiviteten i Italien.

Även om drogsmuggling via de stora sydliggande hamnarna är en viktig inkomstkälla för Italiens organiserade kriminalitet, så är ”beskyddarverksamhet” minst lika inkomstdrivande.

2007 uppskattades 80 procent av verksamheterna i städerna Catania och Palermo betala någon form av pizzo, det vill säga beskyddarpeng, till den lokala maffiagruppen som annars hotar att förstöra verksamheten.

Annons
Annons

I ett gallerförsett förhörsrum syns några av de 474 maffiamedlemmar som åtalades år 1986 som en del av ”mani pulite.”

Foto: AP/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 2

Silvio Berlusconi var premiärminister när Italien övergick till euron – ett drag som landets nuvarande regering tycks ångra.

Foto: Andrew Medichini/TT Bild 2 av 2

Italiens inrikesdepartement uppskattar att maffian årligen drar in runt 13 miljarder euro på sina verksamheter.

Hur påverkas ekonomin av kriminaliteten?

I ett gallerförsett förhörsrum syns några av de 474 maffiamedlemmar som åtalades år 1986 som en del av ”mani pulite.”
I ett gallerförsett förhörsrum syns några av de 474 maffiamedlemmar som åtalades år 1986 som en del av ”mani pulite.” Foto: AP/TT/NTB Scanpix

I nästan alla avseenden rankas Italien lågt när det kommer till myndighetsutövning: Enligt Världsbankens ranking för ”Möjlighet att utkräva efterlevnad av kontrakt” hamnar Italien på plats 111 av 190.

Rättsväsendets effektivitet i Italien rankas på näst sista plats av alla världens höginkomstländer. En extra olycklig faktor i kombination med den organiserade brottsligheten.

Under 1990-talet gjordes ett stort försök att gå till botten med korruptionen under den operation som i folkmun kom att kallas mani pulite, ”rena händer”. Över 5 000 tjänstemän och politiker åtalades i den historiskt stora muthärvan.

Utöver att myndigheternas ineffektivitet ställer till det för nationella verksamheter tycks det effektivt skrämma iväg utländska inventeringar. Trots att Italiens ekonomi är långt större än Spaniens så har landet fått färre än hälften så många utländska direktinventeringar sedan 2003.

Eurons roll – en möjlig lösning på problemen?

Silvio Berlusconi var premiärminister när Italien övergick till euron – ett drag som landets nuvarande regering tycks ångra.
Silvio Berlusconi var premiärminister när Italien övergick till euron – ett drag som landets nuvarande regering tycks ångra. Foto: Andrew Medichini/TT

Italiens ekonomiska ras sammanföll till stora delar med införandet av EU-valutan euron – något som euroskeptiker, bland annat inom landets regering, menar är mer talande än de strukturella utmaningar som landets ekonomi brottas med.

Regeringen menar att det huvudsakliga problemet med ekonomin därav ligger på EU-nivå: Italiens statsskuld må vara hög, men hushållens belåningsgrad är mycket lägre än vad den är i många andra EU-länder, däribland Sverige.

Enligt denna filosofi skulle många av Italiens ekonomiska problem kunna lösa sig av sig själva om landet rör sig i en rikting bort från EU och EMU.

I dag sker en sådan rörelse till viss del: varken Femstjärnerörelsen eller Lega driver i nuläget ett fullständigt italienskt utträde ur unionen à la brexit, men däremot börjar sprickan mellan Rom och Bryssel nu att vidgas i allt fler avseenden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons