Annons

Malin Ekman:Så odlar män myten om sig själva

Jens Liljestrand, Tom Wolfe och Björn af Kleen.
Jens Liljestrand, Tom Wolfe och Björn af Kleen. Foto: Claudio Bresciani/TT, Bebeto Matthew/AP och Eero Hannukainen/IB/TT/NTB Scanpix

Runorna om Tom Wolfe är praktexempel på män som speglar sig i andra män.

Under strecket
Publicerad

Tom Wolfe.

Foto: Natan Dvir/Polaris Images

Tom Wolfe är död.

Timmar efter beskedet fylls svenska nyhetssajter av runor.

Signerade Klas Ekman, Björn af Kleen, Jens Liljestrand, Andres Lokko.

Analyser av Wolfes betraktande blick, vita kostymer och säregna språk. Unisona hyllningar av hans betydelse för new journalism-genren.

De är rättvisa, initierade och stilistiskt klanderfria. Om än underdåniga.

Manliga kollegor som speglar sig i manliga idoler. I detta fall är Wolfe förebilden med stort F.

I undertexten framträder något jag tänkte uppehålla denna text vid.

Manliga kollegor som speglar sig i manliga idoler. I detta fall är Wolfe förebilden med stort F. I ett minnesord finns nära komiska likheter med skribenten.

På senare tid har jag lagt märke till detta slags manliga identifikation.

Jag och min vän och journalistkollega Ida Ölmedal gör en podd om män och manlighet tillsammans. Tydligen träffar den rätt. Varje gång kommer samma fråga från manliga bekanta: ”Handlar det om mig?.”

Jag uppskattar den oförblommerade ärligheten, men förbluffas av självförtroendet.

Denna förmåga att spegla sig själv i kulturbärare av samma kön, och utgå från en egen central plats i samtiden.

Annons
Annons

Tom Wolfe.

Foto: Natan Dvir/Polaris Images

Jag är avundsjuk, men ser också problemen.

”Hur kan du känna igen dig i Knausgård när han är man?” som en kollega i branschen sade till mig.”

Den homosocialitet som brukar påklistras näringslivet präglar också kulturlivet och journalistiken. Män speglar sig i varandra i bastun, på golfbanan och i styrelserummen. Men också i tidningsspalterna, litteraturen och Facebookuppdateringarna. Överallt hänvisar män, inte sällan de som berömmer sig av sin feministiska upplysthet, till andra män. Det reproducerar en norm, där kvinnorna förblir undantag.

Problemet är inte att det saknas kvinnliga förebilder. Inom nämnda new journalism-genre är till exempel Joan Didion en förgrundsfigur.

Problemet är inte heller att det skulle vara svårt för en kvinna att känna igen sig i en man. Tvärtemot vad många män verkar föreställa sig – ”Hur kan du känna igen dig i Knausgård när han är man?” som en kollega i branschen sade till mig – så är de flesta upplevelser gestaltade av män allmänmänskliga, ty också kvinnor är människor.

Det är ofta först när kvinnan passerat fertil ålder som hon tillskrivs den pondus som hon alltid ägt.

Tom Wolfe.
Tom Wolfe. Foto: Natan Dvir/Polaris Images

Problemet är att män verkar ha mycket lättare att odla myten om sig själva.

Ta den framlidne mr Wolfe. I de flesta runor jag läst har skribenten hänvisat till hans vita kostymer och originella stil.

Annons
Annons

Det får mig att tänka på bilden av en mans versus en kvinnas intresse för yta.

Hos en man adderar det excentricitet, hos en kvinna förtar det seriositet.

Jag brukar föreställa mig en skala med ett maxvärde. I ena änden finns värden som ungdom, utseende och image. I andra änden värden som kunskap, förmåga och talang. Den första relativiserar ofta den senare. Som om existerade det ett nollsummespel mellan in- och utsida. Män kan inte undantas denna tankemodell, men är mer förskonade än kvinnor.

För en man räcker det därför längre att tidigt ge uttryck för stora anspråk och ambitioner.

Det är ofta först när kvinnan passerat fertil ålder som hon tillskrivs den pondus som hon alltid ägt. Hennes ungdom står då inte längre i vägen för en objektiv bedömning.

Det finns också en förment misstänksamhet. Då och då hör jag: ”Vad roligt för dig Malin, att SvD lyfter fram dig så mycket.” Nyckelorden är lyfter fram.

Som kvinna riskerar du att betraktas inte bara som representant för din förmåga, utan även för någon annans agenda. Ett slags personalpolitisk symbol. Jag hör sällan män omtalas på samma sätt. De tillmäts en outtalad men tydlig självklarhet i varje sammanhang de för tillfället befinner sig i.

För en man räcker det därför längre att tidigt ge uttryck för stora anspråk och ambitioner. Fake it ’til you make it. Varför inte i en vintage tweedkostym för en air av tidlös originalitet?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons