Annons

Så skapade de största författarna

Sajten Brainpickings har sammanställt intervjuer där några av litteraturens superstjärnor berättar om sina skaparrutiner.

Under strecket
Publicerad

Ernest Hemingway.

Foto: TT

1 / 6

The Daily Routines of Great Writersbrainpickings.org

Ernest Hemingway

Ernest Hemingway.
Ernest Hemingway. Foto: TT

Hemingway berättar för journalisten och kritikern George Plimpton om sina skrivrutiner. Från Paris Review.

När jag arbetar på en bok eller en berättelse börjar jag att skriva så snart det blir ljust varje morgon. Då finns där ingen som stör mig. Det är svalt eller kyligt när jag kommer till arbetet, men jag blir varm av skrivandet.

Jag läser igenom det jag har skrivit och eftersom jag alltid har satt punkt när jag vet vad som kommer att hända härnäst, så fortsätter jag därifrån. Jag skriver tills jag når ett stadium där jag fortfarande har flyt och vet hur berättelsen ska fortsätta. Då kan jag stanna upp och försöka härda ut till nästa dag, då jag startar om igen.

Annons
Annons

Joan Didion.

Foto: Henny Ray Abrams/AP

2 / 6

Joan Didion

Joan Didion.
Joan Didion. Foto: Henny Ray Abrams/AP

1968 blev Didion intervjuad om sin skapandeprocess i Paris Review.

Jag behöver en timme i ensamhet före middagen med en drink för att gå igenom vad jag har gjort under dagen. Jag kan inte göra det sent på eftermiddagen, eftersom jag är för nära arbetet då. Dessutom hjälper drinken. Den lyfter mig över sidorna.

Under den här timmen tar jag bort en del saker och lägger till andra. Sen börjar jag nästa dag med göra om allt som jag gjorde dagen före, genom att följa dessa kvällsanteckningar.

När jag verkligen är inne i arbetet gillar jag inte att gå ut eller bjuda hem någon på middag, för då går jag miste om den här timmen. Om jag inte tar mig den stunden och börjar nästa dag med bara några dåliga sidor och utan riktlinjer blir jag nedstämd.

Annons
Annons

Jack Kerouac 1967.

Foto: STANLEY TWARDOWICZ/AP

3 / 6

Jack Kerouac

Jack Kerouac 1967.
Jack Kerouac 1967. Foto: STANLEY TWARDOWICZ/AP

Kerouac berättade om sina ritualer och vidskepelser i en intervju med Paris Review 1968.

Jag hade en ritual tidigare när jag tände ett ljus och skrev i ljusskenet och blåste ut det när jag var klar för natten ... jag gick även ned på knä och bad innan jag satte igång (det fick jag från en fransk film om Georg Friedrich Händel) ... men nu hatar jag helt enkelt att skriva.

Min vidskepelse? Jag börjar misstänka att det är fullmånen. Jag har också en hang-up kring siffran nio, trots att jag har fått veta att de som är födda i fiskarnas tecken, som jag, borde hålla sig till siffran sju. Men jag försöker att göra nio touchdowns per dag, det vill säga att jag står på huvudet i badrummet, på en toffla, och trycker med tårna mot golvet nio gånger, medan jag håller balansen. Detta är för övrigt mer än yoga, mer av en atletisk prestation – jag menar, kan du tänka dig att kalla mig ”obalanserad” efter det? Uppriktigt sagt så känner jag att jag är på väg att tappa mitt förstånd. Så en annan ”ritual”, som du kallar det, är att be till Jesus för att hjälpa mig att bevara mitt förnuft och min energi, så att jag kan hjälpa min familj: min handikappade mamma, min fru, och de ständigt närvarande kattungarna.

Annons
Annons

Susan Sontag.

Foto: MICHAEL PROBST/AP

4 / 6

Susan Sontag

Susan Sontag.
Susan Sontag. Foto: MICHAEL PROBST/AP

Berättat för Paris Review.

Jag skriver med en tuschpenna, eller ibland en blyertspenna, på gula eller vita linjerade kollegieblock. Jag gillar det långsamma med att skriva för hand. Sen skriver jag om det jag skrivit med skrivmaskin och klottrar sedan över det. Och jag fortsätter att skriva om det, varje gång gör jag korrigeringar både för hand och direkt på skrivmaskinen tills jag inte kan se hur det kan bli bättre.

Så var det fram till för fem år sedan. Sedan dess finns det en dator i mitt liv. Efter det andra eller tredje utkastet så skriver jag in texten i datorn. Jag skriver inte in hela manuskriptet längre, men jag fortsätter att revidera för hand på pappersutskrifter.

Jag skriver när jag måste, när trycket har byggts upp och jag känner tillräckligt förtroende för att något har mognat så pass mycket i mitt huvud att jag kan skriva ner det. Men när något verkligen är på gång vill jag inte att göra något annat. Jag går inte ut, ofta glömmer jag att äta och jag sover väldigt lite. Det är ett mycket odisciplinerat sätt att arbeta och det gör mig inte särskilt produktiv. Men jag är intresserad av så många andra saker.

Annons
Annons

Haruki Murakami.

Foto: PETR DAVID JOSEK/AP

5 / 6

Haruki Murakami

Haruki Murakami.
Haruki Murakami. Foto: PETR DAVID JOSEK/AP

Murakami om träning och skrivande för sajten Brainpickings

När jag ska skriva en roman går jag upp klockan 4 på morgonen och arbetar i fem eller sex timmar. På eftermiddagen springer jag en mil eller simmar 1 500 meter (eller så gör jag både och) sedan läser jag en stund och lyssnar på musik. Jag går och lägger mig klockan 9 på kvällen. Jag håller mig till den här rutinen varje dag, utan undantag. Just det repetitiva är det viktiga, det blir en sorts hypnos. Jag försätter mig själv i hypnos för nå ett djupare sinnestillstånd.

Annons
Annons

Maya Angelou.

Foto: Wayne Miller/AP

6 / 6

Maya Angelou

Maya Angelou.
Maya Angelou. Foto: Wayne Miller/AP

Berättat för Paris Review 1990.

Jag skriver på morgonen och går hem vid middagstid för att ta en dusch, eftersom skrivande, som ni vet, är ett mycket hårt arbete. Så det krävs en dubbel tvagning.

Sedan går jag ut och handlar – jag tar matlagning på allvar – och låtsas vara normal. Jag spelar vanlig – ”God morgon! Bra tack. Och du?”. Och så jag går hem. Jag förbereder middagen för mig själv och om jag har gäster, tänder jag ljus och sätter på vacker musik och allt det där. Efter att jag har tagit hand om disken läser jag vad jag skrev på morgonen. Om jag har skrivit nio sidor, så kan jag ofta spara två eller tre.
Det är den grymmaste delen förstår du, att verkligen erkänna för sig själv att det inte fungerar. Och att redigera det. När jag är klar med kanske femtio sidor och läser dem – femtio hyggliga sidor – så är det inte så dåligt.

Jag har haft samma redaktör sedan 1967. Många gånger under dessa år har han frågat mig: varför använder du semikolon i stället för kolon? Och många gånger under årens lopp har jag sagt saker till honom som: Jag kommer aldrig att prata med dig igen. För alltid. Adjö. Nu räcker det. Tack så mycket. Och så går jag.

Sen läser jag det jag skrivit och börjar fundera på hans förslag. Och sedan skickar jag ett telegram till honom där det står: ”OK, du har rätt. Än sen? Ta aldrig upp det här med mig. Om du gör det kommer jag aldrig att vilja prata med dig igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons