Annons

Maria Ludvigsson:Så särskilt roligt är det ju inte. För någon.

Foto: Tomas Oneborg
Under strecket
Publicerad

Ledare | Regeringsbildandet

David Leonhardt heter en New York Times-kolumnist som, utan att själv veta om det, just kommenterat det svenska politiska läget. I ”The Brits and their maths” skriver han om hur fel brittiska politiker kalkylerade inför brexitomröstningen. Leonhardt är matematiker och påpekar att både sannolikhet och risk måste tas med i bedömningar inför viktiga beslut.

Risken att brexitsidan skulle vinna borde av dem som ville vara kvar i EU ha setts i ljuset av vad ett ja skulle kosta i ekonomiska, politiska och samhälleliga avseenden. Även om man då bedömt brexitrisken som liten hade man kunnat uppgradera angelägenhetsgraden i nivå med ett utträdes kostnader.

Det gjorde man inte. Man hoppades så på det bästa att man tog det för sannolikt. När det ”osannolika” inträffade tycktes ledarna stå handfallna. Någon plan fanns inte.

Det går att dra en parallell till Sverige. Varken borgerligheten eller vänstersidan kunde vara säker på egen majoritet. Men inget tyder på att man förberedde sig för varje tänkbart utfall. Om Alliansen, salig i åminnelse, satt sig ner och gjort gemensam sak i att förbereda tänkbara utfall hade mycket kunnat se annorlunda ut. Att bli tagen på sängen av att opinionssiffrorna höll i sig är inget gott betyg.

Annons
Annons

Ingen ville ha med SD att göra. Ingen, utom S och MP, ville ha med V att göra. Men eftersom dessa båda partier låg rätt stadigt runt sammanlagt en fjärdedel av väljarkåren var risken för ett obehagligt utfall stor.

De välbehövliga och liberala reformer som C och L fått med i överenskommelsen hade kunnat vara del av ett gemensamt alliansmanifest, som dessutom hade kunnat innehålla fler marknadsliberala reformförslag. Man hade också hunnit förbereda reformer och sluppit år av utredningar.

Men nu är läget ett annat. Både i Storbritannien och här.
I Sverige finns en lista på små och större reformer, mer eller mindre detaljerade, som ligger till grund för ett samarbete som aldrig någonsin skulle bli av. (Åtminstone om man ska tro två av dem som ingått samarbetet.)

Ingenjörerna S, MP, C och L har heller inte räknat med kostnaden om det hela skulle gå i stöpet och V rösta emot dem.

Leonhardt tycks ha huvudet på skaft och något att påminna oss alla om. Det finns alltid en risk att det inte blir som man vill och det är klokt att planera för det. Men särskilt roligt är det ju inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons